Hemma i köket hos Louise Hoffsten: ”Mat och musik är min bästa medicin”

I en vackert klargrön 1920-talsvilla i Enskede i södra Stockholm sker det storverk. Inte bara vid den ståtliga flygeln som upptar ena änden av det öppna köket. Eller på trumpeten och munspelen som ståtar ovanpå. Utan också vid den nedsänkta delen av köksbänken där Louise Hoffsten sitter och vänder ihop en sallad. Vilket inte alls är någon självklarhet när händerna inte gör som man vill.

– Numera undviker jag helst knivar. Jag har skurit mig så många gånger. Så jag gör det jag kan, sedan får andra hjälpa mig med resten.

Ville bli kock

I 30 år, det vill säga halva sitt liv, har hon levt med sjukdomen multipel skleros, MS, som påverkar det centrala nervsystemet. Men hon har å andra sidan varit artist i drygt 40 år och musiken får styra tillvaron mer än svårigheterna. Fast egentligen ville hon bli kock.

– Det var faktiskt ett av de yrken jag funderade på. Jag började jobba extra på en av Linköpings finare restauranger, men när jag såg slitet … nä.

Men intresset har ändå alltid funnits där. Hon tvingade till och med sin pappa Gunnar att följa med på en fransk matlagningskurs.

– Han var också musiker och kunde på sin höjd koka ägg. Så han stod där och skalade väl en lök eller så och snackade mest med alla ­härliga damer.

Själv sög hon åt sig vartenda uns av kunskap. Och kärleken till mat förblir orubbad. Bakar gör hon mer än gärna, och allt som oftast bjuder hon in matlagningsintresserade vänner som får ta över köket under Louise noggranna instruktioner.

Louise Hoffsten samlar recept och kokböcker

– Jag älskar att laga mat tillsammans med andra. Jag har samlat recept sedan jag var väldigt ung och har ärvt mammas pärm. Och jag har hur mycket kokböcker som helst. Jag får en ny i julklapp varje år av min bonusdotter Cornelia. Jag läser dem som porr.

Bevisen står uppradade på ett antal hyllplan under den stora köksön i mitten. Det är också kring den gästerna brukar samlas. Allt enligt makens planer. För Dan Bratt är inte bara skådespelare, utan har även designat det rustika, hemtrevliga köket och låtit riva väggar så att ytorna ska fungera för både rollator och rullstol. Dessutom har han fått lära sig ett och annat om matlagning.

– Vi bjöd in hans exfru Gunilla och lät henne hålla matlagningskurs här hemma. Nu är han expert på lasagne. Hon får gärna komma hit lite oftare …

Att hitta bra mat när man är ute på turné är minsann inte heller det enklaste. Både Louise och de musiker hon spelar med har höga krav. Därför har hon tillsammans med sin medmusikant och side­kick Richard Krantz startat Instagramkontot ”Nice Places Along the Road”, där de tipsar om vettiga vägkrogar.

Men Louise Hoffsten går ofta ut och äter på restaurang, även när hon håller sig hemma i Stockholm. Väldigt gärna i sällskap med maken och sonen Adrian. Och väldigt gärna i ”orten”, som hon uttrycker det.

– Vi har så himla kul ihop alla tre när vi utforskar alla dessa fantastiska matställen tillsammans. Det är ett superbra sätt att upptäcka världens alla kök och spännande kryddor. Jag gillar också att handla där. Förorterna har gjort Sverige rikare.

Bekymrar sig inte över att bli äldre

Just det där med att ha kul står högt på Louise Hoffstens agenda. Att fylla 60 är inget hon bekymrar sig över. Snarare tvärtom.

– Nu gäller det att ha så jävla roligt som möjligt så länge det bara går, som min syster brukar säga. Och jag tänker inte sluta ha roligt för att jag sitter i rullstol.

På väggarna hänger färgstarka tavlor målade av diverse olika familjemedlemmar. För konst är ett annat glädjeämne i Louise Hoffstens liv. Vilket märks överallt i hemmet, varenda vrå är fylld antingen av konstverk eller någon typ av instrument.

Alla utmärkelser, platina- och guldskivor döljs däremot uppe på övervåningen. ”The Queen of Blues” är inte den som vill skryta i onödan om sin långa karriär.

Från den dagen då hon som 19-åring fick följa med pappa till tv-studion ”eftersom någon hade hört att han hade en dotter som kunde sjunga” och uppträda i Café Norrköping, har hon fortsatt fängsla publiken. Hon spelar för att hon måste, hur obarmhärtig sjukdomen än kan vara i perioder. Behovet är helt enkelt en stor del av det Hoffstenska DNA:t.

– Mat och musik – det är min absolut bästa medicin.