Från skjortor till pruttkuddar – Butterick’s roar fortfarande

Det sägs att mannen som enade Italien lät sy upp röda skjortor för att hans mannar inte skulle svimma av åsynen av blod, om de blev skjutna.

Udda start för en skämtbutik, kan man tycka.

Men Butterick’s första produkter var just sådana skjortor som nationalisten Giuseppe Garibaldi bar.

Ebenezer Butterick hann inte sy

På 1860-talet var de högsta mode i USA. Men den tyskättade skräddaren Ebenezer Butterick i New Jersey hade svårt att hinna med beställningarna.

”Men låt folk sy själva” sa hans kloka hustru Ellen. ”Sälj sömnadsbeskrivningar istället.”

Ett genidrag, visade det sig.

Snart hade Butterick’s vuxit till en välmående varuhuskedja och etablerat sig även i Europa.

Butterick’s till Stockholm 1903

1903, samma år som bröderna Wright för första gången flög och Harley Davidson lanserade sin motorcykel, sändes den 26-åriga danska medarbetaren Sigrid Schou till Stockholm för att öppna en filial.

I den första svenska butiken, som låg där varuhuset PUB numera tronar på Drottninggatan 74, saluförde hon mönster till barnkläder, klänningar och maskeraddräkter.

Men breddade snart verksamheten.

Butterick’s blev först i landet att sälja möbel-polish och kunde även stoltsera med nyttigheter som ”Antireumatiska, preparerade kattskinn mot gikt”, ”Mars-bältet mot förstoppning”, ”Den amerikanska vibratorn VibroLife” och ”Elfenbens-Gnagskivor för barn i tandperioden”.

Butikens värmande kamelhårsartiklar skulle sedermera anammas av sjukvården.

Och pappervästar som skyddade mot blåst kan, om man så vill, ses som en föregångare till dagens skaljackor.

Andra varor blev däremot dagsländor, som ”Öronbindlar – det enda botemedlet mot utstående öron” och en hängsele som fästes i tågets hatthylla och möjliggjorde att man kunde sova sittande.

Skämtartiklar och maskeraddräkter

De första skämtartiklarna kom i sin tur 1913 och inbegrep bland annat ”Den trasiga tåhättan, tån sticker fram” och vägglöss av celluloid som ”väcka förskräckelse där de anbringas”.

Köpte man en maskeraddräkt på Butterick’s, medföljde ofta en vacker presentask ur vilket det flög de hemskaste skapelser.

Svenska Öden & Äventyr Kultur

Läs även: Fablernas värld – en lektion i mänsklighet

Med tiden skulle det tokroliga ta över allt mer. Direktören Folke Olander, som från 1950-talet nobbat ett erbjudande att bli chefredaktör på Norra Skåne för att göra Butterick’s till en familjefirma, beslöt renodla det som hade med fest och skojigheter att göra.

Ett tag utgjorde skämtartiklarna 50 procent av årsinkomsten. Flaggskeppet blev tidigt pruttkudden, den finurliga gummiballong som förslagsvis anbringas under en stolsdyna.

Obekräftade uppgifter säger att Butterick’s vid ett tillfälle lämnade in en an­sökan om att få ta patent på fisblåsan.

Det visade sig att det visserligen gick bra med apparaten – men inte med ljudet …

Nästan lika många miljoner exemplar har sålts av rullmopsen – den lilla papperstuta som vecklar ut sig när man blåser i den. Eller ”flärpa” som Magnus och Brasse brukade kalla den.

Floppar, då?

Ja, Folke Olanders son Bengt, som 1976 ärvde verksamheten efter faderns hastiga död i hjärtattack, brukar berätta om 50 000 genomskinliga dryckeshorn som han 1994 köpte av en firma i Nürnberg i ett aningen överförfriskat tillstånd:

”De sålde så dåligt att vi till slut saluförde vi dem för sex kronor styck och ställde dessutom gärna upp med ett frestande kombinationserbjudande.”

Svenska Öden & Äventyr Artiklar

Läs även: En man ur överklassen – farmor förlät aldrig att Olof Palme valde socialismen

Lika illa var de serpentiner som beställdes hos en annan tysk tillverkare:

”Vi ville ha 10 000 stycken, men tyskarna uppfattade att ordern rörde 10 000 förpackningar med 100 i varje. Vi fyllde sedermera två godsvagnar med dessa en miljon serpentiner.”

Men allt har inte varit så kul.

Butterick’s blev stämda av Riksbanken

1972 lät Butterick’s tillverka toarullar som liknade hundralappar (minns ni dem?) och blev stämda av Riksbanken.

God hjälp till en friande dom fick man dock av Svenska Dagbladet som skrev:

”SvD vill på intet sätt föregripa utredningen, men finner efter egen behovsprövning, att toalettpappret knappast kan användas som hundralappar – eller vice versa.”

Tjafs blev det också med Tullverket som hävdade att ballonger skulle taxeras som ”leksaker” inte ”dekorationsdetaljer”.

Och trots att ingen avrättats i Sverige sedan 1910, så klassade samma statliga verk en bödelsdräkt som ”vardaglig arbetsklädsel”.

Att Butterick’s rika utbud av masker föreställande allt från Greve Dracula till Richard Nixon skulle uppröra polisen kan man kanske också tro, eftersom sådana understundom använts vid rån.

Men det är faktiskt tvärtom:

Tack vare Butterick’s har rättsväsendet snarare kunnat spåra de ljusskygga element som varit inne i butiken och köpt just en sådan förklädnad.

”Agentpennan” med osynlig skrift användes på fängelser

Hallå blev det däremot när man på 1980-talet lanserade den så kallade ”agentpennan” med osynlig skrift.

Denna kom att bli populär på anstalterna när det gällde att skicka förtäckta meddelande om flyktplaner.

På sistone har svenska Butterick’s visserligen fått nya ägare, men saluför fortfarande maskeraddräkter (som tog ny fart när vi svenskar började fira halloween) och klassiska gags som knallsnören, nyspulver, plastflugor, flaska hundlortar, spyfläckar och den sprutande toasitsen.

Ej att förglömma till vår tid anpassade prylar som bilrepor, p-böter, fjärrkontroller och spruckna mobilskärmar som allesammans är fejk.

Samt – åter i lager – toapapper som liknar sedlar, fast numera i form av 200-lappar.

Ett i dessa dyrtider högt värderat skämt, kan man ana.