Ska jag stanna i mitt kyliga äktenskap?

Jag är en kvinna på 50 år, gift och mamma till en dotter på 17. Mitt problem är att jag inte trivs i mitt äktenskap. Jag kommer själv från en splittrad familj, så jag vet inte hur en ”riktig” familj ska vara. Min man är väldigt dominerande, egoistisk och har väldigt svårt att visa empati. Han lever sitt eget liv med karriär och sport – vår dotter och jag anpassar oss alltid efter honom. Jag har varit hemmafru i alla år, eftersom vi under perioder har bott utomlands på grund av min mans jobb.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Hur får jag min väninna att sluta prata om min mans före detta?

Jag har alltid drömt om att vi skulle göra saker tillsammans som familj, men det har aldrig intresserat min man. Efter jobbet åker han direkt iväg för att spela golf eller går till simhallen utan att säga när han kommer hem. Samma sak händer på helgerna, då han sällan är hemma.

Vår dotter är nu så stor att hon har sitt eget liv. Jag upp­lever att mitt äktenskap verkligen är i kris, för min man och jag har ingenting gemensamt. Om vi går en promenad går han framför mig och om jag ber honom att sänka farten blir han arg. Om jag gör något som han inte håller med om ignorerar han mig och pratar inte med mig på flera dagar. Det är obehagligt och det påverkar också vår dotter. När jag försöker prata med honom om våra problem avvisar han mig och går sin väg.

Hemmets Journal Relationer

Läs även: Mitt äktenskap är som ett fängelse

Nu har jag återupptagit kontakten med en gammal pojkvän, som jag träffar som vän. Han är skild, men är i ett förhållande som han inte tror kommer att hålla. Han säger att jag är hans livs stora kärlek och jag känner mig trygg och respekterad i hans sällskap, för han är allt det som min man inte är.

Nu vet jag inte om jag ska stanna kvar i mitt äktenskap, ägna mig åt mina egna intressen och vänner och samla mod att prata med min man? Eller ska/vågar jag satsa på den andre mannen, som gör mig så lycklig?

Elin

Relationsexpert Vibeke Dorph svarar:

Innan du flyr från ditt äktenskap till förmån för en annan man som du i grunden inte känner, måste du göra ­något annat: Håll fast vid den sunda frustration du känner gentemot din man och ert äktenskap och agera på den. För jag förstår att du inte trivs med hur saker och ting är just nu. Det verkar ju som om din man inte alls ­förstår de känslomässiga och sunda behov som du och de flesta andra förväntar sig ska till­godoses i en relation.

Relationer

Läs även: Han bedrog mig från första stund

Ett äktenskap innebär ju en hel del praktisk logistik. Ni har därför under årens lopp anpassat er till en situation där din man har försörjt familjen medan du har tagit hand om den. Ert barn är nu på väg att bli vuxet och du märker därför allt det som saknas i ert gemensamma liv. Det verkar inte vara fallet för din man, men innan du tar dina fina kläder och går, ge honom chansen att vakna upp.

Inled därför en löpande konversation med honom om ert äktenskap och undvik att anklaga honom, för kom ihåg att du också har ett ansvar för att ert äktenskap har spårat ur. Berätta istället för honom vad du saknar och säg att du inte kan leva med att saker och ting fortsätter som nu. Ge honom sedan möjlighet att själv berätta vad han tänker. Återigen, det krävs två personer för ett bra förhållande – du har också ett ansvar för att det ska fungera. Här tänker jag till exempel att du har ett arbete att göra när det gäller ditt eget liv och vad du fyller det med.

Relationer

Läs även: Jag blir hellre bedragen än övergiven

Om din man föredrar att fortsätta sitt stelbenta liv, inte ser något behov av förändring och inte vill kämpa för er tycker jag definitivt att du ska se till att gå vidare. Men kasta dig inte i den andra mannens armar i första hand, för det är inte lösningen. Du måste först lära dig att stå på dina egna starka ben och skapa ett bra liv för dig själv. För först när vi kan det är vi i stånd att fatta de sunda och rätta valen för oss själva och vår framtid.

Vibeke