• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Pär Ström - Debattören som får feministerna att rasa

    Är Pär Ström Sveriges just nu mest hatade man? Han kallar sig jämställdist men hans kritik av feminismen väcker starka känslor.

    Pär Ström. Foto: Janne Danielsson
    Pär Ström. Foto: Janne Danielsson

    Pär Ström beskriver feminismen som en slags kyrka, för helig att ifrågasättas. När han ändå gör det, blir han kölhalad som få i den svenska offentligheten. Kritiken går ut på att han är galen:

    "Pär Ström, Sveriges största tönt-antifeminist tuggade fradga i tv. Avslöjade sig begripa mindre än en apa om litteratur och teater", skrev författaren Susanna Alakoski i Kristianstadsbladet före jul.
    Kända sexualrådgivaren Katerina Janouch kallar Pär Ström för "rikspuckot". Och i en lång debattartikel i DN Kultur gör Maria Sveland kopplingar mellan Förintelsen, norske massmördaren Breivik – och Pär Ström.


    Kallar sig "jämställdist".

    Vem är Pär Ström? Han ser nästan överdrivet normal ut när han dyker upp i grön vindtygsjacka i ett stort köpcentrum norr om Stockholm. Debattör i genusfrågor, flitigt läst bloggare, författare, föreläsare. Inte feminist, det stämmer, men inte heller anti-någonting, säger han. Utan "jämställdist".
    – Ja, jag kallar mig så, eftersom jag menar att båda könen är precis lika mycket värda. Jag tycker att män och kvinnor bör ha samma rättigheter och samma skyldigheter, säger han över kaffe och kanelbulle i köpcentrumets slamriga kafé.

    Så långt så okontroversiellt. Det där är väl precis vad feminismen står för? Nej, inte enligt Pär Ström:
    – Feminismen har övergett jämställdhets-tanken för länge sedan, växt samman med makten och blivit en kravmaskin för kvinnliga privilegier som sprider manshat omkring sig. Vi har fått en omvänd diskriminering, där mäns problem sopas under mattan och möts med förakt, hävdar han.

    Det är hög tid att nyansera bilden av gruppen män som härskare och förövare, och gruppen kvinnor som eviga förlorare och offer, säger Pär Ström. Helst vill han skrota idén om manlig könsmaktsordning helt:
    – Det här med könsmaktsordning och patriarkat är inte några fakta, utan feministisk ideologi. Kvinnor är inte, på det stora hela, missgynnade i samhället i dag. Kvinnor har sina problem, javisst, men det har männen också. Män är faktiskt den enda grupp som är diskriminerad enligt svensk lag, inom ett tiotal områden.

    – När ett ogift par får barn, till exempel, måste mamman ge sitt godkännande för att pappan ens ska få delad vårdnad. Hon har alltså rätt till ensam vårdnad. Myndigheter som Kronofogden ger specialservice åt kvinnliga "kunder". Ganska märkligt! Så kvinnor är på många sätt gynnade.

    Gäller det även kvinnorna i Afghanistan?
    – I Afghanistan och en hel del andra länder skulle det behövas en rejäl dos feminism, det är oerhört viktigt att säga. Så att kvinnor får arvsrätt, rösträtt och liknande. Det ställer jag upp på till 100 procent.

    – Men till och med i Afghanistan har män underlägen. De blir ju tvingade att kriga, till exempel. Vilket kvinnorna brukar slippa. Den här krigarplikten som männen släpat på genom världshistorien… Alltså, i takt med att feminismen på ett bra sätt ger kvinnor nya rättigheter på platser som Afghanistan, måste rimligtvis även kvinnorna ut på eventuella slagfält. Så det blir fifty-fifty där också. Man kan ju inte bara förbättra kvinnors villkor, och lämna männens underlägen oförändrade, säger han.

    Pär Ström lyfter gärna fram svensk statistik som visar att självmord är upp till tre gånger vanligare bland unga killar 15–24 år än bland tjejerna. 135 män mot 95 kvinnor dog av mord, dråp eller misshandel 2010, enligt Brottsförebyggande rådet. Den manliga underordningen vad gäller döds­ olyckor på jobbet är närmast total: 57 män och en kvinna omkom på jobbet samma år.

    Privilegierna är en myt!

    – Feminister blir ofta arga när jag tar upp sånt här. Jag får höra att jag gnäller: "Ni män som har det så bra…" Det är lite lustigt, för under ytan har feminister ofta en väldigt traditionell syn på könen. Män ska tiga, bita ihop, prestera. En karl som klagar är bara värd förakt.

    – Att män dör fyra år tidigare än kvinnor nämns nästan aldrig i jämställdhetsdebatten. Vad kan vara mer värdefullt än livet självt? Kan du tänka dig motsatsen, att män levde fyra år längre? Då skulle det kallas kvinnors livsunderskott eller nåt i den stilen, och få enorm uppmärksamhet.

    Många tolkar din kritik mot feminismen som frustration över att den vita, medelålders mannen håller på att mista sina privilegier?
    – Det där är ren härskarteknik. Och vilka privilegier? Jag får jätteofta mejl från andra jämställdister som säger ungefär såhär, att nu har jag väntat i 30 år på det där beskedet från patriarkatet om att det bara är att glida fram till en chefsposition på en räkmacka. Men det kommer aldrig.

    – Privilegierna är en myt! Skälet till att fler män än kvinnor har vd-poster är ju att de gör såna gigantiska uppoffringar på vägen dit. Jobbar övertid till nio på kvällen, offrar relationerna till sina barn, kämpar, kämpar, kämpar. Som djur. Medan kvinnor – nu talar vi genomsnitt och det är viktigt – inte vill göra de uppoffringarna för karriären. Det är inte bara något jag påstår, utan det finns det mängder med forskning på.

    Hur vill då jämställdisten Pär Ström nå jämställdhet, om feminism inte är vägen?
    – Det är svårt att formulera en patentlösning. Steg ett är att vi alla, män som kvinnor, blir mer medvetna om de dolda attityder som medför nackdelar för respektive kön. Feminismen har under några decennier varit väldigt bra på att visa hur kvinnor missgynnas av män, eller samhället. Nackdelarna med att vara man är nästan helt obelysta.
    – Vid den här italienska fartygskatastrofen, till exempel, förutsattes ju män stå och vänta medan kvinnorna gick till livbåtarna. När det är farligt förväntas män fortfarande offra livet. Om mäns säkerhet ska prioriteras ner på det viset, borde de ju få billigare båtbiljetter. Jag skrev en debattartikel om saken, och Gudrun Schyman höll delvis med mig.

    Lever du jämställt privat?
    – Ja, jag och min fru jobbar båda delvis med egen firma, delvis med hushållsarbete, tvätt och barn och läxor och sånt. Vi gör lika mycket, men inte exakt samma saker och det tycker jag inte heller är nödvändigt för att kalla sig jämställd.

    Hur var det med pappaledigheten?
    –Där fastnade jag tyvärr i mansfällan. Vi drev ett tekniskt företag, jag var den med teknisk utbildning och fick därför ta hand om kundkontakterna. Om jag stannat hemma ett halvår, skulle vi ha förlorat alla kunder och därmed familjens försörjning. Så jag hade tyvärr inte möjlighet att ta ut någon pappaledighet.

    – Det var väldigt trist. På sätt och vis kan jag säga att jag ångrar mig, men samtidigt fanns inget val. En typisk mansfälla, och ett exempel på de här nedtystade underlägena för män. Men ordet mansfälla finns ju inte i vokabulären, medan det kryllar av kvinnofällor.

    Hur känns det att bli liknad vid en apa?
    – Jag blir ledsen. Det är oerhört mycket näthat också. Det äter sig in i själen lite grann, även om jag försöker stå emot. Sen är det tråkigt för debattens skull. Samtidigt får jag ett enormt stöd.

    – Det jag säger anses oerhört kontroversiellt, jag utmålas som kvinnohatare, påstås vilja tvinga kvinnor tillbaka till spisen… men har ju aldrig någonsin sagt något i den stilen. Så vad säger jag? Bara att båda könen är precis lika mycket värda, ska ha samma rättigheter, och samma skyldigheter.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!