Kicki och Lotta kör husbil till värmen: ”Det är resan som är äventyret”

De båda väninnorna Lotta Unosson, 72, och Kicki Berg, 72, upptäckte tidigt hur välgörande det var för kropp och själ att vistas på varmare breddgrader under vinterhalvåret. Under många år åkte de alltid var för sig – tillsammans med sina män.

Men när livet förändrades och de båda blev änkor tog de saken i egna händer. Numera kör de den 400 mil långa sträckan ner till Algarvekusten i varsin husbil. I slutet av september bar det iväg.

– Resan ner kan ta en månad, vi har ingen brådska, säger Lotta.

Stormigt år på Algarvekusten

Vintern på Algarvekusten var den sämsta på många år, berättar Lotta från campingen i staden Olhão, beläget fem mil från den spanska gränsen.

Icakuriren Resor och fritid

Läs även: Långresor poppis bland pensionärer: ”Skönt att slippa mörkret och halkan”

– Hela december och januari var det flera stormar med en massa regn. En natt blåste det 25 sekundmeter och eftersom vi står under träd faller det kottar och grenar hela tiden, säger hon.

– Vi har klarat oss bra från översvämningar här, men på andra platser i Portugal är det rena rama katastrofen, säger Kicki.

Men trots en stökig vinter, så kryper temperaturen i södra Portugal sällan under 16 grader. Tvärtom håller den sig runt behagliga 16 till 18 grader och miljöombytet gör susen för humöret.

– Man mår mycket bättre här nere och jag har inte upplevt en svensk vinter på 18 år, konstaterar Lotta.

– Jag var hemma en vinter då jag opererade höften. Det var kallt och fruktansvärt, nä, det tyckte jag verkligen inte om. Det enda som skulle kunna få mig att stanna hemma är om jag förlorade körkortet, skrattar Kicki.

400 mil i husbil

Att ge sig iväg 400 mil i en sju meter lång husbil på de europeiska vägarna, är långt ifrån en självklarhet för alla. Men Lotta, som har ett förflutet som körskolelärare, tycker inte att man ska oroa sig i onödan.

– Det är många som inte törs åka iväg, men man ska bara våga. Skulle det hända någonting så är de flesta väldigt vänliga och hjälpsamma, säger hon.

– Om man inte har åkt så långt förut kan man börja med en kortare sträcka, som till Danmark. Det är alltid bra att ha sällskap med någon också, för det är en trygghet och man kan ha koll på varandra, fyller Kicki i.

Rutinerade resenärer

Att de båda väninnorna är rutinerade resenärer märks, för på frågan om vad som är det värsta som skulle kunna hända, så får de fundera en stund.

– Många är ju rädda för vägpirater, men man får ju tänka efter var man ställer sig och bara fricampa där det känns säkert, eller på ställplatser och campingar, säger Lotta.

Hemmets Journal Fritid

Läs även: Ensamresenären Ingvar, 76, har åkt på 200 gruppresor: ”Inget blir bättre av att sitta hemma”

– Vi har ju inte heller bråttom ner utan kör några timmar och stannar på något trevligt ställe. Det är resan som är äventyret, säger Kicki entusiastiskt.

Lotta har dessutom laddat ner en reseapp så att nära och kära kan följa deras väg genom Europa när de ger sig av i september.

– Jag laddar upp bilder och skriver små kommentarer om varje ställe. Förra året tog vi vägen ner genom Holland, Frankrike och Spanien. På hemvägen tog vi en annan rutt. Vi åker lite olika för att vi vill uppleva saker längs med vägen, säger hon och visar bilder från det lilla torget i den franska byn Vivonne, där de intog magiska moules frites.

Även om de båda har varit förskonade från incidenter, så kunde nedresan förra hösten ha slutat i katastrof, berättar Lotta.

– Jag körde på motorvägen utanför Valencia när bakdäcket på långtradaren framför mig exploderade. Eftersom jag var omringad av bilar kunde jag inte byta fil och däcket träffade fronten och det blev en liten skada. Men jag kunde ändå fortsätta att köra, fast det kunde ha gått riktigt illa, säger hon med allvarsam röst.

Resan i mobilen

Lotta och Kicki har lagt upp sin resväg på appen Polarsteps, så att nära och kära kan följa deras resa genom Europa. Lotta laddar upp bilder vid varje övernattning och skriver små kommentarer kring varje stopp. Totalt tog det 28 dagar från Sverige till Portugal.

Sök på Lotta Unosson i appen för att följa deras resa: “Team Unosson & Berg on the road again”

Frihet med husbil

Det finns inte mycket som kan mäta sig mot friheten och enkelheten som livet i husbilen medför, menar de båda.

– Det är ganska skönt faktiskt, för du har inte de där kraven med prylar och sådant. Du har ju allt med dig men i ett mindre format, säger Kicki.

Men varken Lotta eller Kicki är ensamma om att välja ett liv i husbil på vinterhalvåret. På campingen i Olhão har de skaffat vänner från hela världen.

– Ja, vi har lärt känna både holländare, belgare, engelsmän och amerikaner. Men framförallt är vi ju ett helt gäng från Sverige här nere. Det är det som är skönt med campingen tycker jag. Man kan välja om man vill vara hemma eller om man vill gå ut och ta ett glas vin med grannarna, säger Lotta.

Hemmets Journal Fritid

Läs även: Annika bor i husbil på heltid: ”Jag gör precis vad jag vill”

De båda tycker sig även se att allt fler ensamåkande kvinnor hakar på trenden. Kicki berättar om hur det gick till när väninnan, Eva, blev med husbil.

– Jag har en god vän som köpte sin första husbil när hon var 72 år. Hon ringde till sin son och sa, “Vet du vad jag har köpt?” “Nä, har du köpt en ny kappa nu igen, svarade han?” “Nä, jag har köpt en husbil, svarade hon glatt”, säger Kicki och skrattar åt minnet.

Enklare och socialare liv

Lotta, som tidigare bodde på en liten ort mellan Vingåker och Örebro, har till och med gjort sig av med sitt fasta boende. Hon är övertygad om att hennes liv hade sett annorlunda ut om hon hade stannat kvar hemma i Sverige på vintrarna.

– Jag hade nog varit mer ensam. Här är livet mycket enklare och mer socialt. Alla mina vänner åker husbilar och det här är mitt liv, säger hon.

På frågan om vad de två vuxna barnen säger när mamma sticker iväg i flera månader, svarar Lotta med glimten i ögat.

– De tycker nog det är skönt att slippa mig. Nej, skämt åsido så är de glada för min skull.

– Mina barn tycker att det är fantastiskt och jag kan ju prata med dem på Facetime eller Skype, säger Kicki.

Med svenska mått mätt är prisbilden en helt annan i Portugal. En campingplats kostar runt 4 000 kronor i månaden och ett restaurangbesök lämnar heller inga stora hål i fickan.

– Här kostar en middag runt 120–130 kronor och då ingår allt. Ett glas vin kostar tio kronor, säger Lotta.

Icakuriren Resor och fritid

Läs även: Här campar du bäst i Sverige – och 3 goda råd till dig som vill campa

Både Lotta och Kicki utstrålar livsglädje och en stor portion tacksamhet över att kunna leva sitt drömliv. Och till andra som går i liknande tankar, har de bara en uppmaning.

– Våga. Det gäller att ta vara på livet för man måste ju leva, säger de utan tvekan.