“Jag säger tack varje morgon”

Den bruna blicken är lika intensiv som på bioduken, där vi lärt känna honom som torpeden Mrado i Snabba cash. Armmusklerna – som burit en rustning på 45 kilo genom en sex månader lång filminspelning i London – är bulkiga som boaormar under t-shirten.
Skådespelaren Dragomir Mrsic har just avslutat ett pass på sitt gym på Östermalm i Stockholm – där han tränat både Noomi Rapace och Rooney Mara i topptrim inför rollen som Lisbeth Salander.
– Jag kan sakna dem ibland, mina Lisbeth. Intensiteten. De gav allt, båda två. Noomi blev så vass att hon hade kunnat vinna SM i kickboxning, säger Dragomir med sin lugna och lite knarriga röst.
Skådespelaren Michael Nyqvist är stamkund. Golfproffset Helen Alfredsson och sångerskan Marie Serneholt har också kommit i form på gymmet.
Men Dragomir tränar även barn, pensionärer, chefer, arbetslösa – och han har nyligen gett ut en träningsbok som samtidigt är en självbiografi. Åtta träningspass varvas med berättelser om hans liv – från den stökiga uppväxten i Fittja till genombrottet som skådespelare.
Han slår sig ner i entrén – där buddha­figurer pryder hyllorna – med en kopp kaffe.
– Gymmets enda maskin, säger han med en nick åt kaffebryggaren bakom disken.
Hans eget koncept “kamp&fys” är en blandning av kampsport och klassisk styrketräning utan maskiner där kroppen är främsta redskapet.
Och attityden.
– Arrogans finns inte i min sfär. Glider man in och tror att man är bättre än alla andra – det accepterar inte jag. Alla är lika mycket värda för mig, oavsett pengar, hudfärg, efternamn.
Det är med andra ord inga divafasoner på gymmet bara för att kändisar som Rooney Mara kör ett pass. All annan träning pågår som vanligt och en filmstjärna får köa till duschen som alla andra.
De två enkla omklädningsrummen har var sin spegel – och en gemensam hårfön som man tack vare en skarvsladd kan skicka mellan herrarnas och damernas.

Kompis med Tom Cruise

I Hollywoodfilmen Edge of tomorrow, som har premiär den 27 maj, spelar Dragomir legosoldaten Kuntz från forna östblocket. Han har guldtand, rakad skalle och 70-talsmustasch och har knappt pratat på åtta
år, sedan han såg sin familj torteras till döds.
Nu krigar han mot aliens tillsammans med majoren Bill Cage, spelad av Tom Cruise.
– Jag är en brutal snubbe som sällan snackar och aldrig ler. Jag gillade det. Såg det som en utmaning att få jobba så mycket med mitt ansikte.
– Jag lät dem använda ett riktigt foto på mig och min familj i filmen, som det enda Kuntz hade kvar – för att förstå honom.
– Fysiskt var inspelningen det jobbigaste jag gjort. Bara att stå stilla i rustningen på 45 kilo var plågsamt. Jag gjorde alla mina stunts – utom en scen som jag inte fick göra.
Precis som med Mrado i Snabba cash ville Dragomir inte spela Kuntz, utan vara honom.
– Någon i teamet frågade en kväll om jag saknade min familj. “Kuntz har ingen familj”, sa jag med värsta stenansiktet.
– Går jag ut och käkar beställer jag det min rollkaraktär vill äta, även om jag inte är sugen på just det.
– Men självklart kopplar jag också av och är mig själv.
Han blev god vän med skådespelarna Bill Paxton, Kevin Costner – som filmade i Paris men bodde på samma lyxhotell i London ibland – och Tom Cruise.
– Tom är en skön lirare. Snäll mot alla. Tappade någon gnistan var han där och uppmuntrade. Man kan vara ute och gå med honom, och någon okänd kommer fram. Då är Tom inte bara vänlig – han kan stanna och snacka i en halvtimme.

Bruce Lee en förebild

När Tom Cruise var i Stockholm inför premiären av Jack Reacher i december 2012 tittade han in med sina livvakter på Dragomirs gym.
– Det var avslutning inför julen och föräldrarna plåtade sina barn. Plötsligt såg de Mr Top Gun stå lutad mot en vägg. Det blev rätt hysteriskt och jag kände att jag inte hade kontroll. “Han är inte här för att bli plåtad”, försökte jag. Men Tom sa: “Lugn Drago, jag tar hand om det här.” Han stannade i två timmar.
– Vi mejlade förra veckan om att gå ut och käka efter filmpremiären i London. Våra familjer har träffats och Toms dotter Suri har fått Pippi Långstrump- och Emilböcker på engelska av mig.
Att Dragomir blev skådespelare var en slump, berättar han.
Som åttaåring började han träna taekwondo – och som 18-åring tog han svart bälte. Den stora idolen var den kinesisk-amerikanske kampsportsexperten Bruce Lee.
– Jag ville göra filmer som han. Ha mitt eget ställe och köra min egen träning, som han. Det liv jag lever nu.
– Men jag var inte med i en teatergrupp och ville inte börja scenskolan. Inget sånt.
Filmproducenten Malte Forsell tränar på Dragomirs gym. Han presenterade honom för regissören Josef Fares som letade folk till en film.
Fares föll för Dragomirs utstrålning, och gav honom en liten roll i det mörka dramat Leo, som ledde till rollen som busen Jovan i en Wallanderfilm. Med Mrado i Snabba cash I och II slog Dragomir igenom. I dag har han en egen agent.

Men hur har du lärt dig skådespeleri?

– Att vara skådespelare och tränare kräver samma sak: Improvisation, fokus och ge 110 när du ska ge 100.

Växte upp i Fittja

Dragomir föddes i en serbisk by i Bosnien. De äldre syskonen var fem och sex år och pappa Momir hade flyttat till Stockholm där han jobbade som kock på Grand Hotel. Mamma Radojka och barnen skulle följa efter.
– Mamma tänkte göra abort. Men min farmor ville inte. Hon skickade mamma till en spådam som sa att jag skulle bli viktig för familjen. Hon till och med sprang efter mamma för att övertyga henne.
När Dragomir var drygt en månad flyttade hans mor med barnen till Stockholmsförorten Fittja.
– Min största rädsla som barn var att inte bli något. Kanske på grund av allt utanförskap jag såg. Mina syskon fick problem med knark och pappa med alkohol. Det var stökigt hemma, bråk och skrik, men jag blev aldrig slagen.
Dragomir bestämde sig tidigt för att aldrig använda droger.
– Det löftet har jag hållit. Som mest kan jag dricka en öl på krogen.
I stället fokuserade han på taekwondon som gav stabilitet och framtidstro.
– Det var inte bara en sport utan en livsstil. Man fick svära en ed. Fick ett kort där det stod att man skulle vara med och bygga en mer fredlig värld. I träningen fanns en disciplin jag älskade.
– Träningen har varit den röda tråden i mitt liv sen jag var åtta år. Är du fysiskt stark och smidig växer din mentala kraft och kapacitet.

Dömdes till fängelse för miljonrån

Dragomir gick ut gymnasiets eltelelinje med 3,8 i snittbetyg (skalan 1–5). Hans bästa ämnen var matte och idrott och han skolkade aldrig. Vann guld i Nordiska Mästerskapen i taekwondo när han var 18.
Inga droger. Inga brott i bagaget. Men som 21-åring var han med och rånade Gotabanken mitt i Stockholm. “930-miljoners­kuppen” som rånet kallats – det största i svensk historia. Dragomir, Liam Norberg och Cem Baydar kom över rekordsumman cirka 930 miljoner i värdepapper som spärrades innan trion fick ut några kontanter.
Dragomir dömdes till fängelse i tre år och sex månader; han avtjänade straffet på anstalten Hall.
– Jag blev tillfrågad att göra brottet och sa ja. Förklaringen? Att jag då inte visste hur jag skulle rikta min energi. Jag var i en känslig ålder när man ville ha en viss typ av skor – när man fäste sig vid fel saker.
– Många har velat koppla mig och brottet till min rollkaraktär Mrado. Men hallå – han är en 40-årig serbisk hitman, före detta soldat. Jag var 21 och stod vakt några hundra meter från ett värdetransportrån. Jag kan inte se någon koppling och vill egentligen inte prata om brottet.

Hur påverkades du av tiden i fängelse?

– Jag bestämde mig för att utnyttja den till max. Jag tränade, studerade buddhismen, läste idrottskurser.
Väl utsläppt satsade Dragomir på att bli idrottslärare och gick Bosöns Idrottsfolkhögskola. Han utbildade sig via Sveriges Olympiska Kommitté och utsågs till tränare för deras elitidrottare i fyra år.
I din bok skriver du att det är skönt att folk vet om din bakgrund i dag.
– I början var jag orolig för att inte få en andra chans av samhället. Nu känner jag ingen sådan oro.

Trivs i sitt gym

För tio år sen öppnade Dragomir sitt framgångsrika gym i källarlokalen på Östermalm. På en duk på väggen står “Det viktigaste är inte vad du gjort utan vad du lärt dig av vad du gjort”.
– Jag försöker att plocka det positiva ur det som händer. Och jag säger tack varje morgon. Tack för att jag är frisk – för att vi har rent vatten i kranen – för att vi bor i ett land där det inte är krig.
Privat lever Dragomir lyckligt med sin sambo Isabel och parets två barn. De träffades 1992 via gemensamma kompisar.
– Vi är fortfarande lika kära.
Isabel är också tränare på gymmet. Hon leder ett PT-pass under intervjun; sen kommer hon och hälsar.
– Får jag inflika en sak? När vi hade release för Dragos bok och han läste ett kapitel vände sig vår dotter Juliette mot mig och sa: “Mamma, jag är så stolt över pappa.”
Dragomir:
– Det bästa med att bli skådis och kändis i 40-årsåldern är att man vet vem man är. Annat är viktigare. Familjen. Att må bra.
Och nästa roll?
– I 3,5 år har jag skrivit på en egen polisserie med mig som polisen, Alex. Jag hoppas att den blir verklighet snart.