Får du många frågor om ensamhet?
– Ja! Inför den här intervjun gick jag igenom frågor som jag svarat på genom åren, och påfallande många handlar om just ensamhet. Inte alltid explicit – men ensamhet är ofta det underliggande problemet. Man kanske upplever att man har svårt att hitta en partner, känner sig ful och oattraktiv, eller undrar varför barnen har så fullt upp med sitt – allt kan egentligen associeras till ensamhet.
Varför kan det kännas obehagligt att vara ensam?
– Att vara med andra, att tillhöra en gemenskap, där någon ser mig, respekterar mig och tycker om mig är ett grundläggande behov hos oss alla.
– Motpolen – att bli mobbad, utfryst, avvisad – hör nog till de mest mardrömslika scenarierna. Vi har alla blivit avvisade någon gång i livet, och de flesta av oss kan nog skriva under på att det är olustigt och hemskt. Vi är villiga att offra rätt mycket för att få tillhöra en grupp.
Vad är det som gör att man blir ensam?
– Åh, det kan handla om så mycket. Du kan bli mobbad, frånskild eller helt enkelt äldre och mer orörlig, utan vänner och med barnen långt ifrån dig. Om man är handikappad, fysiskt eller psykiskt, kan umgänge också bli svåråtkomligt.
LÄS ÄVEN: Elinor: ”Jag blev ensam när jag flyttade”
– Men det kan förstås också handla om dålig självkänsla, en upplevelse av otillräcklighet: “Det går inte”, “Jag kan inte det här”. “Ingen vill vara med mig”.
– Umgänge är också en fråga om träning. Ju mer man är med andra människor desto lättare går det.
Hur kan man känna sig ensam trots att det finns massa andra människor i rummet?
– Mitt på Kungsgatan i Stockholm vimlar det av människor, men de får en ju inte att känna sig delaktig i någon slags gemenskap. Tvärtom – ensamheten i grupp kan vara väldigt påtaglig.
– Tänk att du ska mingla med en stor grupp människor, men inte känner en enda. Alla verkar ha så lätt knyta an, men du vågar kanske inte ens ta dig fram till värdinnan. I ett sånt sammanhang är det förstås lätt att känna sig ensam, utanför och avvikande.
– En del tycker att mingel är ytligt, men det är något väldigt svenskt att tro att social gemenskap måste vara djup. De snabba, ytliga kontakterna – småpratet med kassörskan, eller skämtet med brevbäraren – är mycket viktiga.
Finns det inget positivt med att vara ensam?
– Självvald ensamhet är förstås behaglig. Att ge sig ut allena i skogen för att till exempel plocka svamp, att då och då dra sig undan allt pladder, har inget med påtvingad ensamhet att göra. Självvald ensamhet vill nog alla ha ibland.
Är några grupper mer ensamma än andra?
– Män är mer ensamma än kvinnor, inte minst efter en skilsmässa. Kvinnor har oftast stått för underhållet av de sociala kontakterna, och i och med skilsmässan försvinner umgänget för männen. För många män gäller det därför att snabbt skaffa en ny kvinna – och med henne kommer en ny släkt och en ny vänkrets. Kvinnor är generellt bättre övade i relationer.
LÄS ÄVEN: Många män saknar nära vänner: ”En rädsla för att vara såbar”
Kan man göra något åt ensamhet?
– Ja, man måste träna. Ta det varligt, börja i små steg. Säg hej till snabbköpskassörskan. Gå inte undan, utan plåga dig till ett ordutbyte.
När ska man söka hjälp mot sin ensamhet?
– För att överhuvudtaget söka hjälp tror jag att man först måste tro och känna att det skulle leda till en förändring. Men att få prata med en professionell terapeut om sina känslor tror jag skulle kunna kännas befriande och vara framgångsrikt. Den som på något sätt har börjat fundera kring terapi eller annan hjälp har ju – redan i tanken – tagit ett stort kliv bort från ensamheten.
Åtta tips för att få kontakt
1. Inget i livet är konstant. Att du är ensam nu, betyder inte att du alltid kommer att vara ensam.
2. Det är nästan omöjligt att förändra andra. Fundera över vad du själv kan göra för att bryta ensamheten.
3. Öva upp din sociala förmåga. Ta det i små steg. Ta ögonkontakt med grannen och säg: “Hej”.
4. När du hälsat på grannar och brevbärare tillräckligt många gånger och känner: “Ja, men vad bra det går”, kan du ta ett steg till. En kör kanske? Steget efter det är kanske att följa med en gruppresa, där du umgås i en och samma grupp under flera dagar.
5. Le! Ett leende visar att du är tillgänglig för interaktion. Om leenden känns påklistrade och konstgjorda, gör som jag och träna framför spegeln.
6. Ta alla chanser du kan till socialt umgänge. Hyresgästföreningens städdagar och provsmakning på den lokala matbutiken?
7. Vänta inte på att andra ska säga hej till dig. Ta initiativet och hälsa på grannen. Hejandet betyder inte att ni måste börja umgås. Men en kopp kaffe är väl nästan aldrig fel? Får du nej på din inbjudan betyder det inte: “Jag gillar inte dig”. Det betyder bara att personen inte hade tid just då.
8. Sätt dig i ömsesidig skuld. Om du lånar gräsklipparen av grannen, så vågar han/hon fråga dig om socker nästa gång. Gör dig sakta men säkert beroende av andra.
Artikeln publicerades första gången år 2016.