Sissela Kyle om saknaden efter mamman: ”Tråkigare utan henne”

Vi har stämt träff på gräsmattan utanför Maria Magdalena kyrka på Södermalm i Stockholm. Då Sissela Kyle punktligt anländer står fotografens solstol redo för henne att sätta sig i.

Så snart Sissela får syn på stolen erbjuder hon sig att springa hem och hämta en hatt för att förstärka semesterkänslan i bilderna. Några minuter senare är hon tillbaka med en nätt stråhatt på huvudet. Känslan för rekvisita sviker inte en skådespelarveteran som är inne på sitt femte decennium i yrket.

– Nu tycker jag att vi går hem till mig och gör intervjun, föreslår Sissela frikostigt när fotograferingen är avslutad.

Läs även: Paracyklisten Anna Beck: ”Även om det känns orättvist ger jag inte upp”

Raskt ledsagar hon mig till sin och sambon Pers magnifika lägenhet på andra sidan gatan. När jag erkänner att jag tillhör den lilla minoritet journalister som inte är kaffe­drickare erbjuder Sissela mig i stället sin hemgjorda rödvinbärssaft. Precis som sin mamma Gunhild syltar och saftar hon gärna.

– Jag känner mig nära mamma när jag gör det. Liksom mamma manglar jag också alltid mina lakan. För mamma var det otänkbart att lägga sig i omanglade lakan. Under några år hade vi våra lägenheter i samma hus. I tvättstugan fanns ingen mangel. Det gick ju inte an när Gunhild Kyle bodde där. För att hon skulle bli nöjd köpte vi själva en mangel till tvättstugan, påminner sig ­Sissela roat.

Gör scenshowen ”Min föreställning om mamma”

På senare tid har Sissela haft större anledning än någonsin tidigare att framkalla minnesbilder av Gunhild. Hemma vid skrivbordet är Min föreställning om mamma, som har premiär i oktober, under tillblivelse. Efter att från början ha haft tankar på att skriva en bok om Gunhild kom Sissela fram till att historien om hennes mamma gör sig allra bäst på scenen.

– Det blir roligare eftersom jag vill härma mamma och ­gestalta hennes dilemma. Jag tror att mamma skulle ha gillat att jag gör en föreställning om henne, fast kanske hade hon inte gillat allt som jag säger om henne. Om hon hade levt hade hon nog velat lägga sig i och försökt styra en del.

”Du får det nog lite tråkigare när jag är borta”, sa Gunhild klarsynt till Sissela när hennes liv gick mot sitt slut.

– Det var underbart att hon hade självförtroendet att inse det. Det var nog också hennes sätt att säga att vi hade roligt tillsammans. Och jo, lite tråkigare blev det utan mamma. Med sin analytiska förmåga var hon ett idealiskt bollplank. När jag skrev på något bollade jag det alltid med henne. Samtidigt som mamma var kritiskt ifrågasättande var hon också väldigt stöttande.

Sissela Kyle om sin mamma

Humorn är det mest uppenbara personlighetsdraget som har gått i arv från mor till dotter. Vilka övriga egenskaper tycker sig Sissela ha ärvt från sin mamma?

– Det är svårt att säga, för jag tycker faktiskt att mamma var exceptionell. Exempelvis var hon en enastående karismatisk talare. Kanske har jag fått lite av det. Jag hoppas i alla fall att jag har ärvt en del av hennes skärpa, svarar hon försiktigt.

Avsevärt lättare tycker Sissela det är att sätta fingret på deras olikheter.

– Jag har en mycket positivare livshållning än Gunhild. Till skillnad från henne slåss jag inte mot några demoner. Gunhild var periodvis deprimerad. Det var speciellt att växa upp med en mamma som hade den svarta livssynen som hon hade. Jag ville hjälpa mamma och göra henne glad, men när hon var deprimerad slöt hon sig i ett stumt skal som jag förgäves försökte knacka på. Hon ville aldrig prata om sina depressioner.

Läs även: Kajsa Bergqvist om saknaden efter pappan: ”En av mina bästa vänner”

Traumatiskt när föräldrarna skilde sig

Gunhild vigde merparten av sitt yrkesliv åt feministiska frågor. Privat levde däremot hon och maken Pieter mäkta ojämställt, i likhet med de flesta andra par i sin generation. Sissela ger ett exempel på snedfördelningen i sitt barndomshem:

– Både mamma och pappa jobbade som lärare och reste mellan Göteborg och Partille där vi bodde. När de kom hem handlade mamma och lagade mat, medan pappa gick och lade sig och vilade. Då middagen var klar sa mamma åt mig att väcka honom. Det där var inget jag reflekterade över då. Det var bara självklart att det var så. Det är först nu i efterhand som jag tänker: ”Men kära någon, varför kunde inte pappa hjälpa till?” Jag tror det kom som en fullkomlig överraskning för honom hur mycket det var att göra i ett hem när han och mamma gick skilda vägar.

Sissela hade hunnit komma upp i tonåren när Gunhild lämnade Pieter. Skilsmässan var traumatisk för alla inblandade. De förbittrade känslorna gav aldrig med sig. För Sisselas del blev föräldrarnas skilsmässa något av en manual över vilka fallgropar man ska undvika vid en separation.

– När jag och mina barns pappa Mårten skilde oss långt senare sa vi: ”Vi ska inte göra som Gunhild och Pieter. Vi ska förbli vänner.” Så blev det också. Vi hade under alla år en mycket bra relation. Tyvärr dog Mårten nyligen. Det är jättetråkigt. Han var en underbar människa.

Gunhild Kyle gick bort 2016

Mamma Gunhild fick precis som Sissela en andra chans i kärlek. Genom jobbet träffade hon Gunnar Qvist som liksom hon själv forskade i kvinnohistoria. Paret hann bara tillbringa några få år tillsammans innan Gunnar avled.

Fyra år efter hans död utnämndes Gunhild till professor i kvinnohistoria, den första i Norden. Men att krossa det berömda glastaket lät sig inte göras ostraffat. Som andra kvinnliga pionjärer inom den akademiska världen tvingades Gunhild betala ett högt pris för sina framgångar.

– Hon fick slåss för att få ­respekt för sin forskning. Ämnet kvinnohistoria togs inte på allvar. Det bemöttes med misstro och ansågs inte vara riktig vetenskap, förklarar ­Sissela.

På ålderns höst blev Gunhild på nytt tvungen att plocka fram stridsviljan då hon, blind på båda ögonen, förde en kamp för sin värdighet. På alla hjärtans dag 2016 tog kampen slut. 94 år fyllda släppte Gunhild taget om livet – precis på dagen tio år efter att hennes exman Pieter gått ur tiden.

Läs även: Benjamin Ingrosso om kraschen: ”Tappade talförmågan och bröt ihop”

För Sissela innebar förlusten av mamman inte samma omvälvande kris som när hon, med 50-årsdagen i antågande, miste sin pappa. Den präktiga 50-årskrisen resulterade i en yrkesmässig kursändring som gjorde att Sissela började sätta upp sina egna personligt förankrade föreställningar. Min föreställning om mamma är den tredje i ­ordning efter Dina ­dagar är räknade och Etta på listan.

Om inte 50-årsstrecket ­passerades med någon större entusiasm från Sisselas sida så tycks hon vara desto mer förnöjd med sin nuvarande ålder. Sedan två år tillbaka är hon nämligen formellt sett pensionär.

– Även om jag inte har ­någon särskilt hög pension känns det som en frihet att varje månad kunna kvittera ut den. Jag jobbar mindre än tidigare men ändå ganska mycket. Att sluta jobba kan jag inte föreställa mig. Jag har en inre lustdriven motor som får mig att vilja göra många saker. Ibland tänker jag att jag skulle vilja ha ett parallellt liv med det jag redan lever så att jag kunde resa och göra annat som jag inte hinner med i dagsläget.

Sissela Kyle om barnbarn och rollen som mormor

Betydligt mindre tillfreds med att ha uppnått pensionsåldern är Inger, Sisselas rollkaraktär i dramaserien Allt och Eva med Tuva Novotny i huvudrollen som visats i tv under våren. I sin desperation att fylla den sysslolösa tillvaron med mening lägger sig Inger i sin vuxna dotters liv lite mer än vad som är försvarbart. Själv är Sissela inte fullt lika involverad i sina barns förehavanden.

– Jag har ett jättefint förhållande till Martina och Hjalmar, men jag tror inte de känner att jag pressar mig på dem. Till skillnad från Inger har jag ju fullt upp med mitt eget liv, säger hon.

Varje tillfälle att få vistas i de två barnbarnen Stellas och Olivias närhet grips dock girigt av mormor Sissela.

Läs även: Pia Salming om sorgen och saknaden efter Börje: ”Vi var själsfränder”

– I alla år kände jag en sådan oerhörd tacksamhet gentemot min mamma för att hon hjälpte mig så mycket med barnen att jag kunde prioritera jobbet och vara borta på kvällarna. Nu när jag själv har blivit mormor förstår jag hur roligt det var för mamma att engagera sig i sina barnbarn, så nu anser jag att det tvärtom är hon som borde ha varit tacksam för att hon fick ha dem så mycket.

– Jag tycker egentligen att det är rätt tjatigt med allt prat om hur underbart det är med barnbarn. Men det är underbart, det är det. Jag hämtar ofta Stella på förskolan och både Per och jag är helförtjusta i att umgås med henne. Det berikar livet att vara tillsammans med ett litet barn. Nu ser vi fram emot att lära känna Stellas syster.

Sambo med Per Naroskin

I intervjuer har Sissela under årens lopp fått oändliga frågor om sin långa särborelation med psykologen och psykoterapeuten Per Naroskin som hon varit tillsammans med ­sedan 2006. Att paret sedan två år tillbaka är sambor tycks mer eller mindre ha gått under radarn.

– Ja, vi har mörkat det lite, bekänner Sissela.

Beslutet att flytta ihop kom i kölvattnet av pandemin. ­Våren 2021 drabbades Sissela av lungproppar till följd av ­covid-19 och fick spendera två veckor på Södersjukhuset.

– Jag som normalt sett är frisk och stark blev så dålig att jag inte vet hur det hade gått om det hade hänt under den första covid-vågen då sjukhusen hade sämre beredskap. Det är väldigt svårt att förstå vad det gör med en att inte kunna få luft.

Läs även: Jenny Strömstedt trivs osminkad i trädgården: ”Med rätt hjälp kan alla se ut som en filmstjärna”

– Efteråt insåg både Per och jag behovet av att ha någon nära och att kunna hjälpa varandra. Kan hända var det också så att vi förstod hur mycket vi ville vara med varandra. Vi har alltid sagt att eventuellt flyttar vi ihop när vi blir gamla och nu kanske vi är det då.

Sissela tror att hennes och Pers många gemensamma ­intressen är kittet i deras relation.

– Det som är toppen med Per är att han är så intresserad av samtal. Våra respektive yrken tangerar varandra i förståelsen av det mänskliga psyket. Dessutom är vi båda skrivande personer Vi läser ofta varandras texter och har alltid en pågående konversation.

Sissela är ledamot i Gastronomisk akademien

Hur jämställda paret Kyle-­Naroskin än är får Per gärna hålla sig borta från köksdomänerna. Mamma Gunhilds och mormor Karins stora matlagningsintresse har förts vidare till Sissela. Och nog behärskar hon kokkonsten alltid. Sedan 2014 är hon, i sällskap av bland andra kung Carl XVI Gustaf och Carl Jan Granqvist, ledamot av Gastronomiska akademien. Att Sissela fick äran att efterträda Hans Alfredson på tallrik 6 i det förnämliga sällskapet har hon främst läkaren och professorn Stephan Rössner att tacka för.

– Tillsammans gjorde vi för många år sedan några kortpjäser som byggde på Stephans forskning. Det var så vi lärde känna varandra. När Hasse övergick till att vara senior akademiledamot blev det en plats ledig. Då föreslog Stephan mig.

– Vi är 17 ledamöter som ses två gånger per år. Jag sitter också med i ett arbetsutskott som träffas rätt ofta. Tillsammans verkar vi för att höja den gastronomiska medveten i Sverige. Exempelvis har vi ­varit med och tagit fram den här, upplyser hon efter att ha hämtat praktverket Sveriges landskapsmåltider från bokhyllan.

Läs även: Henrik Fexeus: När min son mobbades tog jag saken i egna händer

När Sissela står vid grytorna hemma i köket kan det bli lite allt möjligt som hamnar på tallriken.

– Jag är väldigt förtjust i husmanskost. Janssons frestelse och dillkött tillhör mina favoriter. Men Per är vegetarian, så därför gör jag också många vegetariska rätter med ingredienser som kålrot, linser, bönor och lök. Jag älskar att laga mat, duka fint, och bjuda hem folk på middag.

Middagsgästerna kan både bestå av skådespelarkollegor till Sissela och människor från helt andra professioner.

– Gemensamt för dem alla är att de har humor. Det är grundkravet för att man ska bli hembjuden till oss.