Tecken på att någon ljuger – som inte har med kroppsspråket att göra

Det är djupt rotat i oss människor att vi inte ska ljuga. Ändå gör så gott som alla människor det. Faktum är att lögnen kan finnas i vårt DNA och den kan ha ett gott syfte — den kan till och med rädda liv.

— Lögnen var nödvändig för vår överlevnad under evolutionen. Om en person från en främmande grupp frågade efter den bästa jaktmarken och man pekade åt helt fel håll fick man själv en fördel. Då var lögnen ett sätt att hjälpa sin egen grupp mot de andra, förklarar Pär-Anders Granhag, professor i psykologi vid Göteborgs universitet, som forskat i lögnens psykologi sedan 1990-talet.

Ett annat exempel är om en hotfull person med vapen springer in i en skola och frågar ”var är eleverna?”

— Om den tillfrågade ljuger räddar hen ju kanske hundratals liv. I sådana lägen räddar lögnen liv. Vår värld är komplex i dag och lögnen kan vara berättigad, trots att vi tycker att det är fult att ljuga.

Tidningen Hälsa Hälsa

Läs även: De levde i toxiska förhållanden – med samma man: ”Nedbrutna och traumatiserade”

De flesta är beredda att ljuga

Pär-Anders Granhag säger att nästan alla människor är beredda att ljuga i vissa lägen. Till exempel på en anställningsintervju. Där kan 80 procent tänka sig att fara med osanning, visar forskning. Om den intervjuade får frågan ”finns det något mer jag behöver veta om dig?” i slutet av intervjun är sannolikheten liten att svaret blir: ”ja, jag kan inte låta bli att stjäla lite när jag går in i en affär”.

— Och det är en lögn att undanhålla information som man vet skulle vara väsentlig för den andra personen, säger han.

Vi kan också ljuga av ren omtänksamhet och för att skydda andra.

— Vi uppskattar inte brutalt ärliga människor som säger ”du ser bedrövlig ut” till någon som just har klippt sig. Vi vill att människor ska vara balanserat ärliga.

En vit lögn kan alltså fungera som ett socialt smörjmedel. Men om lögnen accepteras beror på vem som levererar den. Vi tycker inte lika illa om vita lögner när det är vi själva som står för den.

— Men om någon annan drar en vit lögn för oss, då reagerar vi ofta med ”jag som trodde jag kunde lita på dig”. Att bli ljugen för är inte lika accepterat som att själv ljuga, säger Pär-Anders Granhag.

Duper's delight

Förutom olika slags lögner finns det också olika typer av lögnare. En typ är personen som blir hög av att luras. Fenomenet kallas ”duper's delight” — duperarens glädje. Den här typen av lögnare är också vanligare än mytomanen.

— Vid ”duper's delight” får personerna en kick när de lyckas lura någon annan genom att skarva eller bättra på en historia. Syftet är att få applåder och uppmärksamhet. Beteendet grundläggs redan i barndomen och cirka fyra till fem procent av befolkningen hör till den här gruppen lögnare, säger Pär-Anders Granhag.

Hemmets Journal Hälsa

Läs även: Så känner du igen en psykopat: Vanliga personlighetsdragen att ha koll på

Personen kan känna dåligt samvete för sitt ljugande och tänka ”det där borde jag inte ha sagt” av rädsla för att förlora vänner. Så tänker däremot inte mytomanen, som ljuger tvångsmässigt och utan mål eller mening.

— Mytomanen är ovanlig men lätt att avslöja. Hen har ingen strategi och oroar sig inte för att bli avslöjad. Bakom mytomanen finns det oftast andra psykiska störningar också.

Även en psykopat kan vara mytoman.

— Skillnaden är att psykopaten ljuger mer strategiskt. Men precis som mytomanen oroar sig psykopaten inte heller för att bli avslöjad. Hen går bara vidare till nästa person.

Sanna berättelser är ofta mer detaljerade

Pär-Anders Granhag menar att skickliga lögnare oftast är väldigt verbala och att lyssna på vad personen säger är också det bästa sättet att avslöja lögnerna.

— Man kan säga så här: Både en person som ljuger och en person som talar sanning har samma mål. De vill bli trodda men de tar olika vägar till målet. Lögnaren tänker och planerar mer, funderar mer på vad de säga för att övertyga andra och berättar händelser i kronologisk ordning.

Icakuriren Relationer

Läs även: Är du förlåtande – eller hämndlysten? Testa dig själv här

Den som talar sanning ger i regel också mer detaljrika redogörelser än lögnaren, och det är vanligare att saker går snett i sanna berättelser. Sanningssägaren kan säga: ”Vi skulle egentligen ta min bil men den gick sönder så vi tog grannens istället” medan lögnaren försöker undvika detaljer som riskerar att röra till berättelsen. I en sann berättelse kan personen rätta detaljer som ”vi gick på bio före middagen” till ”nej förresten, det var efter middagen”.

— Lögnaren undviker ofta spontana korrigeringar, säger Pär-Anders Granhag.

Kroppsspråket avslöjar inte

Att söka efter en flackande blick eller nervös kroppshållning fungerar däremot inte:

— Nej, det är en seglivad myt att man kan avgöra om någon ljuger genom att titta på kroppsspråk och beteende. 40 års forskning visar att det inte fungerar, säger han.

En person kan också verka nervös av rädsla för att inte bli trodd och inte för att hen ljuger.

— Så man ska inte vara allt för snabb att döma.

Hälsa

Läs även: Så säger du förlåt till din partner – 5 tips som gör det enklare för er båda

I Pär-Anders Granhags forskargrupp på Göteborgs universitet siktar man in sig på tekniker där man tittar på vad lögnaren säger och hur en berättelse ändras när man lägger fram fakta, inte på kroppsspråket. Men, tillägger Pär-Anders Granhag, en riktigt skicklig bedragare kan också lätt hitta på en väldigt detaljrik historia. Därför kan man inte enbart utgå från vad personen säger. Han liknar det vid att spela kort.

— Man måste spela ut sina kort så skickligt som möjligt och se om personen till exempel ändrar sin utsaga för att den ska passa bättre med bevisningen. Och man måste alltid tänka på att vissa lögner är omöjliga skilja från sanningen, medan vissa sanningar låter som lögner.