Ulf bryr sig inte så mycket om det där med ålder. Och som det känns nu så har han inga som helst planer på att pensionera sig.
Det finns ingen svensk radioröst så känd som Ulf Elfvings.
I snart femtio år har hans både glada och mjuka stämma presenterat veckans svensktoppslista, intervjuat kända och okända, fått makthavare att försäga sig och stå där med rumpan bar, pratat med barn på ett unikt och oefterhärmligt sätt och lett sportsändningar så att till och med sporthatare plötsligt blivit sportintresserade…
Det där med radio började tidigt och har alltid varit en självklarhet för Ulf.
– Jag var enda barnet och växte upp med mamma Gun och pappa Wiking i en liten lägenhet på två rum och kök i centrala Stockholm. Där fanns i alla fall plats för en stor radio som nästan alltid stod på och jag minns att jag tidigt förundrades över alla spännande röster som strömmade ut ur den där apparaten. Och eftersom jag var ett ensamt barn så hade jag gott om tid att lyssna. Jag byggde också en egen radio av byggklossar och lekte Sven Jerring och Lennart Hyland och senare fascinerades jag av Arne Thorén som med sin karakteristiska röst smattrade fram sina rapporteringar från Amerika och andra delar av världen.
Men en händelse var nära sluta i katastrof.
– Jag var bara ett par år gammal när det hände och jag har inga egna minnen, men mina föräldrar har berättat, säger han. Det var sommar och vi var på besök hos goda vänner som hade sommarstuga i närheten av sjön Mälaren. Det var soligt och varmt och jag ville förstås bada. Vi var flera barn och de vuxna försökte hålla uppsikt över oss – men plötsligt var jag spårlöst försvunnen. Jag hittades livlös på botten, en bit ut från land, och jag hann som tur var inte ligga där många sekunder innan någon lyfte upp mig och vände mig upp och ner på stranden så att allt vatten rann ur mig. Jag kvicknade tydligen till ganska snabbt, var förstås både rädd och ledsen, men hann tack och lov inte få några skador. Fast med facit i hand hade det ju kunnat gå mycket, mycket värre.
Ung journalist
Svenska var favoritämnet i skolan och han blev tidigt intresserad av tidningar. Han ritade och skrev egna tidningar med nidproträtt av släkten och så småningom blev det skoltidningar. Som 15-åring fick Ulf sommarjobb som journalistpraktikant på Eskilstuna-Kuriren. Han bodde inackorderad hos goda vänner till föräldrarna och sparade varenda liten notis han fick chansen att skriva. Sju somrar i rad tillbringade han på tidningen och framtiden som skrivande journalist låg utstakad.
– Det var en fantastiskt rolig period i livet, säger han. Att få klara sig själv utan föräldrarnas vakande ögon och få chansen att jobba med de stora pojkarna. Jag fick några hundralappar i lön och fick lära mig det som en riktig journalist ska kunna, det vill säga skriva, dricka whisky och spela poker. Jag skrev allt från notiser till reportage om den ryske regeringschefen Nikita Chrusjtjovs första Sverige-besök. Det finns faktiskt en bild där han står och hötter mot mig med en högaffel ute på Harpsund.
Ulf berättar att han ofattbart nog har gjort sammanlagt cirka 30 000 radiointervjuer och träffat alla som överhuvudtaget är värda att träffa och intervjua, något som bland annat gjort att han belönats med Stora Journalistpriset, men det mest minnesvärda i karriären är ingen av alla dessa utan det var när han såg sin allra första rubrik i tryck där i Eskilstuna.
– Jag hade satt en rubrik till en vanlig enkel bild och den var fullständigt hänförande. Jag sprang runt och visade den för alla jag kände – trots att den nog med facit i hand inte ens var särskilt bra…
1964 vann Ulf en skivpratartävling som Sveriges Radio anordnade, där en del av förstapriset var att få presentera låtar i Melodiradion. Det ledde till jobbet som programledare för Svensktoppen där han snabbt blev oerhört folkkär och fick smeknamnet “Mannen med sammetsrösten”. Det var på den tiden
Svensktoppen var så populärt att landets präster klagade över att församlingsborna stannade hemma och lyssnade på Elfving i ställer för att besöka högmässan klockan elva på söndagsförmiddagen.
Varken då eller senare i livet har Ulf låtit sig bli fast anställd och det ledde till att han efter sju framgångsrika år med Svensktoppen plötsligt fick sparken. Som ett resultat av en av radions otaliga besparingskampanjer.
Tre melodifestivaler
– När de då fastanställde Kent Finell inte hade något jobb, så fick jag som frilansare stiga åt sidan för att han skulle få något att göra…
Vad många glömmer är att Ulf också gjort en hel del tv. Han har bland annat lett Melodifestivalen tre år i rad och varit populär programledare för “Vi i femman”, men han säger själv att tv aldrig varit och aldrig kommer att bli hans grej.
– Jag har enormt stor respekt för alla duktiga programledare i tv. Jag insåg tidigt att min plats är framför radiomikrofonen och inte framför en massa kameror, säger han. Det är helt enkelt för omständligt och inte lika roligt med tv. Och vad det gäller radio så är dirketsändningar det optimala. Efter alla dessa år så går fortfarande pulsen upp och sinnet skärps när jag knäpper på reportagebandspelaren eller den röda lampan tänds i radiostudion.
Ulf och frun Karin spenderar mycket tid på resor.
Ulf lämnade inte föräldrahemmet förrän han fyllt 30. Anledningen till att han till slut ändå gjorde det var en snygg, mörkhårig tjej från Bjuråker i Hälsingland.
– Karin och jag träffades av en slump en sen natt, berättar han. Jag försökte förgäves komma in på en nattklubb som just höll på att stänga och ut därifrån kom hon på väg hem. Av någon anledning började vi prata, gjorde sällskap till ett taxifik för en nattmacka, fortsatte prata tills morgonen grydde – och sedan dess har det varit vi två.
– Så nu kan vi fira 40 fina år tillsammans och Karin har alltid varit den stora tryggheten och den fasta punkten i mitt ofta hektiska och stressiga liv. Hon har under åren jobbat bland annat på restaurang, resebyrå och bilskola men också skött mycket av marktjänsten hemma och allt krångligt men nödvändigt pappersarbete som har med vårt gemensamma bolag att göra.
– Två ord som verkligen passar in på Karin är lättsam och naturlig och tre saker som alltid varit viktiga för oss är ömsesidig respekt, generositet och mycket humor. Det behöver kanske inte vara svårare än så i ett förhållande…
En bra pappa
Det kom att dröja drygt tio år innan lille Kasper föddes och fulländade familjelyckan. Kasper som alltså fyller 30 nästa år och som aldrig blev proffs i fotboll som pappa hade hoppats utan som idag, tillsammans med fyra kompisar, driver ett företag som sysslar med reklam, sponsring och olika typer av sportevents.
Ulf säger själv att han nog varit och fortfarande är en bra pappa. Visserligen lite överbeskyddande ibland men på det stora hela bra.
– Men även om han och jag står varandra nära, så har han framförallt haft en fantastisk mamma som fått dra många och tunga lass när jag under långa perioder jobbat sju dagar i veckan och de knappt fått se skymten av mig.
När jag frågar honom om vad han tror att Karin skulle svara på frågan om hur det är att leva med Ulf Elfving, så svarar han:
– Hon skulle nog säga att jag har ett ganska jämnt och bra humör – men att jag är väldigt glömsk och oförsiktig med min hälsa. Att jag både äter och dricker lite för gott och att det där med regelbunden träning och motion inte riktigt är min bästa likör. Och jag vet ju att hon har rätt. Jag väger en modig bit över hundra kilo och jag borde gå ner femton kilo i vikt, inte minst för att spara på knäna som börjat krångla lite på senare tid.
Ulf kan också titulera författare. Tillsammans med kocken Stefan Bjur skrev han i mitten av 2000-talet boken Smörgåstårta, förra året samarbetade han med Hollywood-frun Maria Montazami vilket resulterade i boken Välkommen hem till Maria Montazami och de två håller just nu på att färdigställa en uppföljare som ska heta Maria Montazami firar, en bok som handlar om högtider.
Det är omöjligt att förstå när man träffar honom, men sanningen är att Ulf nu fyller 70 år. En händelse som han inte direkt ser fram mot och som han tycker ska uppmärksammas så lite som möjligt.
– Jag tänker väldigt lite på ålder, både vad det gäller mig själv och andra, säger han. Och som det känns nu så har jag inga som helst planer på att pensionera mig för gott. Så länge jobbet fortsätter att kännas spännande och inspirerande och så länge lyssnarna vill höra min röst, så länge får ni nog dras med mig.
Jag har åtminstone ett mål att fortsätta fram till 2014, så att jag då får fira 50-årsjubileum som radiopratare.
Personligt
NAMN: Ulf Wiking Elfving.
FÖDD: 27 november 1942.
YRKE: Programledare.
BOR: Villa i Danderyd utanför Stockholm.
FAMILJ: Hustrun Karin, 63, och sonen Kasper, 29.
AKTUELL: Som jubilar och som radiopratare i både P4 Riks och i P4 Radio Stockholm.
DRÖMMER OM: Att få avsluta radiokarriären som utrikeskorrespondent under några år. Gärna i favoritstaden Paris.
