Ulf Elfving levde länge med ständig oro: ”Det är kul att bli gammal, rentav skönt”

Han har gjort tiotusentals intervjuer med kända och okända svenskar. Fortfarande är journalistiken och framträdandena lika lustfyllda. Samtidigt har Ulf Elfving vid 81 års ålder hittat ­en balans i livet där han både kan tacka ja till de ­roligaste uppdragen och ägna sig åt rollen som livsnjutare och tillbakalutad pensionär.

Ombord på ett kryssnings­fartyg på mitt ute på Öster­sjön är förväntningarna stora. På dansgolvet har just resans ­huvudattraktion tagit plats på en barstol med mikrofonen i hand. Det är intervjuernas mästare Ulf Elfving som strax ska locka skrönor och minnen ur en Loa Falkman i högform.  

Ett av skämten som drar applåd­åskor handlar om hur Loa, när han åker taxi till ett framträdande, ber chauffören stänga av radion, för att sedan själv brista ut i megahiten Syyyymfoniiiii. 

– Varför det då? undrar Ulf Elfving ­intresserat. Jo, förklarar Loa, ”då kan jag ta betalt av taxichauffören för att han får underhållning på jobbet, sam­tidigt som jag kan sjunga upp mig”. 

Ulf Elfving

Ålder: 81 år.
Gör: Journalist, programledare, krönikör.
Familj: Hustru Karin, sonen Kasper med familj.
Bor: Villa i Djursholm, sommarställe i Norrtälje skärgård.
Läser: Marie Jungstedts senaste, ”Den sista utposten”.
Lyssnar på: Är ointresserad av musik men lyssnar på allt, och allra helst marscher.
Favoritmat: Danska smörrebröd
Aktuell: programledare, krönikör, matbloggare.

”Att bygga upp förtroende i ett samtal är det roligaste jag vet”

Det märks att de båda är samspelta och har pratat ihop sig före framträdandet. Men bakom Ulf Elfvings välkända vänlighet finns ofta en underton av allvar, den här gången handlar det om ålder och ålderism på arbetsmarknaden, ingen av herrarna är någon ungdom. 

– Det är nyfikenheten på människor och vad de varit med om som lockar mig. Att bygga upp ett förtroende i ett samtal är det roligaste jag vet, säger Ulf Elfving när han en stund senare har låtit sig kramas om av kryssningspassagerarna som gärna vill växla några ord och få en autograf. 

”I Sverige tar vi inte tillvara ­äldres kunnande och erfarenheter”, säger Ulf Elfving.

En tid senare träffas vi i en helt annan miljö, vid en brygga i solen i en sommaridyll utanför Stockholm. Ulf Elfving ransonerar sina framträdanden och kan  unna sig lyxen att välja det bästa från två världar: dels de roliga uppdragen, dels att med ålderns rätt njuta av fri­heten och att ta dagen som den kommer. 

– Jag sover länge på morgonen och jag äter frukost länge medan jag läser tidningarna och det ska vara papperstidningar. Det är den bästa stunden på ­dagen, säger Ulf Elfving.

Färre uppdrag efter pensionsåldern

Den välkända kalufsen är intakt, det är bara hårfärgen som skvallrar om att det har gått några år sedan han var som mest uppbokad och hördes i radio eller tv nästan varje dag. Men uppdragen blev färre efter pensionsåldern och det var ingen rolig erfarenhet att för första gången i livet inte vara överhopad av ­erbjudanden.

– Först tyckte jag att det var väldigt jobbigt. I Sverige tar vi inte tillvara ­äldres kunnande och erfarenheter, säger Ulf.


LÄS ÄVEN: 100 år av radio – så förändrade radion Sverige


Han är dock en person som sällan hänger läpp och han hittar oftast något positivt även i motgång. Glaset är halvfullt snarare än halvtomt, är hans inställning till livet och kriserna och eländet, ja dem får man vända till något positivt. Eller i vart fall inte ventilera dem offentligt.

– Jag kallar mig förändrings-­obenägen och att då tvingas till just förändringar innebär i mitt fall något positivt, man måste ju gå vidare har jag insett med åren. 

Ulf Elfving skriver krönikor och matbloggar

I sommar väntar konferencierjobb i Fiskebäckskil i en hyllning till den numera nedlagda folkparken, som firas med stjärnartister, och en ny nisch har öppnat sig som inläsare av talböcker och det kliar i fingrarna att kanske få till en bok om mat.

1969. ”Rocklegendaren Bill Haley framträder i Fiskebäckskil och jag var konferencier.” Foto: Privat

Den egna tiden kommer på kvällar och nätter då det är tyst både ute och inne och inget stör. Då skriver Ulf sina krönikor eller matbloggar på sajten News55 som har närmare 500 000 besökare i månaden och som varvar nyheter med samhällsjournalistik och underhållning. Lampan släcks ofta först vid halv tvåtiden  på natten

– Mitt stora intresse är mat och nyss gjorde jag en reportageresa till Tallinn där jag utforskade stans restauranger och skrev om fem krogar, berättar Ulf.

Han är själv är en hängiven kock och enväldig härskare i köket hemma i villan i Djursholm, dit inte ens hustru ­Karin släpps in när det pågår matlagning, trots att hon själv har ett förflutet i restaurangvärlden.

Träffade sin fru Karin på Alexandras

För Ulfs del sa det klick redan vid första mötet mitt i natten i dörröppningen till den tidens trendigaste klubb, Alexandras, där Stockholms jetset roade sig på 70- och 80-talen.

– Jag hade hamnat på Alexandras med några radiokolleger efter en festkväll och var på väg ut när klubben stängde. Så fort jag såg Karin hajade jag till. Det hela slutade på det enda nattöppna stället vi kunde hitta, vilket råkade vara ett taxifik, minns Ulf. 

1974. ”Karin och jag gifter oss på Sandhamn i Stockholms skärgård och flyger dit.” Foto: Privat

Bröllopet ägde rum på Sandhamn i Stockholms ytterskärgård dit brud­paret skulle transporteras med sjöflygplan medan gästerna hade åkt ut med skärgårdsbåt i förväg för att ta emot Karin och Ulf. 

– Men när vi hade landat upptäckte vi att brudbuketten var kvar på kajen inne i Stockholm och utan brudbukett ville Karin inte gifta sig. Så alla fick vänta medan flygplanet gjorde ytterligare en tur för att återbörda buketten, det glömmer vi aldrig.

– Karin betyder allt i mitt liv. Hon är den som jag är förtrolig med och som jag litar på i vått och torrt. Med Karin är jag mig själv och utan henne hade mitt liv varit tomt, säger Ulf och berättar att de nyss firade guldbröllop som firades på restaurang.


LÄS ÄVEN: Alexandra Charles gick från nattklubbsdrottning till folkbildare


Lagar mat till familjen

Annars uppskattar Ulf och familjen minst lika mycket en hemmamåltid som Ulf själv svänger ihop. Snart väntas­ sonen Kasper med familj på besök. Barnbarnen Penny, 8, och Ted, 5 år, är tacksamma matgäster för de beställer alltid sin favoriträtt.

– Det blir panerad kolja eller röd­spätta som ska serveras med min egen specialsås med dansk remoulad som bas. Sen är det kul att ungarna vill vara med i köket och föra våra mattraditioner vidare. Penny är redan en hejare på snygga uppläggningar, berättar Ulf.

Vad gör en bra intervju? Snällhet, kanske. ”Några fiender har jag mig veterligt inte”, säger Ulf.

Men tillbaka till Ulf Elfvings kultstatus som programledare och intervjuare. 

Redan i åttaårsåldern började han göra tidningar hemma i lägenheten i Stockholm, tidningar som han delade ut till släkt och vänner. I samma veva byggde han en ”radio”, gjord på gamla vedträn och pinnar.

Ulf Elfving i ”Upp till 13”

Det program som etsat sig fast i minnet hos flest lyssnare är nog  barn­programmet ”Upp till 13” där barn ­i direktsändning fick ringa in till stu­dion och svara på en fråga från program­ledare Elfving som aldrig visste vad som skulle hända men sällan blev svarslös.

Det cirkulerar än i dag många historier om oväntade och ibland pinsamma situationer där det gällde för program­ledaren att finna sig snabbt.

– Många är rena skrönor, en del är så skabrösa att jag inte ens vill återge dem. 

Ingen lyssnare glömmer den evighetslånga pausen när en liten nervös pojke bad att få gå och kissa innan han skulle lyssna på frågan.  


LÄS ÄVEN: Tomas Ledin: ”Jag valde musiken – det var en besvikelse för mina föräldrar”


”Efter tre” var roligast

Det program som han själv tycker varit det roligaste under hela karriären var aktualitetsmagasinet ”Efter tre” som han ledde i sju år. Samhällsintresset har alltid funnits och studierna i statskunskap har Ulf haft stor nytta av.

– Det var nyhetsnerven som var kryddan men också att det var så många som lyssnade och att programmet var en maktfaktor. Till och med i Regeringskansliet slogs radion på varje vardag klockan 15, för ingen makthavare ville missa någon storpolitisk nyhet, berättar Ulf. 

I ”Efter Tre” kunde komma precis vilka avslöjanden som helst. Det var här som skådespelaren Johannes Brost trädde fram och berättade om sitt missbruk och det var här som nöjeskungen och partiledaren Bert Karlsson släppte bomben att han hade tröttnat på politiken och skulle lämna den tidens populistiska parti Ny Demokrati.

– Det scoopet fick vi tack vare producenten Kjell Dabrowski, som före en helg helt privat hade hört Bert Karlsson säga att han tänkte sluta, ”jag är trött på den här skiten”. Varpå Kjell undrade om Karlsson möjligen kunde vänta till måndag klockan 15.00 med att meddela detta till folket.

1991. Megastjärnan Julio Iglesias gästar Ulf Elfving i programmet. Foto: Privat

Ulf säger att det är svårt att säga vad som gör en bra intervju men han tror på att vara vänlig och genuint intresserad, och hans omvittnade snällhet har varit en tillgång både i jobbet och privat. Snällheten är enligt honom själv inte så svår att odla och ordet konflikträdd vill han inte höra talas om.  

– Några fiender har jag mig veterligt inte, det är väl så att folk som inte gillar en eller som man själv inte gillar, dem ser man till att hålla sig borta ifrån.

Han hade nog inte själv valt att prata om åldrande och tankarna kring att de återstående åren rimligen blir färre och färre. Men det visar sig ändå att Ulf ser åldrandet som något positivt, trots krämporna som gett sämre rörlighet än förr, och de blir inte färre med åren.

Tycker inte om att motionera

Det är artros och en nervsjukdom som successivt ger sämre känsel i fötterna, och inget som heller går att träna bort. Men träning kan förstås vara bra av ­andra skäl och sonen Kasper som arbetar som personlig tränare har gjort tappra försöka att locka in pappa Ulf på gymmet.

– Nä, träning är inte min grej. Jag gillar att läsa och skriva, för att inte tala om att äta och dricka gott, inte att motionera och det kunde inte ens Kasper göra något åt.

Inte optimalt för en åttioplussare men Ulf menar att ju färre återstående aktiva år det rimligtvis finns kvar, desto viktigare att tänka på att ta vara på ­tiden och göra det som känns bäst. 

2000-talet. ”Här är Karin och jag ute och reser men jag minns inte var.” Foto: Privat

Levde med ständig oro

Under många år levde Ulf med en ständig oro att ha drabbats av än den ena, än den andra sjukdomen. För varje nytt symptom slog han upp vilken sjukdom som kunde vara orsaken och den ständiga oron tog mycket kraft och energi.

– Att vara hypokondriker är en plåga och en tidstjuv. I dag är det underbart att ha kunnat frigöra mig från den oron, trots att jag nu till skillnad från då verkligen har krämpor men varför oroa sig. I min ålder ska man leva här och nu och strunta i gamla rädslor.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top