Jag älskar att ha storseans. Strax innan får jag nästan lite scenskräck, men när jag väl står där är det SÅ härligt och jag tänker ”Åh, nu får jag göra det igen!”. Det är speciellt, det är mycket jobb, men en underbar känsla. Jag blir som en arbetshäst som först har svårt komma igång, men efter en stund är det bara ren glädje.
Jag skickar inbjudningskort till Andra sidan genom om att be om namnet på den person deltagaren vill prata med. Då kommer den anden igenom och ger mig bevis på sin närvaro genom att visa hur den dog, hur den såg ut när den levde, ungefär hur gammal han eller hon blev, vilken typ av relation ni båda hade till varandra.
Jag – och du – vill förstås ha konkreta bevis från andevärlden, eller hur! Det viktigaste är att du känner igen anden som kommer, oavsett om det är en släkting eller vän.
Läs även: Benny Rosenqvist: På kyrkogården pratar jag inte med de döda
Andarna vill påminna om sin närvaro
Jag tycker om att kombinera storseansen med föreläsning eller en andlig frågestund. Dels för att det är energimässigt slitsamt att ha seans längre än en timme. Jag har provat och det går, men det tar mycket på mig. Dessutom blir det lite tjatigt, rent av tråkigt, med enbart en seans på eventet. Särskilt för de som inte får budskap. De måste få något mer. Men mitt tips är alltid att du som besökare ska försöka att se tjusningen i att vara andlig fluktare. Lyssna på budskapen som kommer till andra! Känn in stämningen i salen! Lägg märke till saker, som att det kan bli kallt omkring dig, att det kan kännas som om någon plötsligt rör vid dig ... För det skapas en speciell atmosfär i en sal där det är storseans.
Under hela dagen förbereder jag mig. Andevärlden kan pocka på flera timmar innan. Jag ser dem oftast inte, men jag känner dem. Jag öppnar mitt kronchakra och mina sinnen för att vara redo att ta emot.
Det händer också att någon särskilt tydlig ande tränger sig på under dagen, till exempel ett litet barn som säger att ”min släkting bara måste få budskap ikväll!” Det kan också vara en ande som tar plats bredvid mig i bilen och sitter i passagerarsätet hela vägen till seansen bara för att påminna om sin närvaro.
Vid sådana tillfällen är det oftast något väldigt viktigt som ska förmedlas, något som bör komma fram under kvällen. Kanske den som ska ha budskapet är deprimerad, ledsen eller inte riktigt lever sitt liv efter att den här personen har dött. Sånt gör andevärlden orolig, de vill inte att vi ska vara ledsna. Så om vi inte funkar i vardagen eller ”har slutat leva”, då vill de hjälpa oss.
Det kan också handla om att något viktigt är på gång i livet, något andevärlden vill berätta om eller varna för. Som att det är dags att byta jobb eller bryta sig loss från en dålig relation. Eller tala om att du verkligen kommer att få det efterlängtade lilla barnet.
Så ser Benny personer på Andra sidan
Många undrar hur jag vet vilka i publiken jag ska välja ut. Det är inte jag som väljer! Det är andevärlden. Men det är magiskt att stå på scenen och se ut över salongen. Se alla ljusen som lyser överallt. För med andarna inräknade är det ofta två-tre gånger så många på plats, som de som köpt biljett.
I publiken ser jag bakom vissa personer ett tydligt vitt ljus som innehåller alla färger, precis som auran. Det är som att jag ser en själ som lyser och den själen blir allt tydligare. Jag känner in en ljusgestalt, för det är ljusfolket som kommer från Andra sidan.
Först genomskinlig, sen kan jag uppfatta personen som den såg ut när den levde. Anletsdragen är inte tydliga, här får jag till mig verbalt om personen haft ont, om den varit chockad ... Men det jag ser är ändå mer än en kontur.
Jag kan se ansiktet, även om det är genomskinligt. Kläder kan jag se ibland. Men inte alltid. Då ser jag bara något vitt på kroppen. Men jag kan se sådant som leder mig till ett speciellt yrke eller om personen haft en speciell stil. Se läppstift om personen ofta använde det i en särskild färg, eller en väska som mormor kanske alltid bar på. Jag kan se pappa med en skiftnyckel i handen, eller han kan visa mig sina händer om han älskade att jobba just med händerna.
Det kommer ofta fram privata saker, så att jag och du inte misstolkar vem som kommit igenom. Ibland smyger det in ytterligare någon ande bakvägen och ställer sig bredvid den det är tänkt att du ska möta. Det händer att de passar på! Det kan vara en gammal kollega. Eller en släkting som dog för länge sedan och som du inte riktigt kommer ihåg. Då får klienten flera andar för samma peng – det blir paketpris.
Så om du vill få budskap från morfar kan det alltså hända att mormor tränger sig före för att komma till tals först. Precis som hon gjorde när de levde ... Men jag släpper inte morfar. Han får också säga sitt!
För kom ihåg att de har humor. Det är mycket humor på seanserna. Jag kan se att andevärlden gråter av glädje när de får chans att komma igenom. De kan hoppa av iver för att de får kontakt och är så tacksamma mot mig att de får prata med dig.
Jag hör ibland människor säga att vi inte ska störa de döda. Det ska vi! För det vill de. De vill bevisa för dig att de ser dig och möter dig i din vardag. Att de är med dig. De är där för att stötta, skydda och hjälpa dig.
Läs även: Storseans med Benny Rosenqvist: ”Andarna måste få chans att prata klart”
Alla förstår ”ängelska”
På ljusgestalternas storlek kan jag avgöra om det är en vuxen människa eller ett barn. Men det är klart, en kortväxt ande kan förstås vara en kvinna som inte var så lång när hon levde. Det är då jag på seansen säger ”hon var inte så lång den här kvinnan”.
Men hur funkar det med språket? Om jag får kontakt med en person som inte pratar svenska, hur förstår vi varandra? Vi pratar ängelska! Då är det energierna jag pratar med. Jag har haft seanser med kvinnor från Chile, med personer från Jordanien och andar som pratat många andra språk. Då kanaliserar de så att jag kan förstå på mitt språk, det är en energiöverföring. En ”ängla-translate” från Andra sidan. Det låter kanske konstigt, men det fungerar! När andevärlden är där, blir rummet en kärleksfull plats.
Det finns inget tak för hur stor publik jag kan ta på en storseans. Det är bara lokalens storlek som sätter gränser. Jag som medium bygger en känsla med den som får budskap, så under tiden ”tar jag bort” andra runt omkring, de finns inte för mig just då. Och jag gillar när det är stort, då blir det för mig lite mer anonymt.
Jag ska avslöja en hemlighet. I alla ansikten i publiken ser jag min syster Mia. Det är ett sätt för mig att bli trygg, som att alla jag pratar inför är människor som vill mig väl. Då är ingen person farlig, för de är som min familj. Det känns verkligen så, även om Mia inte sitter i publiken över huvud taget.
Fyllda av magiska energier
Efter storseansen ber jag andarna att gå hem, och jag är noga med att tala om att jag är väldigt tacksam att de har kommit. Jag säger det inte alltid från scenen, men jag säger det mentalt.
Jag brukar också tipsa publiken om att sätta sig och meditera när de kommer hem, för efter en seans är det lättare att få kontakt med andevärlden. Kanske drömmer man på natten om någon släkting eller vän man mist, då känns det som ett möte. Det gör att alla som varit på en storseans kan ha behållning av den.
Storseansen är en kväll med magiska energier. Vi kommer in i en stämning som andevärlden drar ner till oss på jorden, om vi bara öppnar våra sinnen. Vi har alla förmågan att kommunicera med andevärlden och under en storseans kan vi få upplevelser att ta med hem, som öppnar för något större.
Jag vet att en del som inte får budskap blir besvikna, men jag vill än en gång betona att andevärlden valt ut dem som behöver det mest. Andevärlden har också sett till så att dessa personer är på plats! Jag hörde nyligen en kvinna berätta att hon inför en storseans bestämde sig för att inte åka dit eftersom hon haft en så jobbig dag. Men sen var det som att hon blev tvingad, som att någon körde iväg henne! Så i sista minuten satte hon sig i bilen och åkte till seansen och fick en fantastisk kväll med budskap hon behövde. Så de på Andra sidan ser till att du inte missar tillfället!
Läs även: Benny siar om 2035: ”Tillsammans bygger mänskligheten upp något nytt”
Andlig adrenalinkick
Några går på storseans enbart av nyfikenhet, lite rädda att bli utvalda. Men när de väl är där, väcks ofta den kittlande känslan och det känns inte lika otäckt när det är många andra omkring. På mina seanser ber jag alla som vill ha budskap att räcka upp handen och jag går aldrig fram till någon som inte gör det.
Sen har det hänt att någon som inte räckt upp handen, haft en tydlig ljusgestalt bakom sig. Då har jag frågat: ”ska vi inte försöka, jag ser att det står någon bakom dig”.
Precis efter att jag förmedlat det sista budskapet på en storseans, kan jag känna ”så skönt att det är över” för det är lite som att jag sprungit ett maratonlopp. Men efter en stund, får jag en andlig adrenalinkick. Jag är euforisk och uppe i högvarv. Andevärlden har fyllt på mig och jag blir nästan odräglig, vill inte gå och lägga mig utan kan sitta och prata länge efteråt.
I den stunden är jag lycklig och hög, för jag känner att jag har fått så mycket energi.
Mest läst Just nu
-
Cecilie köpte tillbaka morföräldrarnas 70-talshus: "Det var väldigt speciellt"
-
Jag gjorde slut – nu vill mitt ex ha tillbaka pengarna han spenderade
-
Därför känns ditt sovrum aldrig riktigt mysigt – 5 misstag
-
Våga adoptera en äldre hund – och få väldigt mycket kärlek tillbaka
-
4 stora trädgårdstrender 2027