Min första nära-dödenupplevelse hade jag som fyraåring, då jag var på väg att drunkna. Jag gick ensam ut i Furesjön och plötsligt var jag under vatten. Nästa sak jag minns från denna händelse, är min mamma som hade sprungit ut i vattnet, fått tag i mina anklar och skakade mig.
Jag hängde med huvudet nedåt, och vattnet rann nedför mitt ansikte åt fel håll. Jag blev arg över att bli störd, för jag hade just haft en vacker upplevelse. Jag upplevde ett ljus fullt av kärlek, visdom och glädje. En djup känsla av att vara totalt välkommen och älskad.
Jag var kanske inte i ljuset så länge innan min mamma ingrep. Men det krävs väldigt lite när man får uppleva det ljuset. En nära-döden-upplevelse går in i absolut alla celler, och upplevelsen har bidragit till att jag alltid har känt mig älskad.
När jag har varit som allra mest olycklig, har jag kunnat hämta kraft från den upplevelsen. Som barn trodde jag att det ljuset var något alla kände till, men bara inte talade om. Först som vuxen upptäckte jag att så inte är fallet.
Opererades tio gånger på 13 dagar
Som 53-åring blev jag akut inlagd på sjukhus med en livshotande baktserieinfektion. Jag skulle ta bort en polyp från livmodern och de flesta går tillbaka till jobbet efteråt. Men jag fick allvarlig blodförgiftning och en köttätande bakterie, som rörde sig från min bukhåla ut i flanken. Jag var nersövd och opererades tio gånger på 13 dagar. Jag låg i koma i flera dagar, och här fick jag min andra nära döden-upplevelse.
Jag dansade inne i en glob, som var 200 meter i diameter. Jag närmade mig tvekande, men det slutade med att jag överlämnade mig till dansen i en upphetsande rytm. Närmast som ett technoparty. Det fanns inget annat att göra än att ge mig hän åt dansens ostoppbara rytm. Upplevelsen slutade med att varenda cell i mig exploderade i ljus och jag blev till det explosiva ljuset.
Läs även: Johnnys NDU förändrade hans liv: ”Det var meningen att jag skulle komma tillbaka”
I nästa scen stod jag i en röd klänning som en spansk donna. Full av kraft och kontroll. Med vidd i kjolen och svarta skor. Jag avvisade en myllrande svart, skräckinjagande, girig bakterie, som kröp över golvet. All min styrka fick användas. Bakterien förstod mig. Jag visade auktoritet och dominans. När jag hade klarat allt det, var jag utmattad.
Och så kom en vit isbjörn in från höger i ett vitt universum. Min isbjörn.
Den klöste mig på kinden och armen. Jag sade ”akta dig, för jag är sjuk”. Den svarade utan ord att den kunde fixa det. Den snusade på mig, bet mig och tog allt det sjuka från mig. Sedan knuffade den omkull mig, och jag låg mellan dess tassar, intill dess päls. Det fanns en djup, djup förbindelse mellan oss.
Mer närvarande efter NDU
När jag vaknade var jag jublande lycklig och tacksam. Jag hade ont och var förlamad fysiskt, men kände mig full av en överväldigande kraft. Jag hade legat i koma i två dagar, det dröjde länge innan jag kom hem, och efter min hemkomst skulle jag rehabiliteras och ha hemtjänst. Men jag tänkte så här: Nu är jag här i detta liv, så låt mig uppleva allt. Tidigare hade det funnits en slöja mellan mig och mitt egentliga jag. Jag hade haft en grundton av sorg, och nu var den borta. Läkarna var lättade över att jag levde; det är ytterst sällsynt att en människa, som har varit så livshotande sjuk, blir frisk.
Läs även: Harpo om sin nära döden-upplevelse: ”Livet slutar inte”
De jag kände och älskade, förväntade sig att den gamla Siri skulle komma tillbaka. Det gjorde hon inte, och det har varit svårt för alla parter. Förr var jag eftergiven och sade inte alltid ifrån. Men jag har blivit bättre på att sätta gränser och har en djup visshet om att vara skyddad. Min sons reaktion var: ”Du har blivit tuff, mamma. Jag måste bara vänja mig vid det, men det klär dig.”
Samtidigt har jag blivit intensivt närvarande. Jag är i nuet och tänker inte på dåtid och framtid. Min hörsel och min syn har skärpts och jag går med speciella öronproppar och solglasögon. Höga och intensiva röster är jobbigt för mig. Det sker en radikal förändring med en människa efter en nära döden-upplevelse. Dessa är mina förändringar. För andra är det annorlunda.
Jag är absolut mer tacksam över livet och upplever ofta bubblande lycka. Jag har forskat om andras nära döden-upplevelser och är med i en förening för människor som har upplevt det. Jag kan se att de inte längre är rädda för att dö. För mig var det dock lite annorlunda, eftersom jag redan hade haft en nära döden-upplevelse. Så döden ha jag aldrig varit rädd för.
Läs även: Läkaren om nära döden-upplevelser: ”Önskar att det tas på allvar”
Mest läst Just nu
-
Sture renoverade övergivna husvagnen från 50-talet: ”Det var nästan ingenting som höll ihop ekipaget”
-
Glutenfria mazarinbitar med hallonglasyr
-
Så blev den blåsiga tomten på 1 300 kvadrat en lummig oas – med eldstad och utespa
-
Förvandla badrummet med enkla medel – 7 inredningsknep
-
Mina svärföräldrar invaderade vårt hem – till slut fick jag nog