Jag var otroligt trött efter några dagar med långa pass på jobbet. Onsdag kväll satt jag och tittade på en prisutdelning på tv, och här drabbades jag av kraftiga anfall av svindel, så jag kände att jag skulle svimma. Jourhavande läkare sade att jag skulle åka till akuten. Det var nästan midnatt, och jag måste ringa min vuxna dotter, som förde över pengar till en taxi.
På akuten kan de inte hitta något fel på hjärtat. De säger att det nog var kristallsjuka och ber mig gå till en öron-näsa-hals-läkare nästa dag. Jag tänker, okej om det bara är det, kan jag promenera hem. Det är tre kilometer, och klockan är två på natten. Precis halvvägs kommer ännu ett anfall. Jag håller på att falla och griper tag i pakethållaren på en cykel på trottoaren. Jag hinner se mina händer gripa, sedan förlorar jag medvetandet.
Läs även: Johnnys NDU förändrade hans liv: ”Det var meningen att jag skulle komma tillbaka”
Jag vaknar av att jag sitter på trottoaren bredvid min döda kropp. Jag kan se att den har min vita vinterjacka på. Det har jag också. Precis där börjar min upplevelse.
Satt bredvid sin egen kropp
Det tillstånd jag kommer in i kan inte förklaras med ord. Mitt medvetande är förändrat, och jag upplever en tydlig känsla av att min kropp inte fungerar längre. Men jag sitter här i skräddarställning mitt på trottoaren bredvid min kropp och mår bara så himla bra. Jag känner fullkomlig frid. Jag upplever mig som den jag verkligen är — min sanna och eviga existens — där allt är bra. Från den platsen upplevs problemen i livet som något vi bara skapar i våra huvuden. Detta är den verkliga världen, evigheten.
Jag tittar upp och ner längs den nattöde gatan. Jag är så redo att ge mig av och önskar inte att komma tillbaka till livet. Jag tittar upp mot himlen, och här upplever jag en tredje version av mig själv. Som också har min vinterrock på sig. Det känns som att det är min själ, och hon är mycket auktoritär. Hon berättar för min kropp att ett liv här på jorden bara varar ett ögonblick. Och att jag kommer att få ut mest av att stanna kvar. För fram tills nu har jag tagit hand om andra som ensamstående mamma, mormor/farmor, dagmamma och husmor. Det är dags att jag tar hand om mig själv.
Läs även: Lena upplevde Andra sidan som sjuåring: ”En intensiv värme och kärlek”
Mitt sanna och eviga tillstånd
Det känns som bubblor av kunskap; jag vill jämföra det med att ta emot ett USB-minne. Jag får veta att tillståndet jag befinner mig i är mitt sanna och eviga tillstånd. Att jag inte behöver vänta på att jag är död för att känna det.
Därefter säger hon att det är bäst att jag stannar i livet. Hon slår ut med armarna: ”Och nu ska du resa dig upp”. Jag svarar med min fysiska röst; jag är tillbaka i min kropp. Jag har en bula i huvudet, för jag har slagit i cykelstället när jag föll. Jag vinglar hem och sätter mig ner, varje gång jag känner anfallen komma.
Öron- näs- och halsläkaren skickar mig tillbaka till akuten. Denna gång upptäcker de att jag har hjärtproblem.
Mitt hjärta tar helt enkelt pauser på åtskilliga sekunder. Då sätts hela sjukhusapparaten igång. Jag blir opererad och får en pacemaker.
Idag känner jag mig starkare och mer självsäker. Det finns inte riktigt något som kan slå omkull mig. Det har kommit efter nära döden-upplevelsen. Jag har flyttat ut på landet, och jag ger mig själv kärlek och gör de saker jag älskar: att måla, sy, tända en brasa och utöva yoga. På det sättet sprider jag kärlek till människor på min väg.
Läs även: Harpo om sin nära döden-upplevelse: ”Livet slutar inte”
Jag har också haft svårt att komma tillbaka till livet. Även om jag älskar mina barn och vänner, vill jag så gärna uppleva den ultimata känslan av frid jag hade utanför min kropp. Det kändes mer verkligt än verkligheten. Jag blev, på ett mycket härligt sätt, påmind om vem jag egentligen är.
Jag är med i en förening för människor som har haft en nära döden-upplevelse. Trots stora skillnader känner vi alla att vi har haft en verklig upplevelse som ingen kan ta ifrån oss. Min nära-döden-upplevelse känns livs levande för mig, även om det är sex år sedan.
