• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Så hanterar Cornelia sin hälsoångest

    Några utslag på handlederna ledde Cornelia in i ett helvete av ångest och påhittade sjukdomar. Hypokondrin tog över hennes hjärna och livet blev en plåga. Idag har hon fått hjälp och kan hantera sina demoner så hon inte får återfall. 

    Så hanterar Cornelia sin hälsoångest

    När Cornelia berättar om sin väg in i hypokondrin låter historien helt otrolig. Hon var en helt vanlig tjej som inte var sjuk speciellt ofta, aldrig googlade på sjukdomar och hon var överhuvudtaget inte särskilt oroligt lagd. Men när hon gick till läkaren för att få några utslag på handlederna undersökta rasade plötsligt allt.  

    – Läkaren och sköterskan tittade på mig och diskuterade sinsemellan och sa ett latinskt ord som jag direkt åkte till jobbet och googlade på. Svaret jag fick gjorde att allting föll. Det var en dödlig sjukdom och jag trodde allt var över. Jag ringde min dåvarande sambo och sa att jag kommer att dö, så säker var jag, berättar Cornelia. 

    Sambon resonerar med henne och får Cornelia att gå tillbaka till läkaren som förklarar att det hon har googlat fram är en dödlig sjukdom för barn, men att det då heter något mer än bara det ordet. Ordet i sig förklarar bara färgen på Cornelias utslag. Det var absolut ingenting att oroa sig för och det var definitivt inte dödligt.  

    – Men då var det som om något ställt om sig i huvudet och jag trodde plötsligt att alla symtom var svåra sjukdomar. En vanlig huvudvärk var hjärnblödning, när jag fick ont i bröstet var det cancer. Jag gick till Vårdcentralen, de tog prover, jag blev lugnad när de inte visade något och sedan kom jag på nya sjukdomar, säger Cornelia och skakar på huvudet.  

    Anledningen till att hon just då fick hypokondrin tror hon själv beror på att hon var mentalt ganska slutkörd. Det knakade i förhållandet och hon mådde inte helt bra psykiskt. Då kunde hypokondrin flytta in och ta plats. Och det blev bara värre. Cornelia blev sjukskriven och det gjorde att hon kunde ligga hemma och fundera över ännu fler symtom.  

    – Och min rädsla för sjukdomarna förstärkte självklart min smärta i kroppen Jag blev skickad på terapi och till kurator men jag fick ingen egentlig hjälp. Jag fortsatte att tro att jag var dödligt sjuk, säger hon.
    Ett år efter incidenten med utslagen kom vändpunkten. Cornelia hade huvudvärk och trodde benhårt att det var en hjärntumör. Hon fick träffa en ny läkare och berättade om sina symtom. Läkaren tog fram en läkarbok och bad Cornelia läsa en diagnos, som läkaren trodde stämde på Cornelia.  

    – Det var första gången jag läste om panikångest och jag förstod direkt att det var det som var min sjukdom. Jag grät av lättnad. Dels hade jag fått min sjukdom och kunde behandla den och dels så var jag inte dödligt sjuk. Då kunde jag börja jobba med den diagnosen, berättar hon. 


    Hon förklarar det som att bli frälst, även om hon aldrig blivit det, men känslan var kanske liknande. Hon kände att någon tog henne på allvar och hon fick reda på att hon hade en riktig sjukdom som hon kunde lära sig hantera.  

    –  Det var så skönt att veta att det inte bara var inbillning. Jag gick hos kurator och lärde mig använda mina kognitiva förmågor. Jag kunde visualisera hur jag sköt undan de påhittade sjukdomarna och tankarna som inte var på riktigt, säger hon.  

    I flera år gick det riktigt bra och Cornelia kom tillbaka till jobbet och hypokondrin hindrade henne inte längre. Hon kunde hänga med kollegor på after work efter jobbet och faktiskt ha roligt, inte sitta och fundera över var hennes dödliga sjukdom satt. Men förra året fick hon ett återfall. Återigen var det lite svajigt i livet med separation och jobb och då hade hon inte kraft att sätta emot den psykiska stressen som hypokondri är. När hon hittade ett födelsemärke som var helt ofarligt, var det bara första steget mot totalt haveri. När hon fick ont i bröstet var hon helt övertygad om att hon hade bröstcancer.  

    – Det kom tillbaka snabbt. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö och rädslan är så stark. Men jag jobbade hela tiden och jag höll upp en fasad av att jag mådde bra men inombords höll jag på att sprängas av ångest, berättar Cornelia.  

    Till slut orkade hon inte längre och bestämde sig för att ta kontroll över sin hjärna. Hon gick på mammografi och bestämde sig att om svaret var att hon inte hade cancer så skulle hon sluta hitta på sjukdomar. Hon resonerade som så att om hjärnan var så stark att den kunde lura henne att tro att hon skulle dö, då kunde hon överlista den. 

    –  När jag gick till brevlådan den dagen brevet kom så hade jag så ont i bröstet. Jag var helt säker på att det var över och att brevet skulle visa det. Men jag sa till mig själv att det fick vara nog nu. I samma sekund som jag läste att jag var frisk så lättade allt, säger hon.  

    Detta var för några månader sedan och Cornelia håller nu sjukdomen i schack genom att gå regelbundet till en kurator och prata om det. Om det blir för jobbigt gör hon visualiseringsövningar.

    – Senaste gången höll det på i nio månader. Det är månader som är förlorade för mig och så vill jag aldrig att det ska bli igen, så nu är jag mer uppmärksam på mig själv och hur jag hanterar stress. Det känns skönt, säger Cornelia och ler.  

    Experten svarar på dina frågor

    Erik Nilsson är legitimerad psykolog och doktorand i klinisk psykologi vid Göteborgs universitet.

    Vad är hypokondri? 
    – Hypokondri är en äldre benämning på ett syndrom som karakteriseras av svår oro för att vara allvarligt sjuk.  Vissa diagnossystem använder fortfarande benämningen hypokondri men denna kommer med största sannolikhet ersättas inför nästa revidering av dem. 
     
    Hur yttrar det sig? 
    – Hälsoångest yttrar sig i en återkommande oro, alltså att man tänker repetitivt och negativt, kring möjligheten att ha en allvarlig sjukdom. Denna oro leder till ångest och att man antingen kontrollerar och undersöker om man har en sjukdom, exempelvis genom att googla, söka medicinsk vård, klämma och känna på kroppen, eller att man totalt undviker medicinska undersökningar för att man är så rädd för att få ett negativt svar.  
     
    Vad kan trigga sjukdomen? 
    – Detta kan variera väldigt mycket, men det akuta förloppet kan triggas av att man uppfattar något annorlunda i sin kropp, ser en anhörig bli allvarligt sjuk eller att det går någon form av larm i samhället eller på löpsedlar om någon form av sjukdomstillstånd. 
     
    Får man ont i kroppen på riktigt eller är det hjärnan som styr? 
    – Frågan är svår att besvara eftersom det inte riktigt finns någon distinktion mellan att ha ont på riktigt och inte. Det man kan säga är att man ofta inte kan upptäcka en kroppslig anledning till symtomen. Man har också sett att individer med hälsoångest ibland omedvetet riktar sin uppmärksamhet mot kroppen vilket gör att man lägger märket till kroppsliga signaler som man annars inte hade märkt av. Det är viktigt att trycka på att man inte inbillar sig, det är mer att uppmärksamheten gör att man snappar upp kroppsliga sensationer som man annars inte hade noterat. 
     
    Varför får man det? 
    – Vi vet mycket lite om varför vissa utvecklar hälsoångest. Det finns visst stöd för att ha upplevt traumatiska sjukdomsskeenden, alltså att man själv eller andra kanske plötsligt har drabbats av svår sjukdom, eller att man har en vårdnadshavare som själv oroar sig mycket kring sjukdomar, kan öka risken för att utveckla hälsoångest. Det är även vanligare att individer med sjukdomsoro har en tendens som kallas för intolerans för osäkerhet. Detta är ett psykologiskt fenomen som betyder att man upplever möjligheten att vissa katastrofer kan inträffa som mycket obehagliga oavsett hur liten risken är. Men det är viktigt att trycka på att det finns stor variation från individ till individ för vad det är som orsakat sjukdomsoron. 
     
    Varför får man återfall? 
    – Ofta kan det handla om att ett nytt kroppsligt symtom tillkommit eller att man råkat ut för en sjukdomshändelse i ens omgivning och att detta triggar igång en ny akut period av sjukdomsoro. Om oron inte lägger sig självmant bör man söka vård på nytt. 

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!