Borzoi

Elegant rysk aristokrat

Borzoi

Borzoien är en stor vinthund med ett mycket elegant utseende.

Borzoi är varken namnet på en teater i Moskva eller en rödbetssoppa, om nu någon trodde det. Det är den ryska vinthunden som bär detta namn. Den borzoi vi ser i dag härstammar från gamla ryska vinthundar och den har lånat blod från krim- och bergvinthunden.

Borzoi

Det är en elegant hund med stor styrka och jaktlust. I hemlandet används den i hetsjakt, bland annat efter hare, räv och varg. Det är inga problem för en borzoi att springa i kapp ett rådjur och fälla det. Som fallet är med de andra vinthundarna jagar också den här i första hand med hjälp av synen.

Här i Sverige, där hetsjakt är förbjuden, används bozoien bland annat som utställningshund, sällskapshund och för lure coursing. Men det finns exempel, om än få, på borzoier som gjort karriär inom bruks- och lydnadsdisciplinerna. Så visst är det en allround hund, som trots sin storlek, gör lite väsen av sig då den är inomhus.

Borzoi

Lure coursing kanske tarvar en liten förklaring? Det är helt enkelt jakt på ett konstgjort byte, “luren”. Det kan vara en skinnbit, eller en plastpåse.

Lurecoursing är öppet för alla vinthundraserna, alltså även whippets och greyhounds, liksom saluki och irländsk varghund med flera. Även hundar av annan ras brukar prova på och ha jättekul.

Lure coursing är inget race på rak eller oval bana. Med hjälp av en elmotor, som drivs av ett bilbatteri, dras “luren” via linhjul runt en upp till 800 meter lång bana där ett flertal kurvor och “knixar” finns, allt för att imitera harens eller kaninens flykt. Det hela blir en simulerad jakt efter dessa kvicka små däggdjur och för vinthundarna, som har den sortens jakt i generna, en nyttig prövning för såväl huvud som muskulatur.

Självklart finns jakten kvar i dagens borzoier. Men den moderna formen ger ett intryck av upphöjt lugn och vänlighet, med en viss aristokratisk arrogans. Borzoien är inte en hund som med viftande svans “flyger” på alla för att hälsa.

Borzoi

Rasen är mycket gammal. Minst tusen år, sägs det. Och det är bevisat att borzoiliknande hundar fanns med vid vargjakter på 1200-talet. De ryska tsarerna och den omgivande adeln höll sig förstås med borzoier som jaktsällskap.

Enligt gällande rasstandard ska en borzoi ge följande helthetsintryck: “Normgivande vid bedömningen är helhetsintrycket såväl som karaktärsegenskaperna. Helhetsintrycket skall vara utslagsgivande vid bedömning av rastypen och får inte eftersättas av enskilda detaljer, hur viktiga dessa än må vara i jämförelse med denna.

En borzoi kännetecknas framför allt av sin imponerande storlek, rikliga hårbeklädnad, sina vackra färger, väl balanserade proportioner samt av konturernas och rörelsernas elegans och harmoni, vilket allt förlänar hundens exteriör en omisskännlig ädelhet. Format: Något rektangulärt, dvs kroppslängden överskrider mankhöjden med en till två cm. Typ: Utpräglat linjär eller leptosom kroppstyp, smal och flat men med djup bröstkorg. Lång skalle och långa extremiteter. Karakteristiskt för borzoi är vanligen ädelt lugn och tystlåtenhet, parat med självsäkerhet och lugn värdighet.”

Ensligt samma standard finns de här färgerna: “Vit: guld i alla nyanser; guld med silvertecken, guld med mörkare tecken, röd med svarta tecken (mörk mask och ben). Grå från askgrå till gulgrå. Brindle: guld, röd eller grå med omfattande mörka strimmor. Röd, svart och alla variationer av dessa färger. Tantecken är tillåtet men inte önskvärt. Hos mörka hundar är svart mask och utbredda mörkare tecken på kroppen typiska. Alla färger förekommer enfärgade eller som tecken på vit botten. På enfärgade hundar är färgen mörkare på ovansidan och ljusare mot buken och baksidan av benen.”

Mankhöjden ska hos hanhund vara 70-82 cm eller högre, hos tik ca 5 cm lägre.

Borzoi