Barnet leker på lekplatsen, men plötsligt snubblar det och slår sig. Av ren reflex säger du kanske: "Det gick bra. Res dig upp igen." Barnet är ändå tydligt ledset, och tårarna rullar nerför kinderna. Med ett lugnande leende upprepar du "det gick bra", medan du hjälper barnet upp på benen.
Men är det egentligen klokt att säga "det gick bra", eller bör vi möta sådana situationer på ett annat sätt?
Familjevägledaren Oda Bjerknes tog upp den här frågan i en video på sociala medier, där hon pekar på varför föräldrar med fördel kan dra ner på användningen av den här frasen.
– Det här är en situation jag ser ofta: att föräldrar säger "det gick bra" på autopilot när barnet slår sig eller blir skrämt. Jag vet att det kommer från en god plats, med en önskan om att lugna, men det finns bättre sätt att göra det på. Det var just detta jag ville öppna upp för i videon, säger Bjerknes.
Läs även: Forskning: Detta säger ditt namn om dig
Hon är utbildad förskollärare och har en master i förskolekunskap. Hon har arbetat inom förskoleområdet i 15 år. Nu arbetar hon som föräldravägledare på Bedre Familieliv.
Ordningen är viktig
Bjerknes betonar att det inte nödvändigtvis är själva orden det är något fel på, utan i vilken ordning handlingarna görs.
– Om ett barn har slagit sig, är rädd eller väldigt ledset, och vi omedelbart säger ”det gick bra”, kan vi signalera att deras upplevelse inte stämmer. För barnet går det ju inte bra just där och då.
– Om vi i stället möter barnets upplevelse först – till exempel genom att säga ”aj, det gjorde ont, ja” eller ”jag ser att du blev ledsen” – kan vi i stället säga ”det gick som tur var bra” efteråt. Det är den här lilla skillnaden jag vill göra föräldrar medvetna om: Möt känslan först, och hjälp barnet vidare efteråt.
Om ett barn över tid upplever att känslorna förminskas eller förbises, kan det få färre möjligheter att lära sig att förstå och hantera det som händer på insidan.
– Barn lär sig om känslor i samspel med oss vuxna. När vi hjälper dem att sätta ord på det de känner, och visar att det är okej att ha de känslor de har, hjälper vi dem att utveckla förmågan att reglera sina känslor. Om vi vuxna ständigt signalerar att det barnet känner inte stämmer, kan barnet bli mer osäkert på sina egna känslosignaler. Det kan också bli kvar med en upplevelse av att de vuxna inte riktigt förstår hur barnet har det.
Över tid kan också barnet lära sig att hålla tillbaka vissa känslor.
– Forskning visar att sådana mönster över lång tid kan hänga ihop med sämre känsloreglering och ökade psykiska besvär. Men här pratar vi om långvariga mönster över tid, inte om att en förälder råkar säga «det går bra» någon gång ibland, lugnar Bjerknes.
Läs även: Familjeterapeuten ber föräldrar att ställa sig själva en viktig fråga
Att validera känslor
Familjevägledaren pekar på vikten av validering av känslor.
– Det handlar helt enkelt om att visa barnet att vi ser hur det har det just nu. Vi behöver varken hålla med om reaktionen eller försöka lösa problemet där och då. Om barnet gråter kan vi säga: «Jag ser att du är ledsen nu.» Ofta behövs inte mer. Som regel räcker det att bara vara närvarande.
Några exempel på hur detta kan göras i vardagen:
Barnet ramlar: Säg «Oj, det gjorde ont, ja», och erbjud en kram, ett knä eller bara sätt dig ner bredvid. Trösta först, och säg efter en stund: «Det gick som tur var bra.»
Fyraåringen får ett raseriutbrott för att smörgåsen skars i fyrkanter och inte trianglar: Möt känslan med ord: «Du ville ha trianglar, och nu blev du verkligen arg.» Du behöver varken säga «det finns inget att vara arg för» eller göra en ny smörgås. Känslan kan få finnas där utan att vi måste ta bort den direkt.
– Dessa situationer handlar om att visa barnet att deras upplevelse blir uppmärksammad och tagen på allvar. De perfekta orden är inte det viktigaste, förklarar hon.
Skillnaden mellan validering och gränssättning
Bjerknes understryker en viktig skillnad: Att validera känslor betyder inte att man accepterar allt beteende, eller att barnet alltid ska få sin vilja igenom.
– Vi kan absolut validera genom att säga: "Jag förstår att du är arg på lillebror", samtidigt som vi fysiskt hindrar barnet från att slå. Känslan får finnas där, men handlingen är inte okej. Vi kan inte bestämma vad barnet ska känna, men ibland måste vi sätta gränser för vad de får lov att göra. Validering och gränssättning utesluter inte varandra; vi kan möta barnet med empati och samtidigt vara tydliga och trygga vuxna.
- Vem är meningen egentligen till för?
Familjeterapeuten Otto Stormyr delar Bjerknes synpunkter. Han påpekar att föräldrar nästan alltid handlar med de bästa avsikter.
– Det kommer från en önskan att hjälpa. Vi vill att barnet ska slippa ha ont, och "det gick bra" blir ett försök att trösta. Ofta är det dessutom sant: Skadan är ofarlig, och det går bra till slut, säger Stormyr.
Ändå menar han att det är värt att reflektera över vem vi egentligen säger det för.
– Ofta säger vi det lika mycket för att lugna oss själva. Det är obehagligt att se sitt barn ha ont, och vi vill helst få situationen snabbt överstökad. Det är en helt naturlig reaktion. Utmaningen uppstår när orden kommer innan barnet känner sig sett, eller om det är det enda svaret barnet får.
– Om det svider i ett uppskrapat knä och den vuxna säger "det går bra", lämnas barnet med två motstridiga signaler: Kroppen säger en sak, den vuxna säger något annat.
Konsekvensen kan variera:
– Vissa barn börjar gråta ännu högre, helt enkelt för att de inte har nått fram ännu. Gråt är en signal som gärna förstärks tills budskapet har tagits emot. Andra barn slutar kanske att gråta och kan framstå som «tuffa», men har i själva verket bara lärt sig att sådana känslor inte är välkomna.
Samtidigt är inte Stormyr anhängare av absoluta förbud mot vissa fraser.
– Då ger vi bara föräldrar ännu en sak att vara rädda för att de gör fel. Det avgörande är inte ordvalet, utan om barnet upplever att du är känslomässigt närvarande. Validering kräver inte stora ord eller långa förklaringar; ett enkelt «aj!», en varm blick eller en hand på ryggen är mer än nog. När «det går bra» kommer efter att du har bekräftat smärtan, får det en helt annan klang. Då betyder det "jag tar hand om dig, och det här ska vi klara tillsammans", i stället för "sluta gråta".
Läs även: 9 tecken på att du är uppfostrad av en stark mamma
Låt inte råden skapa osäkerhet
Stormyr menar att många föräldrar i dag överanalyserar sina egna reaktioner.
– Dagens föräldrar är generellt mer medvetna än tidigare, och mycket av den ökade kunskapen är positiv. Men när man bombarderas med råd om vad man bör och inte bör säga skapar det lätt osäkerhet. Många tappar tron på sina egna instinkter. Vi är biologiskt programmerade att svara på barnens behov, och de allra flesta föräldrar har redan allt som behövs inom sig.
– Många går omkring med någon sorts inre censur där de väger varje enskilt ord. Resultatet blir ofta att man är mindre närvarande i stunden. Barn behöver inte perfekta föräldrar. Mitt råd är att lägga mindre energi på att hitta den perfekta repliken och i stället vara nyfiken: Vad behöver barnet just nu – ren tröst, eller hjälp att resa sig igen?
Vad gör du när det blir fel?
Många föräldrar känner dåligt samvete när de inser hur ofta de tar till inlärda fraser. Bjerknes har ett tröstande råd till dem:
– Vi föräldrar går alla på autopilot ibland. Vi har sagt saker vi ångrat förut, och vi kommer garanterat att göra det igen. Det handlar inte om att vara felfri, utan om att bli lite mer medveten. Om vi märker att vi ofta reagerar på reflex kan vi öva på att ta en liten paus innan vi pratar och se vad barnet faktiskt förmedlar.
Hon påminner också om att det aldrig är för sent att ändra sig:
– Det finns enormt mycket trygghet och upprättelse i att gå tillbaka och säga: "Vet du vad, jag svarade lite för snabbt nyss. Jag ser ju att du slog dig ordentligt." Barn behöver inte felfria vuxna, utan vuxna som visar vilja att förstå och som kan ställa till rätta när det blev fel.
Stormyr håller med:
– Barn är robusta och tål många små misstag. Ingen träffar rätt varje gång. Att säga: "Jag sa att det gick bra, men det gjorde ju ont. Förlåt att jag var så snabb", gör ett mycket starkare intryck på barnet än om du hade sagt det formellt rätta från första sekunden, säger han och tillägger:
– Andas med magen. Om du säger "det gick bra" för att du vill trösta, betyder det att du är en omtänksam förälder. Ingen förälder har perfekt kontakt med sitt barn hela tiden. Det som skapar trygga barn är inte frånvaron av misstag, utan förmågan att reparera efteråt.
Artikeln publicerades först hos Klikk.no, som också är en del av Story House Egmont.
