Det har alltid intresserat Kristina Antivakis: Människan bakom det kriminella. Psykologin och tankarna bakom, som kan få människor att agera ondskefullt och begå brott. Kristina Antivakis har talat med mördare, livstidsdömda och psykopater för att förstå människan. Under samtalen dök ett begrepp ständigt upp: Stalking.
— Idén till boken ”Jeg stalker” (på svenska: Jag stalkar) uppstod eftersom jag stötte på stalking hos flera fall i mina tidigare böcker. Jag ville dyka djupare ner i det fenomenet. Tyvärr har stalking blivit alltmer utbrett i samhället — inte minst för att det idag har blivit lätt att stalka andra digitalt, säger Kristina Antivakis.
Det har blivit lättare att tränga in i andras privata sfär. Med fler kontaktytor, anonymitet, digital övervakning och tillgång till personlig information online har stalking blivit en större utmaning. Det är inte ett område som Kristina Antivakis upplevde att vi saknade kunskap om — utan snarare att fokus borde ändras.
Hon har sammanlagt tillbringat mer än 40 timmar tillsammans med sex stalkers under det senaste året för att förstå deras beteende och drivkraften att stalka.
— Det är varken en ursäkt för deras handlingar eller en uppmaning att se mildare på dem. Men om vi verkligen vill komma åt problemet måste vi lyssna på dem som stalkar, säger Kristina.
Förstå en stalker
Vi måste förstå stalkarna så att vi kan förstå hur vi ska hjälpa dem, är hennes poäng. Därför började hon dyka ner i sex olika stalkers liv.
Inga stalkers är likadana. Även om några av oss kanske har en bild i huvudet av hur en stalker ser ut och vad som driver dem, kan det vara nästan alla typer av människor som utvecklar beteendet, berättar Kristina.
— Innan jag talade med dem hade jag en föreställning om att det var starka individer, som var väl medvetna om hur stalkingen påverkade deras offer. Att de var väl medvetna om hur mycket de skrämmer andra. Efter mitt möte med de medverkande i boken har den synen på dem förändrats. Och jag har upptäckt helt andra faktorer.
Läs även: Tecken på att någon ljuger – som inte har med kroppsspråket att göra
De personlighetsdrag som Kristina förknippade med en stalker utmanades i hennes samtal med de sex männen och kvinnorna. De drevs av helt olika saker.
— Jag möter människor som har det svårt och skäms. De skäms över att de gör som de gör. De känner ångest och i värsta fall har de depressiva tankar. Jag möter människor som är mycket mer sårbara och i obalans än jag hade räknat med. Och det är ju i detta virrvarr av ångest och sorg och vrede och att inte kunna förstå varför någon har lämnat dem, som de tar till de gränsöverskridande handlingarna.
Drivs av en önskan om närhet
Även om stalkarnas sinnen och motiv kan vara olika, arbetar man ändå med fem typer för att känna igen deras mönster. De flesta stalkers drivs av en stor önskan om intimitet och att skapa en relation till andra människor, men eftersom de saknar sociala egenskaper eller drivs av hämnd gör de det på olämpliga sätt.
En föreställning som återkommer när Kristina talar med andra om vad stalkare är, är föreställningen om att det är människor med onda avsikter.
— Många föreställer sig en man som står i mörkret utanför huset och tittar in. Eller att han förföljer oss i en bil.
Men det är inte ondska Kristina ser i de stalkers hon möter. Även om deras handlingar är gränsöverskridande och trakasserande, ligger det ofta något annat bakom.
I sina samtal med stalkers börjar hon alltid med samma uppmaning: Berätta om din barndom. Den frågan visade sig öppna upp för en mycket större förståelse för varför dessa människor har hamnat i det beteende de har.
— När man väl börjar skrapa lite på ytan dyker fler och fler nyanser upp hos den här människan. Då är det ofta människor med ärr i själen, som har svårt att skapa relationer med andra människor.
Även kvinnor stalkar
I Kristinas samtal har det blivit tydligt att det finns något som återkommer under de tidiga åren hos dem som senare börjar stalka.
— Det kan variera både i omfattning och intensitet, men ofta finns det vantrivsel eller tidiga svek i barndomen i bagaget hos dem som utför den typen av handlingar. Det kan leda till anknytningsstörningar och kan göra att man har svårt att ha relationer. Det kan leda till missförstånd, instabilitet och en upprepning av gamla osunda mönster, säger Kristina och fortsätter:
— När den personen sedan utsätts för ett uppbrott, en uppsägning eller något annat, kan det leda till olämpliga handlingar som stalking.
Kvinnor stalkar också. Fyra av tio stalkers är kvinnor. Stalkingen drabbar oftast personer som den kvinnliga stalkern redan har en personlig relation till, och motivet är oftast hämnd, en önskan om intimitet eller en reaktion på ett avslag eller ett uppbrott.
Läs även: Så känner du igen en psykopat: Vanliga personlighetsdragen att ha koll på
— Psykiska sjukdomar är vanligare bland kvinnliga stalkers. Många har diagnoser som borderline, vanföreställningar eller schizofreni och är ofta socialt isolerade.
Men kvinnorna underskattas och ses som mindre hotfulla eller skadliga. En av orsakerna finns bland annat hos deras offer.
— Män är riktigt dåliga på att säga högt att de blir stalkade av kvinnor. Precis som män inte heller säger om de utsätts för våld i sina parförhållanden. Det kan vara förknippat med en skam eller en rädsla för att inte bli trodd på eller att bli mött med förlöjligande.
Det är alltså en indoktrinerad rädsla för att om man som man utsätts för stalking av en kvinna och ber om hjälp, kommer omvärlden antingen att skoja med en eller inte tro på att det är sant. Det finns dock ingen forskning som stöder denna rädsla.
— Kvinnornas stalking-beteende kan oftare gå under radarn och fortsätta under längre tid utan att de avslöjas. Förutom att deras offer kan vara mer tveksamma till att säga det högt, tar kvinnliga stalkers också till andra metoder än männen.
Lika skadligt för offret
Där män är mer fysiskt uppsökande och konfronterande, använder kvinnorna typiskt sett mer indirekta och strategiska metoder. De kontaktar sina offer upprepade gånger via telefon, e-post eller sociala medier, skickar brev eller presenter. De uppvisar ett mer ihållande, men mindre uppenbart beteende, men det betyder inte att de är mindre farliga.
Kristina Antivakis har samarbetat med Dansk Stalking Center, som rapporterar att oavsett vilken typ av beteende en stalker har, är det lika skadligt för offret.
— Det är den oönskade kontakten som är gränsöverskridande och skrämmande, oavsett om personen står utanför din dörr eller stalkar dig digitalt. Redan efter två veckor kan stalkingoffret, enligt forskning, börja känna det i kroppen, säger hon.
Läs även: Psykologen Anna Bennich om dold narcissism: ”En mer subtil form av självupptagenhet”
Kristina Antivakis poäng med att förstå stalkarnas beteende, tankemönster och bakgrund är en förhoppning om att de ska få rätt hjälp. Därför var hon också med i terapirummen där stalkarna försöker vänja sig av med sitt beteende.
— Stalking är ingen diagnos, utan ett beteende. I motsats till exempelvis antisocial personlighetsstörning, även kallad psykopati, kan man behandla och därmed stoppa stalkingbeteende. För att förebygga återfall arbetar man också med att stalkarna blir bättre på att reglera känslor, kontrollera sina impulser och stärka sin empati, säger hon.
Så behandlas en stalker
I Danmark finns Dansk Stalking Center, en oberoende organisation som specialiserat sig på att hjälpa personer drabbade av stalking, inklusive utsatta, deras barn och närstående, samt även de som utför stalkingen, genom rådgivning, behandling och kunskapsspridning. Det är Nordens första och enda center med detta fokus. De erbjuder gratis telefonsupport och professionell hjälp för att stoppa stalking, hantera dess konsekvenser och ge verktyg för att bryta mönstret.
När en stalker vänder sig till Dansk Stalking Center för att få behandling kan det antingen bero på att de själva har insett att de har ett problem, eller att någon i deras omgivning har gjort dem uppmärksamma på det. Om de har fått ett besöksförbud av polisen kan det också öppna deras ögon för att deras handlingar får konsekvenser och kan leda till straff.
Första steget från psykologernas sida är att ta reda på hur farligt stalkingbeteendet är just nu. Om risken är hög ska man först prata med utövaren om hur stalkingen kan stoppas, så att ingen mer skada sker varken för offer eller stalker. Därefter handlar det om att nå fram till en insikt.
— En av psykologerna från centret, Laurids Møller, berättade för mig att en del av stalkingutövarna i början av förloppet inte fullt ut inser att deras beteende är skadligt och söker stöd hos psykologerna. De skyller på andra för stalkingen och känner sig till exempel orättvist behandlade, säger Kristina.
Psykologen Laurids Møller berättar också att många av utövarna beskriver stalkingen som något som ”hände”. Och det är psykologens uppgift att få dem att ta ansvar, för det är just insikten om att det är de själva som utför de gränsöverskridande handlingarna som ger dem möjlighet att också stoppa beteendet.
— Jag fick helt klart några aha-upplevelser när jag var flugan på väggen i terapirummet. Flera insåg att de kunde koppla upplevelser från barndomen till sitt stalkingbeteende.
Fann förklaring till beteendet
En av utövarna körde ofta förbi sina ex-flickvänners lägenheter. Under samtalet med psykologen kopplades hans föräldrars massiva drickande till en stor önskan om att få tillbaka närheten med dem. En önskan och ett behov som kunde speglas i beteendet att han sökte upp ex-flickvännerna om och om igen för att få tillbaka intimiteten med dem, säger Kristina.
När stalkarna fann förklaringar till sitt beteende blev det lättare för dem att förstå sig själva och därifrån arbeta sig fram mot annorlunda sätt att reagera på.
Med sin bok hoppas Kristina att vi kan upptäcka stalking och förebygga innan det utvecklas till ett extremt skadligt beteende för både stalker och — inte minst — offer.
Vid Dansk Stalking Centers 10-årsjubileum, som hon nyligen deltog i på Christiansborg, diskuterades också en enorm önskan om att bygga upp mer kunskap om stalkarna och få fler i terapi. För just under dessa förlopp kan psykologerna hjälpa utövarna.
Läs även: Angelica fick hjälp att hantera ilskan: ”Terapin räddade mig!”
— När längtan och impulsen att stalka återkommer, kan psykologen be utövaren att skriva ner varför han eller hon känner lust till det. På så sätt blir det plötsligt tydligt vad längtan efter stalking i själva verket handlar om, vare sig det är jakten på hämnd, närhet eller rättvisa, säger hon.
När stalkerns känsla av berättigande dämpas och sympatin för offret ökar, kommer stalkern att inse att det inte är meningsfullt att stalka. Vid den tidpunkten kommer psykologerna att börja arbeta med att reglera stalkerns beteende.
— Då kan vi börja prata om hur man kan reagera på andra sätt när man känner sig pressad, så att det inte slutar med att man skadar andra.
Mest läst Just nu
-
Min systers barn river huset varje gång de är på besök
-
Så tar du hand om ditt vintageporslin – viktiga tips och råd
-
God kasslergratäng på fem ingredienser – läsarrecept
-
5 050 prylar ska bort på 100 dagar – Mie har bestämt sig för att få ordning och reda hemma
-
Indiska släpper sensommarkollektion – med inspiration av skogen