Micael Dahlen: Är sommaren snart över? Tja, det beror väl på

Nu är den nära, årets åttonde månad. Augusti. Den har blivit lite av en favoritmånad på senare tid, trots att den markerar slutet på sommaren till min stora vånda. Om du har läst mina texter genom åren vet du varför: i augusti skriver jag varje år något nytt om månen som ingen vettig människa känner till, jag är barnsligt förtjust i det.

Kanske minns du att jag skrivit tidigare om hur den flyr sakta men säkert ifrån oss, ungefär fyra centimeter ökar den avståndet varje år, den lilla trasiga jordbiten vi kallar månen. Om hur den blir blå vart tredje år lite avrundat, så kallas det när den är full för andra gången under en och samma månad. Att Indien häromåret bevisade att det numera går att landa på månen med en budget som är mindre än ombyggnaden för Slussen i Stockholm. Senast spekulerade jag i att vi kanske skulle ha flygande valar på jorden utan månen, eftersom den reglerar våra årstider och hela ekologin.

Ingen fullmåne = svart måne

Och just nu inser jag att jag snart kommer kunna skriva en hel krönika som bara redogör för vad jag tidigare har skrivit om månen. Men så långt komna är vi inte riktigt än, det finns fortfarande lite utrymme att klämma in nya barnsligt kul fakta om månen.

Som till exempel att den utöver att vara blå också kan vara svart. Till skillnad från den blåa månen som är en andra fullmåne under samma månad som den första är en svart måne ingen fullmåne alls. Det händer sisådär vart nittonde år. Senast var 2018, nästa gång blir 2037. Du kan säkert gissa vilken månad? Just det, februari. Eftersom måncykeln är 29,5 dygn lång och februari aldrig längre än 29 dygn (och oftast bara 28) händer det sig när månen varit full precis i slutet av januari att den inte hinner bli det igen innan februari är till ända.

Då blir augusti årets sjunde månad

Det i sig är lite kul att veta, tycker lättroade jag. Men ännu roligare blir det i ljuset av att månen är en månadsmarkör. Månens ”jobb” är att mäta tid, ordet måne kommer från vad man på gammalt språk sa om att mäta något, vilket i månens fall är tid i form av månader. Eftersom månen är svart vissa februari­månader betyder det att de inte får någon tidsmarkering och alltså inte blir den andra månaden på året. Vad jag skrev inledningsvis om att augusti är årets åttonde månad är alltså en sanning med modifikation. Ibland, vart nittonde år närmare bestämt, är augusti i själva verket årets sjunde månad.

Jag tänker att det kanske kan mildra våndan över att sommaren börjar lida mot sitt slut i augusti, att (åtminstone vart nionde år) tänka ”nädå, vi är fortfarande bara inne på månad sju! ”Å andra sidan blir ju inte sommaren längre på grund av att februari försvinner, så det funkar inte riktigt, men å tredje sidan kan vi glädjas i början av året åt att sommaren som vi väntar så ivrigt på kommer en månad tidigare eftersom den första sommarmånaden juni blir den femte i stället för den sjätte?

Jag råkade dessutom springa förbi det kanske bästa av allt, februari försvinner, den månad på året som är genomsnittligt sjukast och eländigast. Något att se fram emot år 2037!