Bettina Richardt bor på idylliska Himmelbjerget på Jylland i Danmark. De senaste 15 åren har hon levt som en kvinna på 1940-talet.
Fram till för sex år sedan i ett radhus i Silkeborg, men Bettina tyckte så mycket om att leva enkelt och gammaldags att hon önskade sig köksträdgård, höns och natur, och därför flyttade hon och maken Kim hit ut.
– Vi ville gärna ha stillhet och ro i våra liv, och barnen hade nästan flyttat hemifrån. På så sätt var det en bra tidpunkt att börja om på nytt, berättar Bettina, som är 59.
Hon gillar tanken på att odla grönsaker själv och få ägg från Betty och de andra hönsen, som spatserar omkring här i den mysiga trädgården som Bettina och Kim har skapat vid sitt gamla korsvirkeshus.
– Utan att 1940-talet ska romantiseras så var det en så fin tid, då det var en dygd att få ut så mycket som möjligt av det man hade, menar Bettina.
Hon har alltid köpt kläder och saker second hand, eftersom hon tycker att ”det är finare”.
När hon träffade Kim var han inte så begeistrad i den röda plyschsoffan som hon hade då, och sängen som var för kort för hans långa ben.
– Men då sålde jag det, för det ska inte stå i vägen för mitt liv, som ju är i nutiden, förklarar hon leende.
Läs även: Korngrynsgröt och kristidskaka – Marie lagar mat som under ransoneringen
I dag har de varit gifta i 31 år och har två barn och två barnbarn tillsammans. Kim går inte klädd i kläder från 1940-talet som sin fru, men trivs med att bo i ett hem som är inrett som på den tiden. Inredningen är till och med mycket övertygande, berättar Bettina med ett leende:
- Jag håller föredrag om kvinnoliv på 1940-talet, och ibland sker det här hemma. En kväll var det någon som efter föredraget frågade: ”Var bor du själv någonstans?” Hon trodde att det var en kuliss.
Barndomens trygghet
Att leva som en kvinna på 1940-talet är starkt inspirerat av hennes egen mormor.
- Jag hade en nära relation till min mormor och var mycket i hennes kolonistuga i Köpenhamn. Kanske är det omedvetet något med att söka tillbaka till barndomens trygghet, och jag minns hennes enkla, goda mat, som jag i dag gläder mig åt att laga, berättar Bettina.
Hon anser inte att det är besvärligt att laga rätterna från den tiden. Tvärtom tycker hon att det var lättare att ha ett baskök och få något gott av säsongens råvaror. Det som fanns att tillgå.
- Jag har, och använder, min mormors kokbok. Jag älskar att det finns ett kapitel som heter ”Krismat”, som handlar om hur man lagar mat när det är brist på varor, som det var under kriget. Jag tycker att det också passar vår tid, när vi vänder oss bort från all överkonsumtion, säger Bettina.
Tidigare var hon ganska aktiv på bland annat Instagram, men i dag undviker hon i möjligaste mån skärmar, eftersom hon tyder att de stjäl hennes tid, och därför passar kokböcker henne bättre än recept på nätet.
- Då slipper jag hela tiden trycka på skärmen så att den inte ska slockna. Böcker är så smarta på det sättet, säger hon med ett skratt.
Bettina har en stor samling kokböcker, som går hela vägen tillbaka till 1899. Hon har hushållsböcker från 1930-talet och menar att vi måste tillbaka till att odla vår egen mat:
- Jag tror att vi förlorar goda värderingar när vi tror att vi inte behöver känna till goda, grundläggande husmoderskunskaper. Det har inget med könsroller att göra. Det är bara ett hantverk som vi håller på att förlora, säger hon.
Läs även: Så tar du hand om ditt vintageporslin – viktiga tips och råd
För Bettina är det ett aktivt val att leva efter vissa värderingar, som både begränsar möjligheterna, eftersom det ska passa in i ett liv som för 80 år sedan, och samtidigt har gjort henne fri.
- Jag har inte mycket kläder, men alltid en fin klänning som jag kan ta på mig, och det tar mig tre minuter att fixa håret, eftersom jag sover med papiljotter, berättar hon.
Hårnät och läppstift
I dag har hon hårnät på sig, för ”då sitter håret som det ska”.
Bettina har både tvättmaskin, mobiltelefon och bil, för hon ska sköta sitt arbete som hemsjuksköterska.
- Jag får så många komplimanger för mitt hår, och de äldre jag kommer hem till tycker att det är härligt att jag lägger ner mycket på mitt utseende. ”Då lägger du ner omsorg på allt”, var det en som sa till mig, och det försöker jag verkligen, förklarar Bettina och tillägger:
Läs även: Johanna lever off grid i skogen: ”Mitt mål är att bli så självförsörjande som möjligt”
- Jag har aldrig tyckt att det mest intressanta med vintagelivet är om jag har rött läppstift på och går i klänning. Jag ägnar mig mycket mer åt att bevara de goda måltiderna, som är lagade från grunden med omsorg och lugn. Plocka själv, safta och baka. När jag bjuder på middag serverar jag gärna kødrand (klassisk dansk husmansrätt, red. anm.) och en fromage till dessert, berättar hon.
Bettina märker att intresset för att leva enklare ökar. Hon är en del av ett nätverk som träffas både i Sverige och Köpenhamn, och i närliggande Århus har hon en grupp vintageväninnor.
- Alla anstränger sig inför att vi ska träffas, och alla är väl förberedda. Vi kommer i tid, har mat med oss och har hatt och klänning på, berättar hon.
Väninnorna går ofta en tur i friluftsmuseet Den Gamle By.
- Då tror folk att vi är anställda och vill gärna ta bilder, berättar Bettina med ett leende.
Bettina syr sina egna klänningar, eftersom det nuförtiden kan vara svårt att hitta kläder från den tiden som tål vardagsbruk. Hennes favoritklänning är dock en originalmodell, som hon utan tvekan kallar sitt bästa köp.
Läs även: Nostalgiskt mode på Annicas klädmuseum: ”Jag har aldrig kunnat slänga någonting”
- Den bars av en kvinna före mig, och nu har jag haft den i 14 år. Den är fantastisk, förklarar hon.
Att Bettina går i kläder från den tiden är inte ett uttryck för, att hon tycker att världen var bättre förr i tiden, men:
- Allting går så fort i vår tid, och därför är det givande att kunna fördjupa sig i en tid, där vår föreställning nog är att tiden gick lite långsammare. Jag tycker om att sitta och titta i gamla veckotidningar, lägga tid på att baka och laga mat från grunden. När jag är tillsammans med våra barnbarn, så åker vi inte till Tivoli, utan är här i trädgården och pratar med hönsen eller rensar ogräs. För dem är det inget konstigt i, att jag ser ut, som jag gör, säger Bettina och tillägger leende:
- Min dotter har berättat, att hon en dag tog på sig ett rött läppstift, och då sa mitt barnbarn: ”Nu är du lika fin som mormor”.
Artikeln publicerades först hos alt.dk, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad.
