Historiska Brott & mysterier

Mordet i Grånäs 1786 – Kerstin Persdotter förgiftade svärfar med kvällsvällingen

Efter att ha blivit grovt misshandlad av sin svärfar gick Kerstin Persdotter från tanke till handling och förgiftade sin och barnens plågoande med arsenik. Hon var inte ensam i planeringen av mordet, men fick själv bära skuldbördan när de övriga svek henne. Kerstin erkände genast sin gärning – och dömdes till döden.

Svartvit bild med en hotfull siluett över en liggande person och en gammal timrad gård.
Kerstin Persdotter ville skydda sina barn mot som svärför. Hon dömdes till döden efter att ha förgiftat honom.
Annons

Lördagen den 8 juli 1786 vid 17-tiden på eftermiddagen kom husbonden Per Persson Släkt hem till gården i Grånäs tillsammans med sin son. Hela dagen hade de arbetat i skogen.

De slog sig ner vid matbordet och fick varsin skål med välling serverad av Pers hustru Brita Hansdotter.

Kertsin Persdotter blev misstänkt direkt

De stjälpte i sig vällingen, men en kort stund senare drabbades Per Persson Släkt av svåra magsmärtor. Han fattade misstanke mot maten han just ätit och synade vällingskålen i botten där bottensatsen hade spår av ett vitt pulver.

Plågorna blev allt värre och vid tvåtiden på morgonen den 9 juli avled han av sin magåkomma.

Två personer med liar står på en kulle under en tunn månskära.
Det var när Per Persson Släkt tillsammans med sin son, Kerstins man, kom hem efter att ha varit ute och arbetat hela dagen, som han serverades den förgiftade vällingen.

Misstankar riktades omedelbart mot svärdottern Kerstin Persdotter, som greps och fördes till länsfängelset i Falun. Kerstin var då gravid i åttonde månaden och mor till två barn, 5 respektive 2 år gamla.

Misshandlade och våldförde sig på kvinnor och barn

Under förhören och den kommande rättegången uppdagades en fruktansvärd historia om ett liv som i åratal­ ­varit kantat av misshandel, våld och övergrepp.

Per Persson Släkt var en känd hustyrann som länge misshandlat och våldfört sig på gårdens barn och ­kvinnor.

Tecknad flaska bredvid ett tänt värmeljus på vit bakgrund.
Per Persson Släkt var svag för brännvin och var mycket våldsam mot gårdens barn och kvinnor.

Dessutom var har svag för brännvin och ökänd i trakten. Två gånger hade prästerskapet varit tvunget att bege sig till Släktgården för att försöka reda ut osämjan i familjen.

Per Persson Släkt hade flera gånger kommit i klammeri med rättvisan för några mindre förseelser, men vid tid­en för mordet stod han anklagad för incest mot sin egen dotter.

Vem som haft modet att anmäla ­honom för detta kan bara spekuleras i.

För brottet blodskam krävde lag­en dödsstraff genom halshuggning, inte bara av förövaren, utan även av hans oskyldiga offer.

Köpte gift

På Släktgården i Grånäs bodde, förutom Per Persson Släkt och hans maka Brita Hansdotter, ­parets två halvvuxna döttrar, Anna och Brita, och sonen ­Per med sin familj som bestod av hustrun Kerstin Persdotter och två barn, Anders och Brita.

Svart silhuett av en person sedd framifrån mot vit bakgrund
Kerstin Persdotter ville skydda sina barn.

Kerstin var hårt ansatt av svärfadern och hade flera gånger blivit utsatt för våldtäktsförsök av denne. Hon hade lyckats freda sig.

Kerstin kände däremot stor oro för sina barn, vilka hon försökte skydda från farfaderns våldsamhet och övergrepp.

Per Persson Släkt gjorde livet svårt för alla familjemedlemmarna på gården i Grånäs och Kerstin var inte ensam om att bära på tankar om att livet skulle vara bättre utan denna plågo­ande i sin närhet.

Svärmordern ville bli av med maken

Några år tidigare hade svär­modern Brita Hansdotter anförtrott sig till Kerstin om att hon ville bli av med maken och hade bett henne att skaffa något gift att blanda i hans mat.

Kerstin hade då gått och skaffat en så kallad rävkaka, ett strykninliknande gift in­bakat i en slags kaka som användes för att döda skadedjur.

Hon förvarade kakan hemma i sin kista där den fick ligga i väntan att komma till användning.

Även Kerstins make hade kännedom om att hon förvarade gift i huset och vad som var syftet med det. ­Makarna ska ha varit enade i mordplanerna.

Efter en tid kastar hon till slut räv­kakan i Österdalälven i rädsla att fel person skulle få tag på den och få i sig giftet.

Något år senare blir Kerstin amma åt källarmästare Fahlbergs lilla dotter i Falun och har där fått veta att de hade använt arsenik mot råttorna i sitt härbre. Hon hade då bett att få med sig lite av giftet.

Kerstin fick en bit av en nöts storlek, som hon tog med sig hem till gården.

Byn som försvann

Liten mörk timrad stuga omgiven av tät grön skog.
Stugan är den enda som finns kvar i byn Grånäs (Gråns) och den ligger på fastigheten som till­hörde familjen Släkt. Det är dock inte säkert att det var i den stugan som dramat utspelade sig.

Centrum för dramat var byn Grånäs, i folkmun kallad Gråns, i Gagnefs kommun i Dalarna. Trots sitt idylliska läge invid Österdalälven, avfolkades byn successivt efter mordhändelsen. Alla gårdarna som fanns i Grånäs har jämnats med marken.

Idag finns endast en enda förfallen stuga kvar. Om det var just i den stugan som mordhändelsen ägde rum är oklart. Dock är det fastställt att stugan tillhörde Per Persson Släkt och ligger på den fastighet där familjen bodde när dramat utspelade sig.

Det gick rykten om att det spökade i byn. Kerstin Persdotters barnbarn blev den sista invånaren som bodde i Grånäs. Barnboksförfattarinnan Ottilia Adelborg har omskrivit byn och dess märkliga historia i sitt verk från 1908 ”Gråns – en by som varit.”

Misshandlades svårt

Hon stötte arsenikbiten till ett pulver som hon sedan förvarade i en skinn­pung, redo att komma till användning.

Vad som sedan avgjorde att det blev just kvällen den 8 juli som hon skred till verket är oklart. Kanske var det misshandeln med ett järngrim­skaft några dagar tidigare som gjorde att hon fruktade för sitt eget och barn­ens liv.

Situationen hemmavid hade blivit ohållbar.

Teckning av kvinna som hänger tvätt vid ett rep utomhus med en korg bredvid.
Kerstin Persdotter gick ner till gölen och tvättade efter att Pers Persson Släkt fått den förgiftade vällingen.

Husmodern Brita Hansdotter hade denna kväll förberett vällingen inför karlarnas hemkomst från skogen och lämnat i köket i varsin skål. Kerstin tog tillfället i akt och blandade ner arsenikpulvret i en av skålarna.

I samma stund kom svärmodern tillbaka in i rummet, de såg på varandra i samförstånd, men yttrade inget. Då ska Kerstins 2-åriga dotter Brita ha kommit fram till bordet och sträckt fram sina små händer mot skålen och velat ha av den förgiftade vällingen. Farmodern har då förskräckt schasat undan henne.

Kerstin Persdotter lämnade huset

När Brita Hansdotter hade serverat vällingskålarna till make och son, ­klarade inte Kerstin av att vara kvar i huset längre. Hon tog med sig lite kläder och gick ner till gölen för att tvätta, men fann ingen ro att vara kvar där.

Hon ville veta vad som försiggick i ­huset och gick tillbaka dit.

Detaljbild av arsenikruta i periodiska systemet med bokstäverna As.
Kerstin Persdotter dödade sin svärfar med arsenik.

Där fann hon sin svärfar liggandes på bänken i köket i våldsamma plågor. Hon greps då av insikt om sin gärning och sprang i panik och gömde sig i grannen Matssons kornlada. Där satt Kerstin kvar hela natten och våndades.

Efter söndagsmorgonens klockringning i kyrkan kom Matssons hustru in i ladan och upptäckte henne där.

Då fick Kerstin Persdotter veta att svärfadern Per Persson Släkt hade avlidit under natten.

Svärmodern och Kerstins make friades

Brita Hansdotter hade vid det laget redan varit runt i alla gårdarna i Grånäs och för grannarna visat upp välling­skålen med det vita pulvret i botten.

Syftet med denna handling var att samla så många vittnen som möjligt mot den skyldige.

Silhuetter av två personer i hotfull scen på kulle i motljus.
Kerstin Persdotter dömdes till döden.

Kerstin Persdotter hade genast erkänt sin gärning och i förhören svarat på alla frågor utan att försöka skylla skulden på någon annan.

Både svärmodern Brita Hansdotter och Kerstins make Per Persson bedyrade att de inte haft någon kännedom, varken om giftet eller om Kerstins planer att förgöra hela familjens plågoande.

Båda två frikändes helt av dom­stolen.

Födde barn i fängelset

Kerstin Persdotter insåg genast konsekvensen av sitt grova brott. Hon vädjade om att få leva för sina små barns skull, men några förmildrande omständigheter togs inte någon hänsyn till.

Fallet var glasklart och det fanns inga tvivel varken om gärningsman eller motiv. Domen var lika skoningslös som oundviklig. Hon dömdes till döden genom halshuggning och sedan att brännas på bål.

Två skådespelare i historiska kläder på en rustik stugscen med bord och eldstad.
Gagnefs amatörteaterförening uppförde dramat ”Där älvarna sammanflyta” första gången 1986. Efter många års uppehåll kommer teatern att uppföra den igen sommaren 2026 i Gagnef.

När Kerstin greps och fördes till länsfängelset i Falun var hon höggravid. En månad senare, den 6 augusti 1786, födde hon en pojke i fängelset som fick namnet Per.

En dödsdömd gravid kvinna hade vid denna tid rätt till anstånd med avrättningen till sex veckor efter barnets nedkomst. Kerstin fick anstånd i 15 veckor.

Så gick det för Kerstin Persdotters barn

Lille Per, som föddes i fängelset i Falun, levde endast kort efter mammans död. Vid fem månaders ålder dog han i okänd barnsjukdom.

Sonen Anders tog värvning och blev soldat i Gagnefs kompani, men var sjuklig och gick bort vid 30 års ålder. Han var då ogift och hade inga barn.

Dottern Brita gifte sig 1821 och fick en son och en dotter, Lars och Kerstin. När Kerstin avled 1896 innebar det slutet för Kerstin Persdotters ätt.

Sista kvinnan att avrättas i Gagnefs socken

Den 27 november 1786 fördes Kerstin Persdotter till avrättningsplatsen.

Hon blev därmed den sista kvinnan som avrättas i Gagnefs socken. Platsen finns markerad med en skylt med text ur Gagnefs församlings kyrko­arkivalier:

”Anno 1786 d. 27 November afrättades på Åhls heden vid Sockenskillnaden Per Perssons hustru i Grånäs, som med förgift i hiäl gifvit sin Svärfar Soldaten Slägt därstädes. Hon blef och efter Lagl. Hofrättens dom i Båhle bränd.”

Genom sin handling har Kerstin räddat livet, inte bara på sina egna barn, utan även på Per Persson Släkts dotter. Även hon riskerade dödsstraff genom halshuggning på grund av ­faderns övergrepp.

Avrättning på landsbygden på 1700-talet

Halshuggning var en vanlig avrättningsmetod i Sverige på 1700-talet. En avrättning var ett stort evenemang som drog mängder av åskådare. Många rest både långt och länge för att få bevittna tilldragelsen. Såväl män som kvinnor flockades och trängdes för att få en skymt.

Barn och ungdomar kommenderas till platsen. Syftet med deras närvaro var rent pedagogisk för att visa ett avskräckande exempel.

På landsbygden brukade avrättningsplatsen ligga på gränsen mellan två socknar, belägen på en höjd eller ås vid skogen.

När någon skulle halshuggas och sedan brännas, byggdes ett stadigt bål i en stor fyrkant av stockar, som sedan fylldes med brännbart material. En trappa ledde upp till en platå överst på bålet där en stupstock placerades. Den dödsdömde anlände tillsammans med prästen. Domen lästes upp av länsman, varefter den dömde föll ned på knä invid stupstocken. Prästen knöt en bindel över ögonen och läste sedan en bön under det att han böjde ned den dömde och placerade dess huvud mot stupstocken. Bödeln verkställde sedan domen med en handbila i ett enda hugg.

Recept från Hemtrevligt

Inredning

Relationsexperten svarar

Husmorsknep

Hälsa

Läsarresor

Hemma hos