Historiska Brott & mysterier

Elfrida lämnade Sverige för en ljusare framtid – mötte ond, bråd, död och försvann spårlöst

Den charmerande läkaren lovade sjuksköterskan Elfrida Svensson ett underbart liv om hon gifte sig med honom. Vad Elfrida inte visste var att friaren tidigare haft en fru som dött under mystiska omständigheter och att hans största kundklientel var den amerikanska maffian. Den 16 september 1937 försvann flickan från Kyrkhult spårlöst.

Ung kvinna i vit klänning och hatt bredvid gammalt stadsfoto med höga hus och bred gata.
Löstes Elfrida Svenssons kropp upp i syra? Hon träffade läkaren Jules F LaDuron i Chicago och de blev snart äkta makar. Senare försvann Elfrida och trots alla massiva sökpådrag hittades hon aldrig.
Annons

Elfrida Svensson föddes 1901 i Ulvaboda utanför Kyrkhult i nordvästra hörnet av Blekinge. Hon var det nionde syskonet av totalt elva, och en av hennes bröder var den omtalade berättarkungen Ivar Andersson som medverkade i både radio och tv.

Emigrerade till Amerika som 19-åring

Flera av Elfridas syskon hade valt att emigrera till Amerika och sommaren 1920, när hon var 19 år gammal, gjorde hon detsamma.

Två av hennes systrar var redan bosatta i Galesburg i Illinois, och det var dit hon sökte sig. Det första hon fick göra var att lära sig det nya språket från grunden, och i Amerika blev hon Freda Swanson. En av hennes systrar var sjuksköterska vid ett lasarett, och via hennes kontakter fick Elfrida arbete som hemhjälp hos en läkarfamilj.

Svartvit bild av sju personer som står utomhus i rad och poserar mot kameran.
Elfrida Svensson tillsammans med några av sina syskon.

Elfrida hade i skolan beskrivits som normalbegåvad, och det som eventuellt fattades i begåvning ersatte hon med flit.

Så hennes ambitioner i Amerika var större än att försörja sig som hemhjälp. Hon ville bli sjuksköterska och flyttade till Chicago, där hon började som sjuksköterskeelev på ett lasarett.

Blev sjuksköterska

Att Elfrida valde Chicago var ingen slump. Där fanns alla moderna skolor och undervisningsmetoder, och sjuksköterskorna från Chicago var eftertraktade på arbetsmarknaden.

Elfrida tog examen med glans. Hon valde att stanna i Chicago, på samma sjukhus som hon gått som sjuksköterskeelev.

Ett beslut som senare skulle visa sig ödesdigert.

För till Chicago kom en läkare från staden Muncie i delstaten Indiana. Hans namn var Jules F LaDuron. Han var åtta år äldre än Elfrida, född i Frankrike och uppvuxen med en strängt katolsk ­syn på män och kvinnor i samhället och krigsveteran från första världskriget.

Svartvitt porträtt i profil av ung man i kostym mot mörk bakgrund
Elfrida var före försvinnandet orolig över att hennes make, Jules LaDuron, skulle mörda henne.

Jules F LaDuron ägde ett sjukhus i Muncie. Han hade sökt sig till sjuk­huset i Chicago för att lära sig mer om benkirurgi eftersom den tilltagande biltrafiken gjorde att det förekom många olyckor med just benskador.

Det slumpade sig så att Elfrida fick biträda doktor LaDuron vid opera­tionerna. Och hon visade sådana färdigheter att LaDuron ville värva ­henne till sitt sjukhus i Muncie. Men Elfrida var inte beredd att flytta.

Läkaren Jules F LaDuron  friade till Elfrida

Läkaren gav sig inte och bytte taktik.

Om han kunde vinna Elfridas hjärta, då skulle hon flytta med honom. Så han lovade henne guld och gröna ­skogar om hon sa ja till hans frieri.

Till att börja med skulle han bjuda henne på en bröllopsresa till Europa, där de skulle se alla sevärdheter. ­Sedan skulle de åka till Elfridas hem utanför Kyrkhult och ta med hennes mamma över till USA. Elfridas mamma skulle sedan få bo tillsammans med dem i deras hem i Muncie så länge hon levde.

Svartvit flygbild över Chicagos centrum med höga byggnader och tät biltrafik.
Elfrida utbildade sig till sjuksköterska i Chicago. Det var är här hon träffade sin blivande man.

I Chicago bodde vid den här tiden brodern Ivar Andersson och även en annan syster till Elfrida. Båda upp­manade henne att inte gifta sig med läkaren.

Ivar Andersson, som i sitt arbete som isutkörare i staden kom i kontakt med Chicagos undre värld, visste att många läkare hade nära kontakt med maffian. Det fanns sjukhus som var helt styrda av den organiserade brottsligheten.

Vårdade gangsters på sjukhuset i Muncie

Elfrida valde att trotsa alla varningar och 1927 gifte hon sig med den charmante läkaren.

Ett beslut som hon snart fick anledning att fundera över, för av den ut­lovade bröllopsresan till Europa blev det inget.

Svartvit bild av sittande man i vit skjorta och mörk väst som ser rakt mot kameran.
Ryktet gjorde gäll­­ande att Jules LaDuron förändrat gangstern John Dilliger till oigenkännlighet.

Istället fick hon börja arbeta på sin mans sjukhus, med förmaningen att­ ­absolut inte yppa ­något för någon om vad som försiggick där.

LaDurons specialitet var plastikkirurgi och ryktet sa att han kunde förvandla ärrade banditer till änglaansikten. Enligt uppgift skulle han bland annat ha förändrat den kände bankrånaren John Dillingers ansikte så att han inte skulle bli igenkänd.

Han vårdade också skottskadade gangstrar utan att rapportera om det till myndigheterna.

Resan hem till Kyrkhult blev iallafall av. Den gjordes 1928, av ­Elfrida själv. Hon tog sin mor med sig tillbaka till ­Muncie, vilket blev en omtumlande upplevelse för modern, som dittills bara sett den blekingska skogsbygden.

Två kvinnor i ljusa klänningar står på en höjd med utsikt över en sjö omgiven av skog.
Här i de vackra omgivningarna kring Kyrkhult växte Elfrida upp. Här ses Slagesnässjön.

Misshandlades ofta av maken

Elfrida lät sin mamma bo i hennes och LaDurons hem, där maken även hade mottagning. En dag blev Elfridas mamma nyfiken när mottagnings­rummet var tomt. Hon gick in och snokade runt, tittade till och med under soffan och fick en chock: ­

Där låg en död man! Detta var så skrämmande att Elfridas mamma omedelbart kontaktade en av sina andra döttrar och bad att bli hämtad. Hon återvände aldrig mer till Elfridas hem.

Paret LaDuron fick två barn, en son och en dotter. Men det var enligt uppgift inget lyckligt äktenskap. Elfrida misshandlades ofta av maken och lämnade stundtals hemmet tillsammans med barnen, men hon åter­vände alltid.

Svartvitt porträtt av ung kvinna i ljus klänning och vit hatt mot enkel bakgrund.
Elfrida emigrerade till Amerika, som flera av hennes syskon gjort före henne.

Den 16 september 1937 kom barnen, som då var 9 och 7 år gamla, hem från skolan vid lunchtid.

När de skulle gå tillbaka till skolan efter lunch följde Elfrida dem ut och en grannfru hörde henne säga att de inte fick gå över gatan eftersom trafiken var farlig.

Sedan gick hon in igen.

Det var sista gången hon sågs i livet.

Elfrida försvann

Den första som saknade henne var prästen i kyrkan, där hon skulle hjälpa till med serveringen på kvällen. Prästen ringde hennes man.

– Hon har rest till sin syster i Galesburg, svarade LaDuron.

Prästen ringde systern. Nej, där var hon inte, och systern hade ingen aning om var Elfrida kunde vara.

Prästen misstänkte att något hemskt hänt Elfrida. Det grundade han på vad hon tidigare sagt i förtroende till honom. ­Elfrida hade uttryckt att hon var rädd att bli mördad av sin make. Då skulle hennes kropp troligen bli kastad i ett av de övergivna gruvhålen utanför staden, hade hon sagt till honom.

Elfridas bror Ivar och en syster åkte till den lokala polisstationen för att polisen skulle börja leta efter henne.

Svartvitt foto av ett gammalt läkar- eller kontorsrum med skrivbord och många porträtt på väggarna.
William Pinkerton på sitt kontor 1904. Han grundade detektivbyrån som Elfridas syskon sökte hjälp hos.

Anlitade privatdetektiver när polisen inte hjälpte till

Polischefen där betraktade försvinnandet som en ­bagatell. Hon hade haft ett gräl med maken, rest bort och skulle snart vara tillbaka. Hon hade ju trots allt två barn som hon aldrig skulle lämna.

Polischefen var mer bekymrad över vad tidningarna skulle skriva om den ädle läkaren …

Syskonen nöjde sig inte med det och återvände till Muncie några dagar ­senare, nu med statens detek­tiver och en Pinkertondetektiv i sällskap.

Läkaren öppnade och lät detektiv­erna komma in, noga övervakade av hans livvakter.

Han vidhöll historien om ett gräl och att hon sedan hade försvunnit. Längre kom inte detektiverna. Det de noterade var att LaDuron höll en våt trasa över ögat. Han hade fått något i det, sa han.

Nu drogs ett omfattande sökpådrag igång och USA:s bästa polisresurs kallades in. Elfrida, eller Freda som hon numera hette, efterlystes med bild i hela Nord­amerika, delar av Sydamerika och Mexiko.

Båtar på haven undersöktes och polisen besökte även hennes mor, som nu flyttat tillbaka till Ulvaboda.

Befolkningen i Muncie blev hotade – och tystnade

När Ivar Andersson och systern på nytt sökte upp läkaren fick de veta att han var intagen på en ögonklinik och inte fick störas.

Det de senare fick veta var att läkaren blev blind på ena ögat.

De vattenfyllda gruvhålen utanför staden länspumpades i jakten på en kropp, men det var lika resultatlöst.

Befolkningen i Muncie, som från början varit tillmötesgående, ville inte längre säga något – de hade blivit ­hotade.

Prästen, som lämnat så mycket in­formation i början, var försvunnen.

Dykare kliver upp ur ett stenbrott medan män på land hjälper till vid sökinsats.
Elfrida Svenssons, eller Freda LaDuron som hon hette på andra sidan Atlanten, för­svinnande uppmärksammades i tidningarna.

Brodern Ivar hade ett förtroligt sam­tal med USA:s hemliga polis, som rådde honom att ”fylla läkaren med bly”. Det hade i och för sig inte löst gåtan men varit till stor hjälp för polisen.

Trots alla massiva sökpådrag hittades aldrig Elfrida.

Jules F DaLuron tidigare fru hittades död

Vad hon inte visste när hon gifte ­sig med Jules F DaLuron var att han varit gift en gång tidigare. Ett äktenskap som varat i två veckor innan hustrun hittats död med en snara runt halsen. Självmord, såg det ut som.

LaDuron ärvde hennes förmögenhet och fick dessutom ut 30 000 dollar på hennes livförsäkring, en ansenlig summa pengar som han använde till sina läkar­studier.

Det såg ut som att rättvisan skulle komma ikapp gang­sterläkaren när han stod anklagad för mord på två bröder i hans hem. I samband med rättegången den 6 november 1950 kastades åter nytt ljus över Elfridas försvinnande, och Chicagos största tidning, Chicago ­Tribune, drog på med en braskande rubrik:

”Kommer han att erkänna nu?”

Friades från mordanklagelserna

Något erkännande kom aldrig och ­LaDuron, som anlitat USA:s bästa och mest hänsynslösa brottmålsadvokater, gick fri eftersom de kunde hävda att han blivit överfallen i sitt hus och försvarat sig.

Under 1970-talet utnyttjade Jules F LaDuron sin läkarlegitimation till att köpa och förskriva droger som amfetamin. Flera gånger blev han anhållen för narkotikahandel men lyckades komma undan med böter eller kortare fängelsestraff.

1975, när han var 82 år gammal, blev han fråntagen sin läkarlegitimation ­efter de upprepade narkotikabrotten. Fem år senare dog han i en hjärtattack på sjukhus och tog hemligheten om Elfridas mystiska försvinnande med sig i graven.

Ivar Andersson berättade dock att han fått ett anonymt brev från Muncie flera år efter systerns försvinnande. Avsändaren berättade i brevet att ­Elfridas kropp upplösts i ett syrabad. Kanske hade läkaren samtidigt råkat få syra i det öga som han senare blev blind på … 

Recept från Hemtrevligt

Inredning

Relationsexperten svarar

Husmorsknep

Hälsa

Läsarresor

Hemma hos