Tomas och hans mamma Berit Jönsson, 87 år, hälsar teamet och välkomna på Vinnersjö gårds övervåning som bjuder på ett stort mysigt café och en butik som säljer vackra hantverk. Det sprakar i brasan denna regntunga dag och Berit har dukat fram fika. Det visar sig att Berit redan har träffat Pierre tidigare genom både kurser och seanser, hon är mycket intresserad av det paranormala. Och i stället för att hälsa på Berits uträckta hand, läser Pierre av hennes handflata innan han nickar igenkännande.
– Du har gåvan, säger han och ler.
Både Tomas och Berit har sett fram emot mötet och börjar med att gå in köket, som är en nyare del av den stora affärsbyggnaden. Pierre får genast något skrämt i blicken och börja harkla sig.
– Jag känner av någon som heter Lars och han har avslutat sitt liv själv, säger han plötsligt och tar sig för halsen.
– Jag hade både en morfar och farfar som hette Lars, det var morfar Lars-Axel som tog livet av sig, berättar Tomas.
Såg samma vålnad
Tomas utstrålar en trygg känsla med glittrande ögon och busigt mörkt hår, han visar stolt in oss till nästa rum. Det är svalt och det hänger krokar från taket till slakten, men just nu är fåren ute på bete och det är skinande rent. Det går inte många sekunder innan Pierre får upp nästa namn, Adrian. Och Tomas bekräftar att det var hans farbror, som inte lever längre.
Läs även: Bogesunds slott bjuder på spöklik stämning: ”En storväxt man i 1600-talskläder går runt på slottet”
– Vi hade två tjejer som jobbade extra här under en sommar, de blev otroligt rädda när de såg en man med mörka kläder härinne, som sedan bara upplöstes i tomma intet. Först vågade den ena tjejen inte berätta något, men sedan såg båda två samma vålnad, berättar Tomas.
Pierre ler. Han bekräftar att det var Adrian, som föddes på gården, som visade sig. Han vill gärna gå runt och inspektera ägorna. Regnet duggar lätt och vi går vidare till Tomas hus, som ligger ett par hundra meter från den välskötta gården. När vi kliver in i köket står Pierre länge och lutar sig mot ryggstödet på en köksstol och funderar.
- Här känner jag av en man vid namn Karl-Alex, han har väntat mycket länge på att få den här möjligheten att be dig om ursäkt. Han vill be om förlåtelse att han tog sitt liv utan förklaring, det är inte något man vill att sin far ska göra, säger Pierre och sätter sig på stolen.
Tomas bekräftar att hans far hette Karl-Alex och att han begick självmord.
Pierre Hesselbrandts egna bror avled i självmord, något som har påverkat honom själv starkt.
– Jag tror att jag blev ”kallad” till just det här uppdraget, för att jag kan förstå den djupa smärta som psykisk ohälsa för med sig, och att jag kan dela med mig av hur viktigt det är med förlåtelsens läkande kraft, säger Pierre.
Pierre tittar med varma ögon på Tomas och fortsätter;
– Karl-Alex vill att du ska förstå vad stolt han är över dig! Det är mycket känslor, som ibland är svåra att sätta ord på, men det var ett hårt klimat att vara en man under den tiden. Män skulle vara starka och jobba hårt, inte vara känsliga och svaga. Och han mådde inte bra med krämpor, därför avslutade han sitt liv för tidigt.
Tomas sätter sig också vid köksbordet och tittar förvånat på Pierre när hans tårar sakta rinner ner på hans kinder, men Pierre är så tagen av stunden, att de inte går att stoppa. Och Tomas börjar också gråta över de fina orden som han får från sin far.
En räddande ängel
Plötsligt pratar Karl-Alex genom Pierre;
– Det har varit mitt uppdrag att rädda livet på dig, att vara din änglavakt. Jag har räddat dig två gånger.
Tomas sitter tyst länge innan det går upp för honom vad Pierre precis sagt, att hans far faktiskt räddat hans liv två gånger som en ängel.
Läs även: Spöket på Porter Café: Den hemliga historien om kvinnan i fönstret
– Ja, det stämmer! I vintras åkte jag genom isen med traktorn, säger Tomas och upprepar identiskt händelsen som Pierre precis har beskrivit och pekar ut genom fönster för att visa var sjön ligger. Han bekräftar också en mycket allvarlig trafikolycka han var med om som ung, när han somnade vid ratten.
Pierre fortsätter att tala om vad Karl-Alex vill hälsa till sin kära son, att han är enormt stolt över honom!
– Nu kan jag känna glädje igen, efter jag har fått säga det här till dig, hälsar Pierre från Karl-Alex.
Energin känns plötsligt lättare i köket och Tomas ler, han är tacksam efter de fina hälsningarna.
Plötsligt skrattar Pierre och slår ut med händerna.
– Tomas, imorgon är en ny dag! En ny start på ditt liv!
Sedan tittar han på Tomas och säger att nästa år kommer det bli en stor tårta! Och visst är det så, 2027 fyller Tomas 60 år. Pierre börjar prata om en tillflyktsort, han ser en lusekofta. Genast bekräftar Tomas att han har ett nyköpt hus i Norge, där han trivs att vara.
– Även om du flyr till Norge på din högtid så kommer du att bli firad med en stor tårta här hemma på gården, sägen Pierre och skrattar varmt.
Pierre Hesselbrandt coachar med andarnas hjälp
Trots det ser Tomas inte riktigt glad ut. Pierre känner att han trycker på något mer. Vilket stämmer i högsta grad.
– Det florerar en svensk och skär avundsjuka på att du har lyckats med Vinnersjögård och dess slakteri, någon vill sätta käppar i hjulet för dig. Andevärlden hälsar att du ska sätta upp kameror i träden, så att du kan polisanmäla att han sparkar sönder dina skyltar, säger Pierre.
När Pierre säger efternamnet på den person som vill förstöra för honom i bygden så nickar Tomas och bekräftar att det stämmer. Men Pierre låter sig inte nedslås, hans träffsäkra kontakt med andevärlden gör det möjligt att ge en positiv coachning med andarnas hjälp. Något som han gör med en mycket varm omtanke och uppmuntran.
– Den missunnsamma mannen är snart ute ur bilden. Din verksamhet kommer att blomstra, var så säker! Nya idéer är på väg in!
Och det är inte svårt att förstå, platsen är magiskt vacker med fikamöjligheter och fantastiskt hantverk till försäljning, förutom allt gott kött.
Läs även: Läsarna berättar: Mitt finaste tecken från Andra sidan
Tung familjehistoria
Pierre får till sig ännu ett par namn när vi sitter vid köksbordet i det hemtrevliga huset. Och Tomas bekräftar att det var hans mors sambo, som hon levde tillsammans med efter hans far tagit sitt liv. Pierre är slående träffsäker och förmedlar både för och efternamn helt korrekt.
– Jag förstår inte, denna man har också tagit sitt liv. Det känns som att det är många här på gården som har begått självmord, säger Pierre och ser konfunderad ut.
Pierre vet inte hur rätt han har. Det är flera stycken som har valt att avsluta sitt jordeliv i släkten. Och det är när vi kliver in i Tomas mamma Berit Jönssons grannhus som hela nystanet går att reda ut. Familjehemligheter och generationer av smärta får äntligen en förklaring.
Sänder ande mot ljuset
Berits liv har varit kantat av sorgliga historier och gamla konflikter, trots det så visar hon en inre styrka som få kan mäta sig med. När Pierre hälsar vad hennes tidigare sambo vill säga från den andra sidan, ser Berit skeptisk ut. Åren med misshandeln går helt enkelt inte att förlåta. Pierre upprepar Berits tidigare sambos ursäkt flera gånger, och berättar att han fått hjälp på Andra sidan att förstå hur mycket skada han gjort mot både Berit och andra innan han också valde att avsluta sitt liv.
Berits nätta gestalt skakar, det är så mycket känslor att ta in. Både hon och Pierre gråter öppet och han beslutar sig för att genast skicka Berits tidigare sambos ande vidare, så att han inte stör Berit längre.
Det röda huset ligger idylliskt inbäddat i naturen med korna som betar fridfullt utanför fönstret. Men skenet kan bedra. Det visar sig att det är Berits så kallade far, Lars-Axel, hennes make Karl-Alex, hennes sambo, mormor och en bror som valt att avsluta sitt liv.
Det är svårt att ta in. Berit reser sig upp och hämtar en födelseattest som visar att hon växte upp med fader okänd i en syskonskara på fem stycken. Hon berättar att hon som 20-åring fick veta av Lars-Axel att han inte var hennes biologiska far, utan att det var en ljuv sommarflört på en danspark en varm sommarkväll. Trots det var Lars-Axel och hennes mor gifta och han uppfostrade henne som sin egen dotter, hon blev till och med hans favorit. Berit ler vid minnet där hon sitter i sitt ombonade hem med den vackra benvita kakelungen.
Läs även: Läsarberättelse: De döda bröderna besökte mig i Alperna
– Hela din släkt har varit högkänsliga och mycket mediala, när man har den förmågan tar man in mycket av andras energier och har svårt att sålla bort det negativa flödet. Sinnena förstärks, och väger det över för mycket så kan det leda till självmord.
– Det fanns även psykisk problematik i släkten, en bipolär sjukdom, som både du och Tomas sluppit med anledning av att du hade en annan biologisk far, säger Pierre och tittar på Berit.
Bipolär sjukdom är starkt ärftligt, och genetiska faktorer står för cirka 60–80 % av risken. Miljöfaktorer och stress spelar också stor roll för om sjukdomen bryter ut.
– Ibland kan gränsen mellan att vara öppen för det andliga vara hårfin, till att det går ett steg längre, att man är för öppen och tar in andras sorg och olycka som sin egen.
Artikeln fortsätter under faktarutan.
Haft änglavakt
Berit ser både förvånad och glad ut, till viss del kan hon förstå varför hennes liv blev som det blev. Ett liv som hon trots allt är väldigt nöjd med. Speciellt nu när hon kommit upp till åren och kan njuta av gårdens verksamhet tillsammans med sin son. Något som faktiskt hade kunnat varit helt annorlunda om inte Tomas räddats till livet två gånger av sin bortgångna far som agerat änglavakt. Och efter de förlåtande och hoppfulla orden som Karl-Alex hälsade till deras son, känns allt så mycket ljusare.
Pierre tittar på Berit och skrattar varmt.
– Vilken härlig människa du är! Gå ut i solen, se kossorna och njut av tranorna, säger han med positiv energi i rösten.
Läs även: Har du varit med om något oförklarligt? Dela med dig av din berättelse!
Mest läst Just nu
-
Han åkte till sitt ex – och ringde först nästa morgon
-
Nu kan du bo i Sveriges minsta bostad – under 2 kvadrat
-
Kika in i det välbevarade sommarhuset från 1960-talet: "Budade innan vi sett insidan"
-
Träning i klimakteriet: 8 nybörjarövningar för en stark kropp
-
Kajsa Ernst om den trasiga uppväxten: ”Medberoende är skuld, skam och hemligheter”