Solav gömmer virkade glädjespridare i Ronneby: ”Jag vill helt enkelt få upphittarna att le”

Solav Mostafa surrar omsorgsfullt fast påsen med den färgglada lilla garn­figuren på klätterställningen på lekplatsen i Ronneby Brunnspark.

Med påsen följer en lapp med ett litet meddelande och en QR-kod som upphittaren kan skanna för att få reda på mer om ”Random Acts of Crochet Kindness” (fritt översatt ”Slumpmässiga handlingar av virkad vänlighet”).

På en lyktstolpe en bit bort hänger en annan av hennes färgglada garnfigurer.

Hemmets Journal Handarbete

Läs även: Pia har skänkt 6 000 Tröstemöss: ”En tröst för små barn som måste besöka doktorn”

– Den hängde jag där förra gången jag var här, men tyvärr har ingen hittat den än, säger Solav samtidigt som hon slår en sista knut runt den nya ­figuren hon placerar ut.

Solav är initiativtagare till utplaceringen av de små garnfigurerna i Ronneby och grundare av Facebookgruppen. Syftet är helt enkelt att glädja sina medmänniskor.

– Jag vill helt enkelt få upphittarna att le. Och kanske ­inspirera dem till att själva börja virka, säger Solav.

– Den som hittar en av mina figurer får gärna ta med sig den hem eller ge bort den till någon annan. Det är inget tvång, men jag blir glad om upphittaren skannar QR-koden eller söker på Facebookgruppens namn och berättar att de hittat figuren.

En del upphittare har till och med lagt upp bilder på hennes virkade figurer på sina egna sociala medier och Facebookgruppen har idag över 700 medlemmar.

– Det är jätteroligt, säger Solav. Jag trodde aldrig att det skulle bli så många.

Virkar för att koppla av

Solavs intresse för virkning började för några år sedan när hon blev sjukskriven från sitt arbete som lärare på en skola i Ronneby.

– Det var jättetufft. Jag ­älskade verkligen mitt arbete, men det var för hög arbets­belastning. Jag tog ofta med mig jobbet hem och kände till slut att min kropp sa ifrån.

En av hennes kollegor rådde henne att börja virka som ett sätt att försöka koppla av och skingra tankarna på lärarjobbet och oron inför framtiden.

Hemmets Journal Handarbete

Läs även: Gör egna nallekläder: Beskrivning till tröja, mössa och kjol

– Det var ett jobbigt beslut att lämna tjänsten som lärare, men jag kände att jag var tvungen att prioritera min hälsa.

Virkning hade hon ingen erfarenhet av sedan syslöjden i grundskolan och hon hade inte tidigare ägnat sig åt någon annan form av handarbete. Däremot mindes hon de ­vackra klänningarna hennes mamma sytt till henne inför skolavslutningarna och hennes mosters vackra makramé­korgar.

– Så lite inspiration måste jag ha haft med mig hemifrån, säger Solav med ett leende.

För att lära sig virkningens mysterier började Solav studera tekniken genom olika ­instruktionsfilmer på Youtube.

– Youtube är verkligen ­något jag kan rekommendera för nybörjare. Där finns bra filmer med instruktioner och gratismönster.

– Men det gäller att ha tålamod. Det kan verka svårt att virka i början, men det är värt besväret när man ser det ­färdiga resultatet. Det är så mycket fantastiskt man kan skapa med en virknål och lite garn.

Ett helt rum fullt av virkade figurer

När vi efter utplaceringen av några nya figurer i Ronneby Brunnspark återvänder till Solavs och hennes sambo ­Kristoffers hus för att fortsätta intervjun möts vi av ett helt rum av hennes virkade figurer i olika storlekar och i regnbågens alla färger.

– Det är vårt gästrum, men jag kallar det numera för virkningsrummet. Det är här jag sitter när jag virkar.

På en hylla över soffan trängs lejon, nallebjörnar, bin och mycket annat i starka och glada färger tillsammans med en randig kanin och gulblå minioner.

En hylla som går från golv till tak i gäst/virkningsrummet är reserverat för garnerna hon använder.

– I början virkade jag med vanligt bomullsgarn, men numera använder jag chenillegarn. Det blir mjukare och större figurer som är mer kramvänliga.

Sedan hon väl lärt sig hantverket dröjde det inte länge förrän Solav började sälja sina virkade figurer på marknader i Blekinge och via sina sociala kanaler.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Kajsa skickar nallar med handsydda kläder till ukrainska barn: ”Jag vill att det ska vara en tröst för dem”

En del av de mindre figurerna som hon inte var riktigt nöjd med eller som hon provvirkat och som inte gick att sälja visste hon först inte vad hon skulle göra med. Men istället för att riva upp garnet och börja om från början kom hon på tanken att hon skulle kunna glädja andra med dem.

– Jag hade läst om den ­engelskspråkiga motsvarigheten till min Facebookgrupp och kände att det saknades en liknande mötesplats för svenska virkare. I de små plastpåsarna med garnfigurerna skickade jag därför ­information om gruppen.

Vill glädja andra

Hittills har hon placerat ut ett 20-tal garnfigurer på olika platser i Ronneby. Hon gör det gärna i samband med olika evenemang i staden som lockar mycket folk till de offentliga miljöerna.

– Då ökar möjligheten att de blir hittade. Hittills har ­reaktionerna och kommentarerna i Facebookgruppen från upphittarna enbart varit positiva.

Solav berättar att hon även fått kommentarer från upphittare som låtit garnfiguren ligga kvar i sitt gömställe för att den ska kunna glädja fler som upptäcker den.

Eftersom det kan vara barn som hittar hennes virkade ­alster är hon mycket noga med att ögon och andra detaljer på figurerna inte kan pillas loss och kanske fastna i halsen. Hon gömmer dem också på en höjd där inte alltför små barn kan få tag i dem.

För tillfället arbetar Solav som butiksbiträde. Virkningen är enbart en hobbyverksamhet, men hon drömmer om att en dag kunna försörja sig på sitt handarbetsintresse.

– Men virkningen är mest en avkoppling och glädje för mig själv. Kan jag sedan glädja andra med det jag gör blir jag ännu gladare, säger hon.