Ingrid: Ledsen av sommaren
Tack för en väldigt trevlig tidning. Den sprider glädje i vardagen, särskilt nu när det står så mycket tråkigt i dagstidningarna…
Jag har tänkt en hel del på detta med vår och sommar och att nästan alla tjatar om solen och att nu vänder det äntligen och allting blir ljusare och bla bla bla.
För mig är det precis tvärtom. Ljuset blir plågsamt och kvällarna oändliga. Man kan inte sova för att det är ljust ute nästan dygnet runt. Måsarna skriker och folk blir som tokiga av att vara ute och festa/grilla hela nätterna och därigenom störa oss andra som vill ha lugn och ro. Jag har väldigt svårt att se det positiva med dessa årstider, men jag försöker verkligen att anstränga mig. Blommorna är ju fina och man blir brun.
Det är inte meningen att låta negativ, men jag tror att vi som lever ensamma blir ÄNNU mer ensamma när det är vår och sommar. Jag älskar hösten och vintern och det vore intressant att läsa om det finns fler som jag. Tänk långpromenader i den friska, höga luften och alla vackra höstfärger på träden. Man kan läsa böcker, tända ljus och inte tänka på att raka benen och att hela tiden vara ute och ta vara på alla soltimmar! Ett riktigt snöfall får mig helt lycksalig! Det är så vackert.
Detta var en tanke från mig. Inget är ju rätt eller fel. Man uppskattar olika saker, helt enkelt.
Kära hälsningar,
Ingrid i Skåne
Maud: Midsommar är värst
Tack Icakurirens personal för en mycket bra tidning som jag emotser med stor glädje varje vecka.
Jag vill svara ”Ingrid i Skåne”.
Du undrar om det finns någon som tycker som du angående att det blir ljusare och tjat om sol väldigt mycket och så vidare. Här har du en som känner precis som du.
Jag känner en massa krav att vara ute, resa, delta i olika aktiviteter och vara glad när jag helst vill vara hemma utan dåligt samvete.
Jag vet inte riktigt vad jag skall göra med sommaren nu när en del av de närstående som jag förut gjorde saker med inte längre finns. De väninnor jag har nu är inte så nära på det viset och det är inte så lätt att få till något. Dessutom har de man känner, inklusive de vuxna barnen, fullt upp med resor och att hälsa på kompisar och släktingar.
På senare år har det blivit svårare med sommar, mer ensamhetskänslor. Midsommarafton är den dag som är svårast på året. Den är som gjord för kärlek och att vara två.
Jag mår bra på hösten och vintern när man kan vara inne och läsa, se intressanta tv-program eller filmer och ha det mysigt. Känns mycket mindre ensamt då.
Det här kan man inte prata om så mycket, känns som att man då är otacksam, man vill inte klaga på det som de allra flesta älskar. Mår också bättre på kvällen än morgonen.Det här är ju en läggningssak hur man är, kanske ett arv?
Det är nog bra att vi har de fyra årstiderna, då blir det lite variation i livet och naturen.
Vänliga hälsningar och en önskan om en bra sommar!
Maud, i Mellansverige
Gertrud: Vill inte tränga mig på
Hej ”Ingrid i Skåne”! Jag håller verkligen med dig om sommaren. Jag är 75+, lever också ensam men har barn och många bekanta och en kär vän.
På sommaren är barn och de flesta av vännerna tillsammans med sina familjer på sina landställen eller ute på någon resa. Med grannarna känner jag ingen samhörighet. De är antingen äldre än jag och orkar inte ta sig för med så mycket eller så är det unga familjer med småbarn.
Min käre vän har att göra med underhåll av hus och hem, trädgård och ombyggnad. Sommaren är ju en bra tid för detta.
Föreningslivet har stannat av och på sommaren är det också uppehåll i vattengympan. Ingen bio eller teater heller. Vad gör man en vacker ljum sommarkväll annat än sitter ensam hemma på balkongen? Eftersom jag inte dricker har jag inget att göra på båthamnens bar och restaurang nära där jag bor.
Jag har svårt att bjuda bort mig själv, att tränga mig på. Övriga tider på året är det mycket enklare. Jag har inget att klaga på egentligen, bara ensamheten på sommaren.
Gertrud i 08-området
Också ledsen av sommaren: Tynger att vara ensam
Håller helt med signaturen ”Ingrid i Skåne”. Jag känner precis så. Är man gammal, sjuk och ensam och inte får utsätta sig för sol och värme då blir ensamheten så påtaglig. Allt är i rörelse och det är jippon överallt. Visst är det vackert i naturen och fint på alla sätt, men det är som det inte var till för en ensam.
Jag vill inte klaga för vi har ju fred än så länge, bostad och mat och det man behöver. Men att vara ensam och för det mesta se betonghus och bilar från fönstret, det tynger.
Visst ringer barn och något barnbarn någon gång. Händer att någon hälsar på, men de har så mycket de ska hinna med och vara.
Också ledsen av sommaren
Men jag hälsar till alla Icakurirens läsare och de som gör tidningen – har haft den sedan 1961 – en trevlig sommar!
Monica: Jag längtar till hösten
Hejsan!
Vill skriva några rader till ”Ingrid i Skåne” angående detta att hon, liksom jag, har väldigt svårt för det här med vår och sommar som alla tjatar om att ”det är så himla underbart med ljusare dagar”. Lika plågsamt för min del och sömnen blir sämre.
Jag är inte direkt ensam, har vänner, barn, barnbarn men dessa är ju så fascinerade av våren och sommaren så jag kan kräkas …
Nej, tacka vet jag när det drar sig mot augusti och det blir mörkare och mörkare, luften blir klarare och man kan vara på balkongen utan att storkna och även tända levande ljus. Jag fullkomligt älskar hösten och vintern. Gör inget om det ösregnar eller snöar. Luften blir klar och inte unken.
Så bra att det kommit fram att vi inte är konstiga som inte gillar våren och sommaren. Förr vågade vi ju inte knysta om detta!
Detta var mina tankar.
Mvh Monica i Karlstad
A.H: Håller med dig, Ingrid
Jag instämmer med ”Ingrid i Skåne”. Hennes insändare i nummer 22 stämmer precis med hur jag känner inför sommaren. Krav, krav, krav och måsten. Så, ja … det finns fler som du, Ingrid.
Hälsningar A.H.
