Annika Jankell: ”Jag tycker man ska leva hela vägen in i kaklet”

Annika Jankell är i en ömsa skinn-fas. Döttrarna är utflugna, medielyrans strängar har utökats med en digital reklamplattform för kvinnor 45+ och under hösten fyller populära Melodikrysset sextio år. Förfrågningar om uppdrag och samarbeten fyller inkorgen – och nu mer än någonsin är det läge att stanna upp.

Som en av Sveriges mest välkända medieprofiler och mamma till skådespelerskorna Félice och Happy Jankell är Annika en fixstjärna i det svenska medvetandet sedan 1980-talet. Hon har programlett tungviktare som Nyhetsmorgon på TV4 och Melodifestivalen, varit redaktör och skribent för SJ:s tidning Kupé och leder sedan 2022 Melodikrysset, ett av Sveriges Radios största program, tillsammans med Anna Charlotta Gunnarson.

Men den lysande karriären till trots har hon aldrig varit någon strateg, menar Annika. I stället lyssnar hon till en inre vägledning:

– Jag tror att alla föds med en gåva. Vissa kallar det intuition, en inre röst, andra gudomlighet eller en kraft. Min gåva är att jag alltid har litat på min inre röst. Jag minns när alla började prata om attraktionslagen, det kom böcker och så vidare. För mig var det självklart – jag har alltid haft den naturligt.

Nära Andlighet

Läs även: Nathalie Steffner fann vägen till sig själv: ”Jag levde ’by the book’ – men det kändes aldrig rätt”

Vi möts på Söder i Stockholm. Annika är klädd i svart, liten som en sparv och stor som evigheten. Mörkblå blick och med en närvaro som viskar om tidlöshet. Annika Jankell kunde ha trätt ut ur vilket sekel, och vilken ålder som helst.

– Jag har alltid haft svårt att identifiera mig med min ålder. Och att behöva byta varje år har känts ungefär som att man skulle byta namn varje år: ”Jaha, nu ska jag tydligen heta Lisa”, skrattar Annika.

Frustrerad över ålderismen

Enligt pappren är hon 63. Och som Annika ser det är tidens gång som trädens årsringar – något man samlar på sig, utan att göra sig av med det föregående:

– Stammen är densamma och jag känner mig som densamma. Jag har kontakt med barnet, tonåringen, den unga mamman, varje ålder som jag haft. Så kropp och själ kan ju inte vara på samma plan. Jag tycker man ska leva hela vägen in i kaklet så länge man kan.

Den inställningen inspirerade Annika och tre vänner till att starta Wakai för några år sedan, ett företag som genom ett nätverk av influencers och kändisar hjälper reklamköpare att nå kvinnor mellan 45 och 65. Wakai är japanska och betyder ungefär ung i själen. I en intervju i DN uttrycker Annika frustration över ålderismen som råder i många branscher:

– Man är uträknad efter 45, och det är helt stört. Samhällets föreställning om en femtioåring baseras på något väldigt gammalt. Tidigare kanske man fejdade ut vid femtio, då många ansåg att det var en hög ålder. Dagens femtioåringar pluggar, startar företag och är nyfikna på livet.

Ritade sina framtida döttrar

Så även Annika. Och när nyfikenheten pushar mot nya beslut är det den inre rösten som håller skutan på rätt kurs. Annika ser magnetism som en solklar kraft – som behöver sitt för att upprätthållas:

– Det är förstås individuellt men den inre rösten måste vårdas, kanske via bön eller meditation. Utåt sett kan det se ut som om saker bara dyker upp, men i efterhand kan man se hur det ena har lett till det andra. Jag har ofta tänkt mig hur något skulle bli. När jag går tillbaka och tittar ser jag att verkligheten hamnat i närheten av det jag föreställde mig.

Nära Andlighet

Läs även: Johanna och Mia vill få dig att må bättre – mitt i livet: ”Vi är din bästa hejarklack”

Ett av de starkaste exemplen är den där barndomsteckningen hon hittade för några år sen, när hon och hennes bror Mats röjde i sin mammas lägenhet. Teckningen föreställer hennes framtida familj:

– Jag skrek nästan till – den här måste jag rama in, berättar Annika och skakar på huvudet. Jag måste ha varit 11–12 år när jag ritade den. Det är en brunhårig och en rödhårig flicka. Den brunhåriga är lite längre. Lite äldre.

Och mycket riktigt kom Félice ”Flisan” först, 1992 och Happy sen, 1993.

Annika Jankell om Thorsten Flinck

Få har missat Annikas turbulenta förflutna med tjejernas pappa, skådespelaren Thorsten Flinck. Det började som en saga – hon intervjuade honom, varpå han inom en vecka på strindbergskt vis undrade om hon ville ha ett litet barn med honom.

Annika Jankell var stjärnskottet på TV, Thorsten Flinck underbarnet vid Dramaten. De var unga, vackra, briljanta inom sina yrken och hett stoff för kvällspressen, inte minst på grund av Thorstens svåra narkotikamissbruk.

– Ibland får man betala ett högt pris för att få det finaste. Jag är väldigt glad att jag träffade Thorsten, säger Annika. Det gav mig flickorna. Och bland utryckningar, avgiftningar, att försöka stoppa rubriker i kvällstidningar för barnens skull, Thorsten som dyker upp påtänd igen och blir aggressiv – var det kraften i flickorna som gjorde mig så själaglad, den vann alltid. Jag var så lycklig över att vara mamma. Resten fick inte äta mig inifrån.

Systerskap med Lia Boysen

Vi känner henne som Annika men hon heter också Hildegard. Det gör även båda döttrarna, och alla kvinnor på mödernet sedan tio generationer. Namnet kommer av forntyskans ord för strid och skydd, en kombination som många av dem tvingats leva upp till sedan 1700-talet. För Annika har det varit särskilt tydligt, inte minst i föräldrarollen:

– Det är väldigt lätt för folk att säga ”Åh, jag vet hur du har det” när de har sina barn varannan vecka och en närvarande medförälder. Men jag var verkligen ensam morsa fullt ut.

Det visade sig att andra förstod henne. I turbulensen med Thorsten vann Annika oväntat flera nya familjemedlemmar. En av dem var skådespelerskan Lia Boysen, som Nära tidigare intervjuat och som också varit sambo med Thorsten några år tidigare.

– Det var Thorstens mamma Karin som sa: ”Du och Lia, ni har ett systerskap”. Och så var det – vi fann varandra omedelbart.

Nära Andlighet

Läs även: Lia Boysen om snälla spöken och sin älskade mormor: ”Har känt hennes närvaro så starkt”

Idag är de gudmödrar till varandras äldsta döttrar och ser varandra som systrar. En annan själssyster heter Lollo Amble och var tidigare sambo till Thorstens tvillingbror Richard.

I bröderna Flincks kölvatten har Lia, Lollo, Annika och deras barn delat semestrar och högtider och stöttat varandra genom svåra stunder i alla år.

Får hjälp av sin döda mamma

Men ingen har varit lika avgörande som en annan Hildegard, Annikas mamma Kerstin. Annika beskriver henne med värme, som någon som utstod stora sorger och förluster med värdighet och styrka. En extremt intuitiv och seende person med klar uppkoppling, vars kärlek räckte till alla. Hon var läraren som såg eleven längst bak och tog hem dem som hade det jobbigt på en kopp te.

– På hennes begravning för snart två år sen var alla mina väninnor där. Det var så fint, för jag förstod hur älskad hon var även av dem och att de hade sina egna relationer till henne.

Genom åren var Kerstin ett oersättligt stöd, en bästa vän till Annika och extramamma till flickorna. När Kerstin insjuknade i Alzheimers på äldre dagar bodde Annika hos henne i ett och ett halvt år. I ett senare skede, på omsorgshemmet, besökte Annika henne varje dag med färska blåbär, hallon och vispgrädde – dagens höjdpunkt i en annars stundtals skrämmande och förvirrad tillvaro.

Nära Andlighet

Läs även: Malin Berghagen: ”Allt vi upplevt ger oss en form av visdom”

Sedan Kerstin lämnade jordelivet har hennes närvaro varit stark, berättar Annika:

– Hon är med mig nu – jag pratar med henne hela tiden. Min mamma hade en häxa i sig. När jag har bråttom och inte hittar mina nycklar eller mobilen, stannar jag upp och frågar: ”Mamma, var är mina nycklar?”. Jag hör henne och svaret stämmer alltid! ”Titta under handduken” eller något sånt. Det kan låta konstigt men det handlar bara om att lyssna inåt.

Medial ex-särbo

Kerstin pratade inte ofta om sina gåvor. På det sättet liknar hon Annikas ex-särbo, som hon var tillsammans med i 18 år fram till nyligen. Ronnie Åström, 49, är musiker, kommer från Norrland, bor i Lund och är noga med att inte göra för stor sak av sina andliga gåvor. Man har fått dem av en anledning – för att använda dem, inte sälja ut dem, som hans guru i Jämtland säger. Ronnies superkraft talar i färger. Han ser auror:

– När vi hade varit ihop i några år undrade han en dag om jag hade ont i magen. ”Du har så blaskiga färger runt magen.” Jag blev först lite sur – va? Men jag hade ont i magen. Så jag började testa honom. ”Hur mår den och den?” En gång visste jag att Happy hade ont i huvudet – men inte han. ”Gumman, har du ont i huvudet?”, sa han plötsligt.

Följer sin inre röst

De träffades i samband med Melodifestivalen 2005, som Annika programledde. Hon hade inga planer på att träffa någon – särskilt inte någon som var 14 år yngre och bodde på andra sidan landet. Men Ronnie var tydlig och kontakten självklar. Efter en månads intensivt sms:ande kapitulerade Annika för den tystlåtne rockgitarristen, även om de var noga med att behålla varsina liv vid sidan av kärleken:

– Jag och tjejerna var en trojka och han hade sina barn, som är yngre dessutom. Det är skönt att inte ha behövt ändra på det, uppfostra varandras barn och bryta upp det som varit så bra.

Idag ägnar Annika mycket tid åt yoga och har precis börjat sjunga i kör. Att vara mormor till Félice två små pojkar beskriver hon som det största hon varit med om sen hon själv blev mamma:

– Killar känns mer sårbara på något sätt. Colin är bara 1½ år men den äldre, Winston fyller 6 år i november. Det är så stort att se hur hans universum vidgas, frågorna han ställer, funderingarna han har.

Nära Andlighet

Läs även: Reuben Sallmander om meditationens kraft: ”Frigör ett universum i en själv”

Det Annika hoppas för barnbarnen är att de aldrig ska glömma att titta inåt. När världen runt en snurrar snabbt och bruset blir för högt kan den inre rösten slipas ner. Till slut kanske man inte hör den längre – eller väljer att ignorera den.

– När jag går emot min röst eller inte är i kontakt med den, blir det oftast fel. Man landar lite snett, det händer grejer. Jag hoppas de kan behålla barnets intuition. För din själ är din vägledning!