Garn, trådar, tyger, hyllor med små porslinsfigurer och sprudlande färger möter i ateljén. Här arbetar konstnären och hantverkaren Alicia Sivertsson med utsikt över takåsarna i Gustavsberg utanför Stockholm.
Så länge hon kan minnas har hon tecknat och målat, och är utbildad inom konst och hantverk. För några år sedan, medan hon återhämtade sig efter en stressig period, fick hon för sig att brodera porslinsdjur. Små figurer, allmänt sedda som lite töntiga och kitschiga.
– Det började på skoj. Och sedan kunde jag inte sluta.
Intresset ledde till otaliga besök på loppisar och många timmar med nål och tråd. Det var något som lockade med de där porslinsdjuren – lamm, katter, rådjur, svanar, hundar, hästar, de små figurinerna som syns i många hem.
– Jag funderade mycket över vad det är med alla dessa porslinsdjur. Varför har man tillverkat dem? Vem har köpt dem, vem har sparat dem? Varför berör de mig?
Broderierna gjorde succé på Instagram
Och hon var inte ensam om sin fascination. Hennes broderi gjorde succé på sociala medier, hon fick tusentals följare på Instagram och besattheten bara spred sig. Folk skickade sina egna porslinsdjur till henne, ville få dem porträtterade i konstsömnad, och köpte sedan hennes tavlor.
Det har blivit trendigt med hantverk. Intresset för att lära sig sy, brodera och väva har åter vuxit sig allt större. Att skapa med nål och tråd har fått högre status och är en accepterad konstform.
– Det är som att teckna fast det går långsamt, säger Alicia.
Hon är uppvuxen i Spånga norr om Stockholm.
– Jag har alltid varit kreativ och skapande, tecknat, målat, byggt små miniatyrvärldar och lekt med färg och form. På gymnasiet gick jag bild- och formlinjen. Men textil och broderi upptäckte jag inte förrän senare.
På gymnasiet var det tufft. Att gå från att vara bäst i klassen på att rita och måla i högstadiet till att hamna i en klass med andra som också var skickliga väckte prestationsångest. För att slappna av och ha roligt började Alicia virka mormorsrutor. Ett lättsamt, kravlöst skapande som gav tröst och glädje.
Läs även: Sömnad och träning dämpade Claras ångest: ”Det var min sista utväg”
Men till broderiet var steget längre.
– Jag mindes den stränga syslöjdslärarinnan som propsade på att baksidan skulle vara lika snygg och prydlig som framsidan. Också det skapade prestationskrav.
”Kreativiteten hjälpte mig tillbaka”
Efter gymnasiet gick Alicia en tvåårig utbildning till Levande verkstadspedagog. Hon anställdes sedan hos den kommunala kulturskolan som bildpedagog. En verksamhet som lockade många bild- och formintresserade unga mellan 6 och 22 år. Ett viktigt och engagerande arbete, upplevde Alicia. Men nerdragningar på personal och utgifter kombinerat med fler elever blev för mycket. Hösten 2019 gick Alicia in i väggen.
– Jag var sjukskriven och fick gå stress- och rehabprogram. Då skapade jag en miniatyrvärld, ett muminhus befolkat med alla Tove Janssons figurer. Kreativiteten hjälpte mig tillbaka, i kombination med medicin och terapi.
Började brodera porslinsdjur
Där någonstans började hon brodera porslinsdjur.
Energin och glädjen kom tillbaka och hon påbörjade ett textilt basår hos Handarbetets vänner med inriktning vävning och broderi. Efter en tvåårig påbyggnad i högre textil hantverksutbildning fick hon sommaren 2025 sitt gesällbrev.
Examensarbetet ”Epos”, ett broderat textilt verk med hästar, hänger framför henne i ateljén. Verket tog 200 timmar att färdigställa och hon tilldelades stora belöningsmedaljen för högsta poäng i alla granskade moment.
– Detta verk har ingen rät- eller avigsida. Jag är mycket noggrann. Egentligen har jag inte tålamod. Men med vissa saker kan jag ha hur mycket tålamod som helst, skrattar Alicia.
Samtidigt har porslinsdjuren hela tiden pockat på uppmärksamhet. Idag har det blivit över 60 små tavlor. Trots att hon försökt sluta, så återkommer alltid lusten att fortsätta.
Läs även: Åsa Weiland broderar bilder: ”Så fort något upprör mig sätter jag mig omedelbart och broderar”
”Ung Svensk Form” 2026
– De är mitt livsprojekt. Plötsligt får jag syn på en liten skelögd lammunge, som jag bara måste ta med hem. I min hemliga låda under sängen har jag minst 100 porslinsfigurer som väntar på att bli porträtterade. Man kan säga att jag ger porslinsdjuren den uppmärksamhet de inte förtjänar. Men jag älskar dem!
– Jag har sett mig om efter ställen att få visa upp dessa små tavlor med oproportionerligt stora personligheter, men aldrig i min vildaste fantasi hade jag trott att de skulle få ta plats i det sammanhang där de nu har hamnat, nämligen, på utställningen hos Ung Svensk Form.
Alicia är överraskad och glad över all uppmärksamhet och nu har hon även fått ett nationellt erkännande genom årets utmärkelse ”Ung Svensk Form” 2026. Hon medverkar i utställningen med 22 unga formgivare som turnerar runt i Sverige under året.
– Tänk att mina små broderade porslinsdjur skulle komma att klassas som modern design 2026.
