Den 27 maj 1924 strålade solen över Stockholm, och Sveavägen 53 var fylld av blomsterprakt. I Husmoderns redaktionslokaler hade 15 förväntansfulla husmödrar samlats. De var alla prenumeranter på tidningen Husmodern och hade valts ut för att få en unik gåva: en månads vila och återhämtning på vilohemmet Mors minne på Dalarö, som en hyllning till deras oumbärliga insats i hemmet.
Idag är vilohemmet Mors minne endast ett minne. Villan ägs nu av en familj som vårdar dess historia. Även om tiden har gått och detaljer har förändrats, lever andan av tacksamhet och respekt för mödrarna vidare – en påminnelse om deras ovärderliga roll, både då och nu.
Vilohemmet Mors minne
Låt oss resa tillbaka i tiden, till sommaren 1924. Den ståtliga sekelskiftesvillan reser sig på en höjd och blickar ut över Jungfrufjärden, vars yta ligger blank och stilla. Med sitt eleganta burspråk och panoramautsikt som sträcker sig över fjärden och de omgivande trädkronorna är villan en sann skärgårdsdröm. Havet omfamnar platsen från alla håll, och den stora vita grinden med sitt blomstrande valv skapar en majestätisk entré till trädgården som mer påminner om en liten park.
Direktör Erik Åkerlund och hans hustru väntar förväntansfullt på att få välkomna gästerna i den blomstrande idyllen. I det varma solskenet, som fick vattnet att glittra som ett pärlband, gled Åkerlunds motorjakt Stormfågeln graciöst in mot land. Resan hade varit så behaglig att även de mest reumatiska av passagerarna kunnat njuta av färden i korgstolarna som fanns placerade på däck.
Läs även: Husmoderns verklighet år 1942: Trolla med knäna!
Mödrar fick en månads vila och återhämtning
Den första gruppen gäster hade nu anlänt till Dalarö.
Gruset knastrar under sandalerna när mödrarna följer grusgången, kantad av rosenbuskar, löjtnantshjärtan och pioner, som samsas i frodiga rabatter med syrén, plymspirea och schersmin. Luften är fylld av doften av sommar och skärgård. De slingrande trapporna på varsin sida av villan leder upp till en stor terrass där utsikten är hisnande vacker.
I sina vita långklänningar tar de plats vid terrassens bord och får ta för sig från ett fat som föreståndarinnan syster Jenny Asplund dekorerat med gula blommor och fyllt med nyplockade äpplen, päron och körsbär från trädgården.
“Mor är värd att själv, medan hon ännu är bland de sina och ännu står mitt uppe i sin gärning, få finna en plats där hon till en tid kan få vila ut och hämta ny kraft till fortsatt gärning”
– Erik Åkerlund i minnesboken
Med förväntan i blicken står Hilda Bäckman från Kalix, Anna Petterson från Kullabo och Hedvig Jonsson från Granhult redo att ta för sig av allt det goda som dukats upp framför dem. De ser sig omkring och låter blicken svepa över den fantastiska plats de nu ska få kalla sitt hem för en tid – en upplevelse så slående vacker att den känns som en dröm.
Aktiviteter, vila och god mat
Mödrarna fann sig väl till rätta i de omsorgsfullt inredda rummen där kulörerna gick i blått och vitt, med tavlor på väggarna och blommor på borden. Dagarnas aktiviteter bestod bland annat av handarbeten, promenader och terapibehandlingar av olika slag. Men framför allt skapades tid för lugn och ro i en vilstol på den soliga terrassen eller trädgårdens bersåer.
Varje dag serverades det lunch i det generösa burspråket. I vilohemmets gästbok, även kallad ”Den gyllene boken”, kan man läsa att kocken Hulda fyllde faten med härlig och god mat.
Det var livliga samtal och nya bekantskaper som skapade en härlig stämning i rummen. Syster Jenny och Syster Nanny, som båda nämns som förstående och stödjande i mödrarnas vardag, var också närvarande. I samtliga inlägg i gästboken läser man att ro och frid råder över dagarna som spenderades på Mors minne.
Läs även: Ulrika Knutson hyllar Fogelstadgruppen som tog fajten för 100 år sedan – tack för att ni gick före!
Vilohem fram till 1930
År 1915 köpte direktör Erik Åkerlund villan, en av grundarna till tidningsförlaget Åhlén och Åkerlund, som bland annat gav ut tidningen Husmodern. Vilohemmet, som var en hyllning till Åkerlunds egen mor, fick namnet Mors minne.
Villan genomgick omfattande renoveringar för att anpassas till sitt nya ändamål. Utrymmena blev rymligare och möblerna specialtillverkades för att skapa en harmonisk miljö. Gamla spisar ersattes med eleganta kakelugnar, och väggar fick nytt liv genom omsorgsfullt utförd målning och tapetsering. På tomten uppfördes en tredje byggnad där hemmets läkare bodde. Denna byggnad inrymde ett mottagnings- och behandlingsrum samt en imponerande lokal för den då moderna ljusbehandlingen. För medicinska bad och andra behandlingar användes faciliteterna vid den närliggande Dalarö badanstalt.
Till husläkare utsågs doktor L Turitz från Göteborg, en erfaren badläkare med fem års tjänstgöring vid badorten Lyckorna. Hans medicinska expertis blev en ovärderlig tillgång för vilohemmet. Som föreståndarinna och husmor rekryterades Röda Korset-systern Jenny Asplund, vars omsorgsfulla ledarskap präglade verksamheten. Vilohemmet höll öppet från den 15 maj till den 15 oktober.
När Åkerlund sålde Åhlén och Åkerlund förlag till Bonnier förlag år 1930, ingick villan i köpet, och därmed markerade det slutet på vilohemmets era.
“Och alla di goda vänner med vilka jag samman kom. I hjärtat innesst jag känner, att jag så varmt tycker om.”
– Ur Gästboken 1924
Gästboken från Mors minne
Under renoveringen av Bonnierskrapan gjorde man en oväntad upptäckt: gästboken från Mors minne. Minnen från dem som har varit här finns i minnesboken och gästboken vilket ger oss en glimt av hur det var att spendera tid här.
Och idag finns det en Jenny som omsorgsfullt vakar över villan. Hon med familj bär vidare platsens långa historia.
Familjen berättar att de inte har velat förstöra den tidens magi.
I det rymliga burspråket, med utsikt över Jungfrufjärden, sprider sig ett lugn när Jenny dukar fram fika. Hon fyller på kaffe i de vita kopparna, prydda med texten Mors minne i rött, och berättar att servisen har bevarats från vilohemmets tid. Kopparna är samma som husmödrarna drack sitt eftermiddagskaffe ur för mer än hundra år sedan. Jenny tar fram ett gammalt svartvitt fotografi, där kvinnor i eleganta klänningar och tidstypiska frisyrer sitter med sina handarbeten – exakt där vi nu sitter, för ett sekel sedan. Och i exakt samma vitmålade karmstolar.
Läs även: Gifta Gurli Linder älskade Andrée – hennes hemliga kärlek varade livet ut
– De är specialtillverkade just för Mors minne och det här huset, vilket gör dem extra speciella, säger Jenny med ett leende. Hon skrattar och tillägger:
– De är vackert slitna av tiden, men inte särskilt bekväma att sitta i.
Under den långa och omfattande renoveringen av villan fann familjen minnen från tiden då det var vilohem. Utöver den fina servisen fann man även bestick, möbler samt servetter och annan textil broderade med Mors minne. Man fann även en äldre elegant damhatt dekorerad med svarta band och små tygblommor.
“Mor har ett vackert minne. Det var sommar, himlen var blå. Mor blir så glad i sinne när hon tänker därpå. Mor skulle resa och vila långt över land och sjö. Tankarna hastigt ila, långt bort till Dalarö.”
– Ur Gästboken 1924
Kvinnors plats och roll i samhället
Idag står villan som en påminnelse om en tid då den var en fristad för kvinnor som sökte återhämtning och ro. Dess resa från vilohem till nutida hem speglar inte bara dess egna förändringar utan också en större berättelse om kvinnors plats och roll i samhället. I dess väggar finns en historia som förtjänar att berättas, om och om igen – för att påminna oss om hur långt vi kommit, och hur viktigt det är att fortsätta lyfta fram de kvinnor som format vår värld.
– Vi lever i historien och framför allt fyller vi på den, avslutar Jenny.
