Rådhus­dramat 1936: Ragnar Willéns vansinnesdåd slutade med tre döda

Dagen innan har han skrivit sitt testamente och skjutit sin älskade hund, en liten terrier. För det inget hastigt infall det handlar om.

När den 41-årige juristen Ragnar Willén måndagen den 16 mars 1936 förvandlar Nyköpings rådhus till ett slakthus, är det slutresultatet av månader av förberedelser.

Och förödmjukelser.

Fick karriären förstörd

Den karriär han drömde om har gått i kras – och han är övertygad om vem förstöraren är:

Stadsfiskal Harald Cederbaum, 51.

Nu ska denne ondskefulle demon – som han förvandlats till i den blivande mördarens plågade psyke – dö.

Tre pistoler, ett automatvapen av märket Mauser och två mindre Browning, ligger i rockfickorna när Ragnar Willén lämnar sin trerummare på Fruängs­gatan 20 efter att ha ätit sin frukost.

I rådhuset är dagens första fall redan uppe i rätten. En rörläggarhustru, Amanda Andersson, vill skiljas från sin make Georg.

I väntan på nästa mål har den stadsfiskal Cederbaum redan tagit plats i salen.

Historiska Brott & Mysterier Historiska Brott & mysterier

Läs även: Mordet i Grånäs 1786 – Kerstin Persdotter förgiftade svärfar med kvällsvällingen

Stormade in i Nyköpings rådhus

Varken paret Andersson eller deras advokater har det minsta med Ragnar Willén att göra. Men de hamnar mitt i det dödliga dramat, när denne strax efter klockan tio denna dag, plötsligt slår upp dörrarna, drar två av sina pistoler och vrålar:

– Nu jävlar!

Vad som senare händer ska dagen efteråt orsaka rubriker i hela landets tidningar:

Vit av vrede, med förvridna anletsdrag, stormar Ragnar Willén fram mot den sittande Harald Cederbaum, missar första skottet, men sätter det andra rakt i hjärtat så stadsfiskalen vacklar in mot ett angränsande rum och segnar livlös ner på tröskeln.

Därefter riktar han pistolerna mot stadsassessor Erik Ljunggren och Nyköpings borgmästare Carl Åhman, som uppenbarligen också anses som hans fiender, men skotten missar.

Istället träffas av misstag rörläggare Andersson av tre skott i ryggen och faller död till golvet.

Den hustru som är på plats för att få skiljas, blir alltså istället änka.

Totalt avlossar Ragnar Willén 15 ­kulor, varav en snuddar örat på rådmannen Alarik Munke och en annan träffar knäet på advokat Harry ­Rosén.

En annan fastnar i lagboken, en ­passerar genom ett fönster mot Stora Torget utanför och en fastnar i en målning av Karl XII, alldeles bakom borgmästare Åhmans huvud.

Ragnar Willén är upp­enbarligen alldeles för upprörd för att kunna sikta rätt.

Ragnar Willén sköt sig själv

Hans sista skott däremot sitter precis där han tänkt sig:

Intagande en märklig pose, ett slags ställningssteg framför det stora fönstret, drar han ur fickan ännu en pistol, lyfter sakta mynningen mot sitt huvud och trycker av.

Han dör på ­golvet.

Så vad hände egentligen?

Ja, för att förstå morden i rådhuset 1936, måste man nog allra först för­söka förstå gärningsmannen.

Historiska Brott & mysterier Historiska Brott & mysterier

Läs även: Polisen sadlade om – blev yrkesmördare: ”75 kronor för kvinnor”

Axel Ragnar Emanuel Willén föds den 2 maj 1894 som son till kyrkoherden i Bergunda församling utanför Växjö, och visar tidigt prov på både läshuvud och känslighet.

Han är duktig i skolan, speciellt i svenska, men har samtidigt svårt att få kamrater. En något udda figur, helt enkelt.

Försvann i en månad

En dag försvinner han från läroverket i Uppsala och hittas först en månad senare kringirrande i norska Tele­marken.

Han är trött, hungrig och förvirrad. När han tillfrågas om sitt namn, svarar han ”Robert Waldermarsson”.

Dock repar han sig och börjar om­sider plugga juridik.

Fram till 1923 arbetar han på länsstyrelsen i norrländska Åsele, där han bland annat utreder ett lönnmord på en kolare i Avasjö.

Därefter får han jobb i Lunda, väster om Nyköping, som biträde åt lands­fiskalen. Men hamnar snart i bråk.

Skrämmer omgivningen

Ragnar Willén är till det yttre proper, välkammad och lugn, men krackelerar när han hamnar under press. Går något emot honom, kan han explodera i hätska vansinnesutbrott som skrämmer omgivningen.

Dessutom luktar han ibland sprit på jobbet.

Han får sparken och öppnar istället eget kontor i Nyköping. Nu ska han arbeta som sakförare; det vill säga biträda personer i mål som tas upp i rådhuset.

Men ingenting går hans väg.

Som 26-åring hade han försökt sig på en karriär som diktare, men såg sin debutbok Blomstersonetter floppa.

Detsamma har gällt hans kvinno­affärer, som varit lika få som korta.

1928 hade han, under en kort sejour i Stockholm, en romans med sitt eget hembiträde Elsa Rosengren, men övergav henne när hon blev gravid. Någonstans nere i Östergötland finns en son, Sven, med vilken han aldrig tagit kontakt.

Skyller sina misslyckanden på andra

Nu är han tillbaka i Nyköping, lever ensam med sin hund, har nästan inget umgänge och trivs allt sämre på jobbet.

Sina personliga misslyckanden försöker han i gengäld skylla på andra.

Under vissa för­hand­lingar har han inte ­kunnat tygla sitt temperament, utan ­­farit ut i svordomar och an­klagelser mot både ­domare, rådmän och klienter.

Hos polisen har han också blivit en paria; en rättshaverist som nästan dagligen anmäler mer eller mindre inbillade lagbrott och oförrätter.

Riktigt rädd för hans ökande paranoia är Systembolagets lokale direktör, som hotats till livet flera gånger, och kräver inspärrning in på Ny­köpings hospital.

Historiska Brott & mysterier Historiska Brott & mysterier

Läs även: 5 svenska seriemördare som satte skräck i landet

Detsamma begär grannarna på Fruängsgatan som av Ragnar Willén fått höra att deras hus ska sprängas med hjälp av en ”helvetesmaskin” som han gömmer i lägenheten.

När hyresvärden knackar på för att säga upp honom från bostaden, möts han av en till synes vettvilling, som ­visar tänderna och fräser som en tiger.

Harald Cederbaum förbjöd Ragnar Willén att jobba rådhuset

Det blir Nyköpings stads­fiskal Harald Cederbaum, en byråkratisk herre, bosatt i ett flott gult timmerhus på Behmbogatan med hustrun Maja, som till slut sätter ner foten.

Först tillsätter han en krisgrupp, som konstaterar att sakförare Willén brutit åt­skilliga lagar och regler i sitt yrkesut­övande.

Sedan förbjuder han honom att ­arbeta i rådhuset.

En katastrof för den man som en gång drömde om att bli antingen stor poet eller känd advokat, förstås.

Och nu rämnar livet fullkomligt.

Svår psykisk obalans

Den blivande mördare, som en marsmåndag för 90 år sedan går för att ta hämnd mot sina vedersakare, är en människa i svår psykisk obalans. Sjuk av hat, hämndbegär – men också högmod.

Nu ska han visa världen vem han verkligen är:

Modig nog att hämnas de som gjort honom illa.

Men också med självbehärskning nog att dö för egen hand.

Som en sista akt har han skrivit sitt testamente, som polisen efteråt ska finna ovanpå en skiss över rättssalen med alla ledamöters platser noggrant inprickade.

I detta står att han hoppas att alla som ”förföljt” honom ska få sina gärningars lön – vilket rimmar bra med den väggbonad som möter polisen i hans smutsiga och stökiga lägenhet:

”Gärningar tala högre än ord”

Historiska Brott & mysterier Historiska Brott & mysterier

Läs även: Medåkersmordet 1953: Alvina, 71, mördades på väg till brorsonen

I testamentet anger Ragnar Willén också hur han vill bli begraven:

Ingen kyrka, ingen präst, kroppen ska kremeras och tre dikter läsas vid nedsättningen av urnan, bland annat hans egen Hem till midvinterblot i Valhall.

Sedan äter han sin sista måltid, bestående av kaffe, smörgåsar med kaviar och sardiner, stärker sig med några klunkar ur en brännvinsflaska, laddar sina pistoler och går ut genom dörren ...