Biofobi – rädsla för naturen är ett växande problem

Att längta ut i naturen blir alltmer ovanligt. Mörka skogar, håriga spindlar och gläfsande vargar skrämmer och det sägs så många som var femte person ogillar att strosa bortom betongen. Fenomenet kallas biofobi och är på väg att bli ett växande problem.

– Biofobin kan på lång sikt få allvarliga konsekvenser för samhället, säger forskaren Johan Kjellberg Jensen.

Den här rädslan, biofobin, är visserligen ingen regelrätt diagnos och någon behandling finns inte. Men enligt en studie från Lunds universitet finns det tecken på att allt fler är så pass rädda att de till och med hatar att ha kontakt med djur och natur.

Känner avstånd till naturen

Även om vår svenska självbild som entusiastiska naturmänniskor till stor del fortfarande stämmer, är det bara att inse att alla inte har en positiv relation till att vandra i skogen.

– Det kan finnas en dissonans mellan vad vi tror och hur det faktiskt är, säger Johan Kjellberg Jensen.

Utifrån internationella forskningsresultat har svenska och japanska forskare gjort en sammanställning, en översiktsstudie, för att få ta reda på hur det kommer sig att människor känner ett avstånd till naturen.

Hänger på föräldrarna

Enligt Johan Kjellberg Jensen, som är knuten till Centrum för miljö- och klimat­vetenskap vid Lunds universitet, handlar det om flera faktorer. Påfallande viktig är barndomen: barn med föräldrar som gärna släpar ut familjen i skog och mark har som vuxna en mer självklar och okomplicerad inställning till att vara utomhus.

– Urbaniseringen liksom föräldrarnas avvaktande inställning kan leda till att barn tycker att naturen är något farligt, vilket är särskilt relevant i dag eftersom allt fler växer upp i städer, säger Johan Kjellberg Jensen. Det här är inget nytt, sedan 70-talet har man konstaterat att människor i allt större utsträckning känner sig bortkopplade från naturen.

Icakuriren Artiklar

Läs även: Svenskarnas förhållande till skogen: ”Man kan säga att skogen är som en religion”

En majoritet, runt 75 procent av Europas befolkning, bor i städer, samhällen eller förorter och det växande avståndet till skog och mark är inget att rycka på axlarna åt.

Naturen är viktig för vår hälsa

För samtidigt som vårt avstånd till naturen ökar visar forskning att just naturen är viktig för oss, ur flera aspekter, inte minst för vår hälsa. Barn och vuxna mår påtagligt bättre av att tillbringa tid i naturen, det minskar stress och stärker vårt immunsystem och påverkar dessutom skolresultaten positivt.

– För att kunna vända trenden måste vi förstå mer av orsakerna till biofobin, säger Johan Kjellberg Jensen. Det handlar om att öka både kunskapen och kontakten med naturen och minska konfliktytorna mellan människa och natur.

Att öppet prata om sin motvilja mot natur är ovanligt. Stockholmaren Petra Werner skulle man kunna kalla för biofob, efter en uppväxt med en alltför intensivt natur­entusiastisk mamma. Hemmet var en myllrande samlingsplats för allehanda små och stora kryp, till och med en huggorm.

– Som ung var det insekter som var skräcken, nu är jag också väldigt rädd i skogen – där kan det komma älgar springande och stånga mig, säger Petra Werner. Natur är fint på avstånd, som genom en bilruta eller på film, men annars bara jobbigt och även om jag älskar vilda djur vill jag inte ha dem inpå mig.

Logiskt att vissa saker i naturen skrämmer

All naturskräck är inte heller ologisk. Att vara rädd för fästingar är väl snarast vettigt och att se till att i blåbärsskogen hålla sig långt borta från björn är också klokt. Däremot verkar det som att läskiga väsen i folktron, som vittror, troll och näcken, har tappat greppet om människors skräckfantasier.

Mediernas rapporter och beskrivningar av naturen kan också skrämma och hämma. I takt med klimatförändringarna och människans intensiva utbredning minskar livsmiljöerna för många vilda djur, som då kommer närmare och kan bli hotfulla, ja till och med livsfarliga, i jakten på mat.

– Den som inte har så många egna upplevelser av naturen kanske behöver information om att till exempel de björnar som attackerar människor i Japan är en annan typ underart av björn än den vi har i Sverige och attackerna ändå är ovanliga, säger Johan Kjellberg Jensen. Många gånger är människor betydligt mer rädda än vad som är befogat.

Nära Andlighet

Läs även: Digital detox bland urskogens kraft: ”När sinnena får vila från all teknologi händer något”

Något vi inte får glömma är hur pass viktig naturen är för hela vår existens. Det handlar om de så kallade ekosystemtjänsterna, som ren luft, vatten, pollinering och mycket annat som gör att det över huvud taget är möjligt för oss människor att finnas till, tack vare djur och natur.

Grönytor minskar i Sveriges största städer

I en demokrati behövs det enligt Johan Kjellberg Jensen ett brett, folkligt stöd för att värna våra ekosystem. Biofobi och en växande, negativ inställning kan påverka intresset och viljan för nödvändigt klimatarbete och naturvård – men någon enkel lösning finns inte:

– Vi har höga ambitioner om att stärka den biologiska mångfalden. Samtidigt ser vi hur grönytorna minskar i Sveriges största städer, det är en skillnad mellan ambition och utförande. Det finns inte en enda person eller myndighet som har det övergripande ansvaret för naturen utan det är splittrat.

Vi behöver också bli påminda om att vi är omgivna av djur och natur i princip överallt och det gäller att öppna ögonen och lägga märke till detaljer, som stadsduvorna eller ogräset mellan gatstenarna – det är inte bara blommande ängar som är ”riktig natur”.

– Sedan tycker jag att det är viktigt att se på naturen som en helhet. Jag tycker till exempel bättre om de stora vidderna i fjällen än jag gillar att bli biten av mygg, säger Johan Kjellberg Jensen.

Gillar du att vistas i naturen?

Charlotte Olsson, 43, frisör, Upplands Väsby:

– Jag är inte rädd, men jag går inte ut i skogen på egen hand, bara med barnen då och då. Jag är mer av en ”stads­råtta” och ägnar mig helt enkelt åt andra saker.

Petra Werner, 64, fil dr i estetik och konstnär, Stockholm:

– Jag är skiträdd för naturen! Min man är naturfreak och ska ständigt strapatsa i de mest helvetiska terränger, något som fyller mig med fasa…!

Ali Sohrabi, 67, nämndeman, Farsta:

– Naturen är för mig som att vara i mammas famn. Den är också en kunskapskälla och det är där som jag får svar på mina filosofiska frågor som ingen bok kan ge mig.