Victor Folke Nelson – brottslingen vars penna blev hans starkaste vapen

Under 1800-talet och början av 1900-talet emigrerade totalt cirka 1,3 miljoner svenskar till USA – en massutvandring som utgjorde ungefär en fjärdedel av Sveriges dåvarande befolkning.

En liten del av dessa utvandrade svenskar har skrivit in sig i historieböckerna, antingen genom att själva utföra stordåd eller att få arvingar som gjorde det. Ett av de mest kända exemplen är Edwin ”Buzz” Aldrin, den berömda astronauten och månvandraren vars farföräldrar härstammade från Värmland.

Lämnades till fosterhem när modern dog

Riktigt så stort avtryck i historien gjorde inte Victor Folke Nelson (1898–1939). Idag är han bortglömd av de stora massorna, men faktum är att Nelsons krokiga livsbana resulterade i böcker som än idag studeras i USA för sin historiska och sociologiska betydelse.

Inte illa för en skåning vars barndom kantades av bråk och motgångar.

Victor Nilsson föddes i Malmö 1898. Hans familj var fattig och mamma Anna och pappa Carl bestämde sig för att ta sina fyra barn och emigrera till delstaten Massachusetts i östra USA när Victor bara var 3 år gammal.

Möjligheternas land bjöd dock inte på så många möjligheter för familjen Nilsson, som amerikaniserade sitt namn till Nelson när de kom fram till den nordamerikanska kontinenten. Fyra år senare dog mamma Anna, och sonen Victor lämnades över till ett fosterhem där han tillbringade majoriteten av sin barndom. Han var en ­intelligent men bångstyrig pojke som ofta rymde, och placerades därför i tonåren på ett internat för ungdomsbrottslingar.

Victor Folke Nelson var ingen skicklig tjuv

Efter en kort tid i det militära började Victor leva ett laglöst liv, till synes utan mening eller mål. Han började råna och stjäla för att försörja sig, men han var inte någon särskilt skicklig tjuv. Åren 1920 och 1932 tillbringade han mestadels i olika fängelser, med korta pauser i frihet då han omedelbart gjorde sig skyldig till nya brott.

Victor Nelsons brott var sällan särskilt spektakulära, men 1921 gjorde han något som skapade rubriker över USA:s östkust.

Nelson skakade galler på Charles­town State Prison i Boston, ett fruktat och jättelikt fängelse med cirka ettusen intagna, när han fick idén att fly.

Historiska Brott & Mysterier Historiska Brott & mysterier

Läs även: Elfrida lämnade Sverige för en ljusare framtid – mötte ond, bråd, död och försvann spårlöst

Flydde från fängelset

En dag bröt han sig loss från ett led med fångar och började springa mot fängelsets murar. Vakter öppnade eld, men Nelson undvek att träffas av kulorna och lyckades klättra uppför en tolv meter hög mur.

Väl uppe på muren gjorde han något som fängelsets ledning hade trott var omöjligt: han kastade sig över ett tre meter brett gap till taket på en när­liggande byggnad, och hoppade sedan ner nio meter till ett par järnvägsspår. Han lyckades undkomma de jagande vakterna genom att smyga ombord på ett godståg, och höll sig sedan undan lagens långa arm i fyra månader.

I augusti 1921 skedde något som på sikt skulle få stor betydelse för Victor Nelsons liv. På rymmen hade han börjat läsa texter av en viss Thomas Mott Osborne, en politiker och affärsman som hade en – för den tiden – revolutionerande syn på kriminalvård.

Osborne hade en övertygelse om att fängelser borde fokusera på rehabilitering snarare än enbart straff, och Nelson bestämde sig för att söka upp honom efter en föreläsning.

Började läsa i fängelset

Trots att han var en förrymd och efter­lyst fånge blev Thomas Osborne en god vän, och efter flera långa samtal övertalade han Nelson att överlämna sig själv till myndigheterna.

De följande åren fortsatte Victor Nelson förvisso att begå brott, men ett frö hade såtts inom honom. Inne i sina trånga och dragiga fängelseceller började han nu läsa mängder av böcker – allt från skönlitterära romaner till böcker om filosofi och kriminologi.

”Ju mer jag läste och studerade, ­desto starkare blev mitt begär efter att fylla mitt liv med intellektuella ­saker”, skrev Nelson senare i tidningen Boston Record.

Han lärde även känna Abraham Myerson, en berömd neurolog och psykiater, och både Myerson och Osborne insåg att Nelson hade en oväntad talang: mot alla odds hade han med åren utvecklat en stor talang för att skriva.

Nelson skrev och översatte Selma Lagerlöf

Med start i slutet av 1920-talet började Nelson – med hjälp av sina framstående vänners hjälp och kontakter – att skriva både artiklar i stora tidningar samt böcker. Främst handlade de om hans tankar och erfarenheter av den amerikanska kriminalvården, men han hittade också ett sätt att använda sina skandinaviska rötter på.

Victor Nelson kunde fortfarande prata svenska, även om hans vokabulär var något begränsad, och började nu översätta författare som Selma Lagerlöf till engelska:

”Jag hade alltid haft en stark längtan efter att skriva, och översättandet var den oväntade tillfällighet som gjorde mig till författare”, skrev han själv ­senare.

Prison Days and Nights – klassiker inom kriminologisk litteratur

Hans mest kända bok, Prison Days and Nights (1933), anses vara en klassiker inom kriminologisk litteratur.

Historiska Brott & Mysterier Historiska Brott & mysterier

Läs även: Banankungen Folke Anderson hittades död i sitt hem i Ecuador

I boken beskriver han fängelselivets monotoni och de sociala hierarkierna bland fångarna, samt belyste behovet av fängelsereformer. I ett kapitel ondgjorde sig Nelson till exempel över det amerikanska fängelsesystemet misslyckande med att rehabilitera brottslingar:

”Politiskt inflyt­ande, motstånd från okunniga men välorganiserade vakter, bördan av ­administrativa detaljer, fångarnas fientlighet, personlig in­effektivitet på grund av bristande utbildning; allt detta gör fängelsedirektören mer ­eller mindre oförmögen att fullgöra sin högre plikt gentemot samhället och brottslingen”, skrev han och fortsatte:

”Hans främsta intresse blir att producera ’goda fångar’ (män som glatt lyder, eller i varje fall inte åker fast när de bryter mot fängelsets regler). Huru­vida detta sannolikt gör dem till goda medborgare när de väl friges bekymrar honom inte nämnvärt.”

Victor Folke Nelson tog sitt liv

Boken fick ett varmt mottagande av kritiker över hela USA, och har med åren blivit något av en klassiker. Än idag fortsätter Nelsons skildringar av fängelselivet att studeras för sin historiska och socio­logiska betydelse – inte illa för en fattig Malmöpåg.

Victor Folke Nelsons liv blev, trots dessa framgångar, både kort och olyckligt.

1934 gifte han sig med en sjuk­sköterska vid namn Pearl, men deras äktenskap var stormigt. Nelson led vid den här tidpunkten av depression och ett alkoholberoende som kunde leda till svåra raseriutbrott.

Han var även med om en bilolycka som orsakade kroniska smärtor. Den 8 december 1939, då han var 41 år gammal, ringde han till sin hustru och berättade att han tänkte ta sitt liv.

Följande dag hittades hans döda kropp i ett hotellrum på 66 Bowdoin Street i Boston. Obduktionen gjorde gällande att dödsorsaken var ”självförtärande av gift”.