Eftersom vi nu inte har all tid i världen på oss och livet faktiskt är rätt så kort så borde det ju ligga i vårt intresse att inte frivilligt lägga tid på saker som vi mår dåligt av? Jag frågar ofta på mina föreläsningar om det är någon som oroar sig ibland. En gång sa en kvinna: ”Inte ibland, hela tiden, livet är ju sånt.”
Jag var kanske bäst i världen på att oroa mig. När jag var ensam med två tonårsdöttrar som började göra sig iordning klockan 20.00 för att åka hem till kompisar med bussar i mörka kvällar och hem igen senast klockan 23.30 i ännu mörkare natt och livsfarliga bussar med knarkare och brottslingar och hela Kumla-anstalten som var på utflykt.
Läs även: Tid för egenomsorg: 5 tips som hjälper dig sänka axlarna
Jag kunde inte somna, jag (be)vakade dem med de mobiler de hade fått som de inte begrep (då heller) var för kommunikation med modern. Svarade de inte på sms så skrev jag sms MED STORA BOKSTÄVER och om de inte svarade då så ringde jag och nästa steg var att komma med bilen och ringa på dörren i morgonrock och tofflor och skämma ut dom genom att ropa ”Kom nu gullungar, mamma är här!”.
En – ständig – oro. Jag blir trött bara jag tänker på det.
Oro är destruktivt och faktiskt till och med skadligt. Vi blir lätt handlingsförlamade, fastnar i ett ältande och låter det växa och plötsligt sitter vi där med grubbel och oro som inte vill ta slut. Och vi kommer ju inte att plötsligt få ett liv som presenterar sig på måndag morgon: Välkommen till den här veckan, vi har rensat bort allt jobbigt så du har ingenting att oroa dig för. Det kommer ju aldrig att ske. Livet kommer alltid att erbjuda saker att oroa sig för!
Sund vs osund oro
Man skiljer på sund oro och osund oro. Sund oro är när jag blir orolig för att inte synas i mörkret och tar på mig reflex som kanske räddar liv, eller när jag ska hinna med ett tåg och oroar mig för vad jag ska packa, så att jag verkligen packar rätt. Osund oro är den som börjar så här: TÄNK om ...
Tänk om...
Om du ofta hamnar där: TÄNK om mamma ramlar och slår sig! Formulera om det alldeles själv till: Vad gör jag om mamma ramlar och slår sig? Jag ger mig själv handlingsutrymme, det blir inte en återvändsgränd utan jag kan reflektera över vilken lösning jag då skulle kunna hitta.
Jag är otroligt intresserad av min egen möjlighet att göra någonting åt en situation som jag inte trivs med och i. Jag förstod ju att den här oron lamslog mig. Jag fattade fel beslut, blev irriterad och otrevlig och missade en massa saker. Och det hjälpte ju inte. Att oroa sig hjälper inte ett dugg! Och så går tiden.
Läs även: Varför drabbas jag av ångest?
Nä. Så kan vi inte ha det, tänkte jag i samband med att döttrarna skulle flytta utomlands. Så jag tränade bort min oro så här (allt går att träna):
Skriv ner det du oroar dig för på ett papper under dagen. Lägg det vid sängen när du ska sova. På morgonen, innan du kliver upp, gå igenom allt du oroade dig för och fortsätt i tio minuter.
Upprepa om du behöver, men max tio minuter. Gör så under en vecka.
Nästa vecka gör du exakt samma men drar ner tiden till sju minuter.
Nästa vecka drar du ner din tid för oro till fem minuter och veckan därpå två minuter.
Det är inte våra liv som skapar oro, det är vi själva.
Christina Stilli
Christina Stielli
Ålder: 61 år.
Bor: Stockholm.
Gör: Föreläsare, organisationsutvecklare, författare och krisexpert.
Månadens motto: Vad är det bästa som kan hända?
Därför ska du inte underskatta promenader – gör mer än du tror för hälsan
Mest läst Just nu
-
Så fixar du en lyxig uteplats – utan att spräcka budgeten
-
Karl har gått i 27 år – nu är han nästan hemma
-
Spana in Lagerhaus nya utomhuskollektion 2026 – umgänge, odling och belysning
-
Var på semester – kom tillbaka till drömuteplatsen: "Jag anade inget"
-
Ge trädgården nytt liv med pergola eller inglasat uterum – här är våra 7 favoriter!