Lennart om manlig vänskap: Vänskapens tredje fas kräver ständig träning

Träffade en gammal bekant häromdagen. Han var från den tiden då vi var yrkesverksamma.

Nu råkade vi stöta ihop med varandra på apoteket med varsin nummerlapp i handen. Vi skrattade och konstaterade att vi båda blivit pensionärer och bestämde på stående fot att ses veckan därpå över en kopp kaffe.

Då det var dags att ses igen anlände jag till kaféet vi hade valt som vår mötesplats.

Icakuriren Relationer

Läs även: Många män saknar nära vänner: ”En rädsla för att vara sårbar”

Lokalen var fullsatt men jag lyckades ändå komma åt en plats längst in i lokalen. Ett sorl av röster, espressomaskinen som gick för högtryck och ingen musik i högtalarna gjorde stället till en bra plats för trevliga samtal.

Sena avbokningar, glömska och ursäkter

Då koppen var urdrucken och en tredje person hade frågat om stolen bredvid mig var ledig så tittade jag på klockan och såg att det gått en kvart.

Jag anade oråd men ville inte veta av det utan hämtade mer kaffe, väntade en stund till och skickade ett sms.

Då infann sig genast en känsla av déjà vu inom mig. Det här har jag varit med om förr med manliga vänner. Sena avbokningar, glömska och massor av ångerfulla ursäkter. Är det därför vi äldre män blir ensamma tänkte jag? Hur kommer det sig?

Min förklaring är att vi pratar för litet om vänskapens tredje fas. Den första fasen är ungdomen. Man har lätt att få vänner. Dina vänner är mina vänner.

Vänskapen ändrar form

I min generation fanns ofta ett inslag av homofobi och för att vaccinera sig mot det uppträdde man extra manligt. Drack mycket sprit, jagade tjejer frenetiskt och gjorde våghalsiga saker med dödsförakt. Man var helt enkelt lite hipp.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Varför får jag aldrig en vänskap som håller?

I vänskapens andra fas ändrar vänskapen form. Från att ha kul med roliga vänner hur länge som helst flyttas fokus till nytta. Vilken nytta har jag av olika människor för att få information, vägledning och kontakter för att ta mig fram i den sociala djungeln? Vilken status har männi­skorna jag omger mig med och vilken status besitter jag själv gentemot andra?

Ömsesidigt behov av att ses

Jag tror att den ensamhet som män i min ålder lider av beror på att vi är kvar i nytto­tänkande och är oerfarna av relationer som bygger på ÖBAS.

Det vill säga vänskapens tredje fas, vänskapsbanden bygger på ett Ömsesidigt Behov Av att Ses.

I stället för att njuta av den manliga vänskaps guldålder sitter vi omedvetet fast i det gamla. Våra hjärnor är marinerade av reaktionsmönster från våra tidigare liv i den sociala djungeln.

Icakuriren Hälsa

Läs även: Samtal förebygger att äldre män mår dåligt: ”Man behöver träffa folk”

Då vännen berättar om en efterlängtad resa han ser fram emot behöver jag inte avbryta honom och berätta om alla gånger jag varit där. Eller att jag har dubbelt så många barnbarn eller krämpor som han. Kanske borde jag i stället pröva att lyssna litet längre innan jag säger något – och ge mig själv chansen att lära känna vännen ännu mer.

Kräver träning

Vänskapens tredje fas kräver ständig träning för att man inte skall falla tillbaka till det gamla. Gläds jag åt att höra om vännens resa och barnbarn utan att tänka på hierarkier eller nytta? Känner jag helt enkelt lite ÖBAS?

Någon kanske undrar hur det gick med vännen som hade tusen ursäkter?

Jo, vi sågs igen på samma kafé. Vi dök båda upp på utsatt tid och där satt vi plötsligt öga mot öga mot varandra. Två blyga herrar som till slut trivdes i varandras sällskap och som såg fram emot att ses igen.