Jag blir hellre bedragen än övergiven

Många fruktar att bli lämnade – de är rädda för att bli ensamma och övergivna. Att vara sjuk och ensam är dubbelt så illa, och detta är min allra största rädsla. Jag är 56 år och jag har i många år kämpat med allvarliga hälsoproblem. Därför känner jag mig beroende av min man.

När jag berättar min historia kommer de flesta att tycka att jag borde ha kastat ut honom för länge sedan, men jag har valt att blunda för det faktum att han har en ung älskarinna.

Jag var bara 23 år när jag träffade Björn. Han var lika gammal och hade redan tagit över familjens företag. Eftersom han var en ordningsam, samvetsgrann och trevlig ung man var min familj glad för min skull när vi gifte oss.

Tre barn kom inom loppet av några få år. Vi levde ett vanligt, gott familjeliv tills barnen blev stora.

Björn har alltid haft en nära relation till barnen. Vår son arbetar nu i familjeföretaget och ska med tiden ta över. I närområdet betraktades vi i många år som en mycket stabil familj.

Relationer

Läs även: Han åkte till sitt ex – och ringde först nästa morgon

Min man har en ung älskarinna

I alla fall var det så fram till för några år sedan. Då började ryktena gå. Folk omkring oss fick veta att min man brukade umgås med en ung ensamstående mamma, både på kvällstid och ute på resor. Det otroliga är att det dröjde länge innan jag fick veta någonting alls.

När jag upptäckte Björns otrohet var det allmänt känt bland våra vänner att han hade en annan. Ingen hade vågat berätta det för mig. De tyckte synd om mig eftersom jag redan då hade blivit sjuk och ville inte lägga sten på börda.

I många år har vi levt nästan som bror och syster. Jag är inte rädd för att erkänna att det har varit brist på intimitet mellan mig och Björn.

När jag blev sjuk hade jag inte ork att tänka på annat än att bli frisk. Han fanns där för mig och visade både oro och omtanke.

Jag känner mig säker på att Björn tycker om mig och på sitt sätt är beroende av mig. Annars skulle jag inte ha funnit mig i det som händer. Innerst inne är jag inte alls säker på att han skulle välja den andra kvinnan om han tvingades att göra ett val. Men helt säker är jag inte heller.

Därför låter jag bli att konfrontera honom. Han vet inte att jag vet, trots att jag nu i tre år har vetat om den andra.

Relationer

Läs även: Till sist sa jag stopp – jag orkar inte höra mer om hans ex

Min dotter konfronterade sin pappa

Av en slump råkade jag höra ett samtal mellan vår mellandotter Siri och honom i ett ögonblick då de trodde att jag var ute ur huset. ”Det är skamligt av dig, pappa, att bedra mamma när hon är sjuk. Alla era vänner pratar om det. Alla vet. Det är bara en tidsfråga innan också mamma får veta det. Det kommer att ta livet av henne”, sa Siri upprört.

Jag glömmer aldrig hur det kändes att stå där och lyssna. Det var som om blodet frös till is i mina ådror. Jag smög mig ut och låtsades sedan komma stampande in i huset.

”Hallå, är ni inne?” ropade jag. När jag kom in i rummet såg jag att Björn såg konstig ut i ansiktet, så jag frågade om det hade hänt något. Både Siri och han mumlade att det inte var något. Sedan gick vi ut och drack kaffe …

Jag hoppades att samtalet jag överhörde skulle få Björn att göra slut med den andra kvinnan, men innerst inne visste jag nog att det inte skulle hända.

Ständigt hittade han på ursäkter för att lämna huset på kvällstid, och flera gånger om året åkte han på weekendresor utomlands. Hans alibi var mässor och konferenser.

Relationer

Läs även: Ingen vet att vi träffas – inte ens våra barn

Jag älskar honom, trots allt

Det har varit smärtsamt att veta att han har en annan. Trots allt älskar jag honom. Men det märkliga är att jag har vant mig vid tanken på att han får utlopp för sina kroppsliga behov någon annanstans. Så länge det är till mig han kommer hem, orkar jag inte låta det betyda så mycket. Jag vet att han tycker om mig, och när jag är sjuk visar han tydligt att han är orolig för mig.

Jag har luskat en del och vet mycket om den andra kvinnan, som är under 40 år och har två söner.

Hon är allt det jag aldrig har varit, och jag är allt det hon aldrig kommer att bli. Björn är helt säkert fascinerad av att hon är välformad, blond och ung, men allt det han har respekterat och uppskattat hos mig hittar han inte hos henne.

Genom en väninna har jag fått veta att älskarinnan vill att Björn ska skilja sig. I hennes ögon har han inte samvete nog att lämna mig eftersom jag är sjuk. Hon tror att min sjukdom är den enda anledningen till att han inte har lämnat mig för hennes skull.

Kanske är det så, men det har jag inte för avsikt att ta reda på. Om det är sanningen, ska det fortfarande få vara så. Jag är inte intresserad av att skiljas från mannen jag har levt hela mitt vuxna liv tillsammans med.

Tanken på att bli ensam är så obehaglig att jag hellre accepterar situationen som den är.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Vad ska jag göra åt min avundsjuka syster?

Jag vill inte lämna honom

Jag har slutat vara arg över att min man vissa kvällar försvinner för att vårda relationen med sin älskarinna. När han kommer hem tar jag i stället hans hand. Med min hand i hans somnar vi tillsammans.

Jag känner att vi hör ihop, och vår gemensamma historia gör att vi fortfarande håller ihop.

Många skulle mena att långvarig otrohet är mer än nog för att rasera ett äktenskap, men jag väljer att se annorlunda på det. Genom att han är otrogen klarar han av att hantera att jag är sjuk.

Vi har haft många utmaningar när jag har legat på sjukhuset för att få dialysbehandlingar. Varje gång har Björn suttit hos mig och tagit hand om mig. I sådana situationer sviker han aldrig. Han är en ordentlig man.

Bara en väninna vet att jag vet. Barnen vet det inte. Jag räknar med att de är arga på pappan eftersom han inte är ärlig, och att de tycker synd om mig som intet ont anande blir bedragen. Jag låter dem leva i tron att jag inte vet.

Relationer

Läs även: Jag gjorde slut – nu vill mitt ex ha tillbaka pengarna han spenderade

Det märkliga är att jag inte behöver spela nöjd och lycklig. Även om jag i den bästa av världar skulle kunna tänka mig att en viss ung dam befann sig långt härifrån, har jag det under omständigheterna bra. Att vi är en familj, och att jag har Björn, är det viktigaste för mig.

Jag är inte frestad att hoppa på honom. Gör jag det, är jag rädd att jag riskerar att förlora honom för alltid. Det är en risk jag inte är villig att ta. Kärlek är mer än det intima, i alla fall när man blir äldre. Det tycker jag att många fler borde tänka på.

Artikeln publicerades först hos Klikk.no, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad. Namnen i texten har ändrats för att värna om de inblandades anonymitet.