Kaffesugna vallfärdar till Pierres lyxiga kafferep i Liatorp: Minnen, mazariner och Morris

Det är en solig fredag i det lilla småländska samhället Liatorp. Snart vankas det Kafferep De Luxe inne i antikaffären, men ännu råder lugnet.

Pierre Ragnarsson är väl förberedd. På alla borden ligger stärkta, manglade dukar av kritvit damast. Det är dukat med tunna små porslinskoppar, vikta servetter och blommiga assietter. Pierre har bakat flitigt och kakbordet står nu redo med välfyllda fat. Efter kaffet ska Pierre berätta historien om ’Systrarna på Björkelund’ och därför har alla bakverk dagen till ära gjorts från systrarnas egna recept.

Tårtor till kafferep

När Alma Strid kliver av skolbussen alldeles utanför antikaffären blir det fart på Pierre. Tillsammans ska de fixa tårtorna för dagens kafferep. Det sker under skämtsamt prat och det märks att de har roligt ihop. När tårtorna är klara, svidar Alma snabbt om till tidsenlig klädsel och sätter upp det långa håret i knut. Endast tretton år gammal axlar Alma ändå galant arbetet som hembiträde i 30-talsstil. Och Pierre? Han är på något vis tidlös i den klassiska vintagestil som han också klär sig i till vardags. Han behöver bara byta till vit skjorta och fluga för att vara redo.

– Det bodde nog en gubbe i mig redan som liten, säger han med glimten i ögat.

– Ha, replikerar Alma snabbt, och jag var nog din mormor i mitt tidigare liv.

Blev bästa vän med 87 år äldre Frida på Björkelund

Att Pierre skulle bli antikhandlaren som sedan kom att börja baka kakor och också öppna café var något av en slump. Sett i backspegeln känns det ändå som en självklarhet att han så småningom hamnade här. Pappa Jan körde förr färdtjänst och lille Pierre följde tidigt med på turerna när han fick. Så kom han att träffa Frida, den yngsta av systrarna på Björkel­und. Åldersskillnaden på 87 år hindrade dem inte från att bli bästa vänner. Så ofta Pierre kunde besökte han åldershemmet för att träffa Frida.

– Jag tyckte det var så fint hos henne, berättar Pierre, med de gammaldags möblerna och alla prydnadssaker. Självklart skulle man fika också. Jag fick också en fin kaffekopp, men i min var det sockerdricka.

När Frida berättade om livet på Björkelund och om folk i trakten, så lyssnade Pierre uppmärksamt. Det väckte ett intresse hos honom som inte är så vanligt hos lågstadiebarn. När han fyllde åtta år fick han sin första antikvitet i present, ett gammalt olje­tryck av Oscar II med familj. På önskelistan stod också tidigt en egen gubbhatt. Det blev inte så många år med vännen Frida innan hon gick bort, men fascinationen för livet förr och gamla ting levde kvar hos Pierre. Frida lämnade också efter sig sina gamla fotoalbum och en hel mängd recept till Pierre.

– När jag var tretton köpte mina föräldrar en ödegård, främst för marken. När de tog med oss barn för att visa nyinköpet, tyckte mina syskon att huset var förfärligt och så omodernt att det bara var att riva.

Icakuriren Kultur

Läs även: Kafferepet – ett levande kulturarv med sju sorters kakor

Pierre förvånade hela familjen med att tvärtom tycka att huset var fint. Där ville han bo! Det blev därför ingen rivning. Nitton år gammal flyttade Pierre in, med varmt och kallt vatten i köket som enda ”modernitet”. All matlagning och bakning fick ske på den gamla järnspisen som vedeldades. Så kom han att tillbringa tretton år som bonde och ta hand om de djur som familjen höll på gården, innan det blev dags att tänka i nya banor.

Pierre Ragnarsson öppnade antikhandel

Eller gamla banor, beroende på hur man ser det. För då hade möjligheten att köpa fastigheten i Liatorp dykt upp. Där fanns förut en affär med konstglas och designmöbler på bottenvåningen och en lägenhet på övervåningen.

Pierre bestämde sig istället för att satsa på vintage och antikviteter, så en antikaffär fick det bli.

– Det vet ju alla att smålänningar håller hårt i slantarna, så det är inte lätt att tjäna pengar som antikhandlare i Småland, skojar han. Men till första julskyltningen bakade jag systrarnas ostkaka och det blev genast succé.

Eftersom Pierre tycker att det är roligt att baka, började han också servera kaffe i antikaffären. Det är fortfarande en antikaffär och här slår man sig ner mitt bland antikviteterna. Även kakorna är gammaldags, även om de är färskt nybakade. Moderniteter som ’cup cakes’, kladdkaka och morotskaka lyser med sin frånvaro. Här fuskas heller inte med ­’bake-off’. För Pierre är det en självklarhet att allt bakas på traditionellt vis. Det får heller inte snålas med vare sig smör eller socker.

– En del äldre fikagäster blir riktigt nostalgiska när de känner igen smakerna från sin barndom, berättar Pierre. Barn kan vara lite skeptiska först när de inte hittar de vanliga chokladbollarna. Vågar de väl smaka, brukar de också bli nöjda.

Mycket bakar han just efter Björkelunds gamla beprövade recept. I sin arsenal av recept har han dessutom ett hemligt vapen.

– Det fanns förr ett café i Diö, inte långt härifrån. Det drevs i mer än sextio år av Helmer Lindström och han var vida omtalad för sina goda mazariner. Folk körde många mil speciellt för dem.

Hemliga mazariner

Pierre var ofta i Diö för att fika och lärde känna Helmer. När sedan Helmer gick bort var det många som ville köpa mazarin-receptet. Tji fick de. Det var inte till salu! Helmers dotter delade dock med sig av receptet till Pierre. Nu för han arvet vidare så att alla som ännu minns de berömda mazarinerna får möjlighet att avnjuta dem igen.

– När jag sedan fann kärleken i form av en fin Morris, en postbil från 1930-talets England, så föddes idén att baka riktigt många mazariner och åka in med min Morris till torghandeln i Växjö.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Filip, 19, öppnade egen korvkiosk – avslöjar 3 knep för en riktigt god korv

Den fina veteranbilen syns på långt håll och Pierre, klädd i en stil som matchar bilen, har snabbt blivit en välbekant profil. Vissa torgdagar går färden in till stan med hans gamla Volvo Duett istället. För vem behöver ny bil, när veteranbilar är så mycket snyggare? Fort går det kanske inte, men Pierre ser heller ingen anledning att stressa. Saker och ting får ta den tid det tar, både när det handlar om bilresor och kakbak.

Då hinner han tycka att det är roligt också.