Forskaren Johanna Gillbro utmanar hudvårdsindustrin:  ”Färre produkter – mer vetenskap”

Bra hudvård är en färskvara, står det på en inramad affisch i entrén till Skinomes kontor på Södermalm. Utifrån denna basala och samtidigt unika grundpelare har grundaren Johanna Gillbro skapat ett varumärke som sedan försäljningsstarten 2020 i explosionsartad takt intagit hudvårdskonsumenternas kylskåp.

Valet att viga sitt yrkesliv åt hudforskning tillskriver Johanna den autoimmuna hudsjukdomen vitiligo som orsakar förlust av pigmentceller. Hon var bara två år när sjukdomen debuterade.

— Mina föräldrar misstänkte att jag hade ätit av en flugsvamp i trädgården. Jag kördes in till sjukhuset där jag magpumpades. Några månader senare kom den första vita fläcken på magen. I efterhand har jag funderat på om magpumpningen kan ha varit en utlösande faktor — antingen genom att tarmfloran påverkades, genom den traumatiska upplevelsen i sig, eller genom en kombination av båda. Samtidigt är vitiligo en genetiskt predisponerad sjukdom, och exakt vad som triggar sjukdomsdebuten är ofta omöjligt att avgöra.

Hälsa

Läs även: Från stress till lyster: Makeupartistens bästa knep för hud, hår & välmående

Försökte dölja sin vitiligo

Som liten älskade Johanna de vita fläckarna som fick henne att känna sig besläktad med sin favorithund dalmatiner. Hennes föräldrar framhävde fläckarna som någonting gulligt som skilde ut henne från mängden. När hon kom upp i tonåren och ville vara som alla andra blev sjukdomen däremot ett problem.

— Vid den tiden började jag få väldigt mycket fläckar i ansiktet. Jag kommer ihåg att jag uppsökte en teatersminkbutik i min barndomsstad Göteborg för att få riktigt bra smink som varken svett eller vatten kunde rå på. Vad jag inte visste då var att makeup ofta förvärrar vitiligo, speciellt brun utan sol-produkter som jag försökte pensla över mina fläckar med.

Under tonårstiden tappade Johanna också alltmer pigment på den övriga kroppen.

— Nu när jag ser tillbaka kan jag konstatera att det var oerhört hämmande. Som så många andra ungdomar med vitiligo ville jag exempelvis inte åka med och bada.

Provade alla behandlingar

De kommande åren provade Johanna varenda behandling mot vitiligo som fanns att tillgå.

— Det var alltifrån ljusterapi med UVB till starka kortisonpreparat. Jag gjorde till och med en transplantation av celler från bakdel till ansikte och hals, där man slipade av det yttersta hudlagret och sedan lade på de nya cellerna. Det var en väldigt smärtsam behandling. I likhet med de andra behandlingsformerna hade den inte någon som helst effekt.

Alltjämt i jakt på ett botemedel flyttade Johanna till Uppsala och utbildade sig till apotekare.

— Om jag inte hade haft vitiligo hade jag aldrig valt den banan. Det är jag helt säker på, konstaterar hon med eftertryck.

Hälsa

Läs även: Så får du huden i balans under klimakteriet

Forskade på sin egen sjukdom

När det blev dags för examensarbete såg Johanna sin chans att lära sig mer om sin sjukdom och kanske till och med få vara med och utveckla en behandling mot den. Hon sökte upp professor Karin Schullreuter som är specialiserad på vitiligo och har varit med och grundat ett hudforskningscenter vid det brittiska universitetet University of Bradford.

Schallreuter uppfångade Johannas hängivenhet för forskningsområdet och rekryterade henne som doktorand till sitt forskningsteam.

— Att forska på sin egen sjukdom är egentligen någonting som man avråder ifrån, men jag valde att ändå göra det eftersom jag hade en sådan stark drivkraft. Även om det inte var helt etiskt har det i hög grad format mig till den jag är i dag.

Fick tillbaka pigment i ansiktet

Vardag som helg och dag som natt tillbringade Johanna i forskningslabbet. Ofta var det sina egna celler hon hade i provrören. Tillsammans med sina kollegor tog hon fram en kräm innehållande mangan och kalcium.

Eftersom krämen behövde draghjälp av solljus och saltvatten anordnade man även resor till Jordanien, där Johanna och de andra testpersonerna fick bada i Döda havet som har visat sig vara gynnsamt för vitiligo.

För att åskådliggöra den slående effekten av behandlingen visar Johanna mig före- och efterbilder. På den första bilden har de kritvita blaffiga fläckarna tagit över nästan all hud runt hennes näsa och mun. På den andra bilden har fläckarna dragit sig tillbaka så att huden på ett remarkabelt sätt återfått merparten av sitt pigment. Genom behandlingen fick Johanna tillbaka 95 procent av pigmentet i ansiktet.

— Det har betytt jättemycket för mig. Jag kan identifiera mig med andra jag pratat med, som tycker att det blev mycket svårare och mer komplext då fläckarna spred sig till ansiktet. För min del har bara insikten om att det finns någonting att göra mot sjukdomen varit till hjälp. Så länge den inte var behandlingsbar kände jag en väldig stress och hopplöshet över det.

Har försonats med fläckarna

Händerna och fötterna är mer svårbehandlade än ansiktet. Johanna sträcker fram sina händer där pigmentbortfallet fortfarande är signifikant.

— Men jag är inte alls brydd över mina fläckar i dag. Jag har blivit helt sams med dem. Numera kan jag rent utav känna att den biologiska variationen som gör att vi får fläckar delvis är positiv. Varför ska man inte kunna betrakta den på samma sätt som man betraktar fläckar inom djurriket? Jag har exempelvis själv en hund som är fläckig och precis som jag har vita tassar. Av samma anledning tycker jag det är en kul utveckling att det numera säljs barbiedockor och legofigurer med vitiligo.

Forskningsstudier har också lärt Johanna att det finns vissa medicinska fördelar med att vara drabbad av vitiligo.

— I flera studier har personer med vitiligo haft en lägre förekomst av vissa hudcancerformer. Det tros hänga ihop med ökad immunövervakning och andra biologiska mekanismer kopplade till vitiligo. Samtidigt är bilden blandad när det gäller andra cancerformer, och man ska vara försiktig med att dra långtgående slutsatser. När vi pratar med patienter brukar jag ändå lyfta fram att vitiligo inte bara innebär utmaningar – det finns alltså vetenskapliga data som kan vara hoppfulla att känna till. Själv ser jag numera min vitiligo som en skyddsamulett.

Hälsa

Läs även: Anna-Lena hittade giftiga ämnen i sin hudvård – startade eget ekologiskt märke

Doktorerade i dermatologi

När doktorsexamen i experimentell och klinisk dermatologi var i hamn lämnade Johanna Storbritannien till förmån för den nederländska staden Delft. I doktor Schallreuters sammansvetsade forskningsteam fanns en holländsk man som hon hade blivit tillsammans med.

Under sina tre år i Holland arbetade Johanna med kliniska prövningar. En anställning inom hudvårdsindustrin tog henne vidare till Irland. Där hade hon kanske blivit kvar om inte hennes mamma blivit sjuk och behövt hjälp på hemmaplan. Efter åtta år utomlands flyttade Johanna tillbaka till Sverige och började jobba på ett företag som framställde hudvård i medicinskt syfte. Därefter hamnade hon på innovationsavdelningen hos ett globalt kosmetikaföretag med enorma resurser till högteknologisk hudforskning, där allt från cellodlingar och molekylära analyser till tester på rekonstruerad och bioprintad hud användes.

Det var i samband med dessa tester som Johanna började ifrågasätta hur hudvård generellt sett framställs.

— Substanserna som vi beställde kom väldigt ofta i frysförpackningar. På förpackningarna stod det uppmaningar om att ämnena skulle stoppas i frysen fortast möjligt. Jag började fråga mig vad som skulle hända med substanserna om vi förvarade dem i rumstemperatur och sedan stoppade dem i hudvård med vatten. När vi började undersöka det såg vi att de verksamma ämnena — exempelvis retinal och vitamin C — gick ner i effektivitet jättefort i rumstemperatur eller vattenlösning. Det fanns inte mycket kvar för kunderna att dra nytta av.

Brinner för hudvård utan tillsatser

Arbetet med de gradvis förfallande råvarorna gav upphov till ytterligare en central insikt hos Johanna.

— Eftersom jag själv använde en färsktillverkad kräm utan konserveringsmedel för min vitiligo var jag van vid att ha min hudvård i kylskåp. Att tillsätta en massa olika konserveringsmedel för att produkterna skulle kunna stå lång tid på en butikshylla gick emot min övertygelse. Det resulterade i att jag inte ville använda produkterna som jag själv utvecklade. Hur roligt det än var att jobba med de avancerade maskinerna som vi köpte in växte sig känslan av att jag inte kunde fortsätta arbeta inom en industri som framställde hudvård på det sättet sig allt starkare.

Länge närde Johanna förhoppningen att hennes arbetsgivare skulle ställa om sin produktion så att den bättre svarade upp mot hennes egna hudvårdsideal.

— I varenda nytt projekt trodde jag att det skulle finnas möjlighet att hitta ett sätt att ta bort alla tillsatser, men det blev för kostsamt för företaget. Om vi hade kunnat göra färsk hudvård hade vi kunnat använda den här och den här ingrediensen, satt jag och tänkte på mötena. Men det var en idé som jag försökte stänga in i byrålådan.

Hälsa

Läs även: Ät din hudvård: Här är maten som ger dig glow och återfuktning

Skrev boken Hudbibeln

Den stängda byrålådan öppnades på glänt när Johanna så småningom antogs till innovationsprogrammet Sting för gryende företag. Lärarna utsåg hennes affärsidé till den mest intressanta med motiveringen att den hade potential att bli nästa stora svenska varumärke. Ändå envisades Johanna med att försöka kväva projektet i sin linda.

— Jag har aldrig velat ha ett företag. När någon frågar vad jag arbetar med svarar jag fortfarande att jag jobbar med hudforskning. Jag säger inte att jag är företagare eller entreprenör, för det har aldrig varit en dröm för mig.

Avgörande för företagsstarten var ett möte med en tidigare kollega från branschen, Marcus Jacobsson, som var en av grundarna bakom en svensk e-handelstjänst.

— I och med att vi inte vill lagerhålla våra produkter ute i handeln utan skicka dem direkt från våra kylskåp till kunderna passade vårt företag perfekt för e-handel, förklarar Johanna.

När produkterna 2020 kom ut på marknaden hade hon hunnit göra sig ett namn på området som författare av boken ”Hudbibeln” där läsarna fick sig en gedigen hudvårdslära till livs. Att liksom de flesta konkurrenter inom hudvårdsbranschen anlita en extern tillverkare fanns inte på kartan för Johanna som genast upprättade ett eget laboratorium. Från Frankrike rekryterade man företagets två första kemister som var specialutbildade inom kosmetik.

Skapar färska hudvårdsprodukter

Skinomes grundfilosofi är att ingredienserna ska vara hudegna och vetenskapligt bevisat välgörande för huden, oavsett om de kommer direkt från naturen eller är framställda på det egna labbet. Johanna poängterar att nedkylningen av produkterna löser två problem.

— Det ena är att vi kan hålla de aktiva ingredienserna stabila så att du som kund får dem i samma koncentration som vi blandade i dem från första början. Det andra problemet vi löser med färsk, kyld hudvård är att vi kan ta bort konserveringsmedel och andra tillsatser som normalt sett enbart har som uppgift att stabilisera produkten. Vi tar helt enkelt bort allt som inte är där för hudens bästa.

Som en naturlig följd av hennes redogörelse inställer sig frågan om vad som är själva styggelsen med tillsatserna. Johanna inleder sitt svar med att visa mig en bild på en crème fraiche-förpackning.

— Om vi hade crème fraichen framme på köksbänken i stället för att stoppa in den i kylskåpet skulle den snabbt börja mögla. Om vi däremot stoppade i konserveringsmedel i den skulle vi förvisso kunna ha den ute rumstemperatur länge, men eftersom de flesta vill ha den färsk tror jag inte att det hade blivit någon försäljningssuccé. Av någon anledning tänker man inte på samma sätt gällande hudvård.

Hon fortsätter med att förklara att konserveringsmedlen är negativa av två skäl.

— För det första är de flesta av dem associerade med bieffekter i form av irritation eller att de har en hormonstörande effekt. För det andra stör konserveringsmedlen hudmikrobiomet, det vill säga vår hudflora, på samma sätt som tarmfloran störs av antibiotika. Våra vanligaste konserveringsmedel hämmar de goda bakterierna som vi har på vår hud. En studie vi gjorde i samarbete med Linköpings universitet visade att mångfalden i hudfloran ökar när vi utesluter konserveringsmedel ur hudvården.

Hälsa

Läs även: Kollagenpulver: Mirakelmedel eller för bra för att vara sant?

Tydlig datummärkning på produkterna

I relation till många andra hudvårdsmärken har Skinome relativt minimalistiska produktlinjer. Johanna ser ingen poäng med att utöka sortimentet med nya produkter om de inte fyller en specifik funktion. Hon är kritisk till hur hudvårdsprodukter i dag urskillningslöst krängs på marknaden vare sig de har ett existensberättigande eller inte och att skönhetsindustrin har blivit en global maktfaktor.

— I Sydkorea uppgår exporten av kosmetik till runt tio miljarder dollar per år. Det säger något om hur central skönhet har blivit som nationalekonomisk tillgång. Min förhoppning inför framtiden är att vi börjar se igenom den logiken. Att vi vågar skapa en bransch där hudhälsa faktiskt går före konsumtion, där vi inte låter marknadens behov styra människors behov. Färre steg, färre produkter — mer vetenskap, mer transparens.

När vi köper hudvård vet vi vanligtvis inte hur lång tid som har gått sedan den producerades. I sin produktion har Skinome undgått detta dilemma genom att ange såväl tillverkningsdatum som bäst före-datum på flaskorna. De kan också garantera konsumenterna att produkterna går direkt från kylen ner i kundens paket.

Att hålla produkterna kylda i såväl fabriken som på lagret i Norrköping har inneburit stora utmaningar. För Johannas personliga del har det också varit en utmaning att vara den som frontar företaget utåt.

— Jag har alltid trott att jag är en extrovert person, men de senaste åren har jag kommit fram till att nog tvärtom är ganska introvert. Jag får ingen energi av att sitta i en tv-soffa och prata om huden. Det är snarare så att det tar otroligt mycket energi ifrån mig. Varje gång jag gör ett uttalande riskerar jag dessutom att bli ifrågasatt av hudvårdsindustrin eftersom jag är kritisk mot den. Ibland har jag frågat mig om det verkligen är värt det, tillstår hon.

Även om hon inte alltid är helt tillfreds med den offentliga rollen som entreprenörskapet har inneburit känner Johanna en aldrig sinande entusiasm för sitt arbete.

– Det absolut roligaste är när man får konkreta bevis på att det gör skillnad. I förra veckan kom det till exempel hit en tjej som ett halvår tidigare satt och grät i vårt behandlingsrum för att hon hade en sådan ilsken perial dermatit. Efter att ha sedan dess ha använt våra produkter var hon nu helt symtomfri. Den där känslan av att man faktiskt gör det som är rätt, det är det som jag får energi av. Hur klyschigt det än kan låta är jag helt ointresserad av att tjäna pengar.

Hälsa

Läs även: Så undviker du fyra vanliga hudproblem

Prioriterar tid med familjen och i naturen

Sedan produkterna lanserades på marknaden 2020 har företaget genomgått en kraftig expansion. 2025 omsatte man nästan 50 miljoner kronor. Johanna är en av flera delägare men har valt att överlåta vd-posten till kollegan Lydia Engholm för att själv helhjärtat kunna ägna sig åt det hon älskar; produktutveckling och innovation. Till skillnad från tiden som doktorand i Storbritannien tillbringar hon dock numera långt ifrån varje vaken minut i labbet.

— På senare år har jag kommit till insikt om att fritiden är minst lika viktig som arbetet. I dag lägger jag mycket fokus på det som gör mig lycklig, vilket i första hand är att umgås med familjen och vara ute i naturen. Jag har inga stora pretentioner. Att bara ta med mig en termos ut i skogen och sätta mig i mossan är en sådan lyx för mig. Jag är en sökande person som har varit på många yogaläger och tysta retreats. Men nu har jag kommit fram till att det som ger mig mest är att rätt och slätt sitta i naturen och lyssna på en hackspett. Det är det som är min meditation.

På sin fritid är Johanna också engagerad i stiftelsen Brinn för barnen där hon sitter i styrelsen. Stiftelsen verkar för att de hundratusentals svenska barn som i sina hemmiljöer utsätts för våld, försummelse, psykisk ohälsa eller missbruk ska få hjälp i tid eller över huvud taget.

— Om jag kan vara med och påverka både en mer transparent hudvårdsindustri och ett mer rättvist system för barn i utsatta situationer, då känner jag att mitt arbete — både professionellt och privat — har ett verkligt och viktigt syfte.