Johan Croneman: Det är legio numera – äldre män avfärdas med gubbargumentet

Det har hänt att jag blivit kallad gubbe. Dock i olika sammanhang, av helt skilda skäl.

Det gör mig inte jätteupprörd. Men bara ibland.

Barn och lite yngre kan givetvis komma undan, jag blev säkert kallad gubbe av nån unge redan innan jag fyllt trettio. Tonåringar har ju knappt koll på sig själva – för dom är alla män över 20 urgamla, skittrötta och bara allmänt onödiga. Gubbjävlar.

När jag skall slentriankritiseras av kollegor eller av ”irriterad på nätet” är nästan alltid minst ett av dessa fyra ord aktuella: ”Gnällig, gammal, bitter, gubbe”.

Vägrar faktiskt kännas vid nåt av dem.

”Man vet inte bättre, så gammal man är”

Enda gången jag tar lite anstöt är väl när man i en diskussion eller en offentlig debatt avfärdas som just ”gubbe”. Det vill säga: Man vet inte bättre, så gammal man är.

Den konservative publicisten Mats Svegfors skrev för någon vecka sedan, på DN-debatt, ett öppet brev till statsminister Ulf Kristersson och förklarade varför han inte längre (moderat sedan Hedenhös tid) kunde rösta på just moderaterna. De hade tappat sin identitet.

Mats Svegfors lever numera på ett vårdhem, och konstaterar i sitt öppna brev (vackert, fint formulerat!) att nittio procent av de som har hand om hans vård och välbefinnande är hårt arbetande lågavlönade invandrarkvinnor – och en inte så liten del av dem hotas dessutom nu av utvisning. Offer för Tidöpartierna och en regering som, enligt Svegfors, tappat all form av den humanism som en gång till exempel hade gjort moderaterna så attraktiva i Mats Svegfors ögon.

Svegfors avfärdades nu snabbt och kränkande som just ”gubbe”, bland annat i ett famöst twitter­inlägg av högersmedjan Timbros idéchef Adam ­Danieli. Gubbens trötta text hade enligt samme ­Danieli ”det intellektuella djupet av en vattenpöl”.

Svegfors gubbargument var ointressanta.

I DN i samma veva hittade jag följande rubrik: ”Ulf Lundell började med en trotsig gosse och slutade med en gnällig gubbe”.

Det är legio numera: Äldre män får och kan och bör avfärdas med gubbargumentet. Det händer hela tiden.

Jag har en uppsjö av exempel.

”En trött gammal kärring?”

Hamnade därefter i en diskussion med en yngre kollega – som givetvis tyckte jag ”överdrev” – särskilt när jag sade: ”Om Ulf Lundell i vilken diskussion som helst kan avfärdas som gammal bitter ”gubbe” – är det på samma sätt fritt fram att i till exempel DN nu skriva om en svensk kvinnlig författare att hon är ’en trött gammal kärring’?

Min kompis tyckte inte det var ”samma sak”.

Kan ni se någon skillnad?

Kanske är blotta frågeställningen bara ännu ett tecken på hur den gnälliga gamla gubben numera äger hela min persona?

Gubbjävlar i alla länder – förena Er!