Intervjuer

Bengt Magnusson minns sitt värsta ögonblick som nyhetsankare: ”Efter sändningen kom tårarna”

Efter decennier som en av Sveriges mest välkända nyhetsröster har Bengt Magnusson blivit en symbol för trygghet i rutan. Hemma på Södermalm, med utsikt över Stockholm, berättar han om kärleken, karriären, sjukdomen – och varför han fortfarande tackar ja när tv kallar.

Leende äldre man med glasögon i blå skjorta sitter i en fåtölj.
Bengt Magnusson har bott i 15 år i lägenheten på Södermalm med fantastisk utsikt över Stockholm.
Annons

Det är tidig morgon när jag kommer på besök hos en av landets mest profilstarka journalister och nyhetsuppläsare, Bengt Magnusson. Hustrun Karin ligger på en nybäddad säng och läser dagstidningen, men kommer snart upp och hälsar. Våningen på Söder badar i sol och från panoramafönstret i vardagsrummet har man ­utsikt över hela Stockholm.

– Ja, här kan man utläsa både väder och årstid. Och ligger vinden rätt kan vi tydligt höra artisterna som uppträder på Gröna Lund, säger Bengt när vi slår oss ner vid matbordet. Han lägger en karta med tuggummin framför sig, tar ett av dem och stoppar det i munnen.

En färja åker majestätiskt förbi bland SL-båtarna på den glittrande blå Saltsjön. Bengt och Karin har bott i lägenheten i snart 15 år. Sedan dubbelt så lång tid tillbaka har de ­dessutom ett hus ute på en ö i skärgården.

– Vi har precis varit där några dagar. Det är därför blommorna ser ut som de gör, säger Bengt och pekar mot några ledsna hortensior.

Ute vid huset, som ligger på en naturtomt, finns det alltid något att göra.

– Det är alltid någon blomma som ska planteras, eller något vedträ som ska klyvas.

Bengt Magnusson

Ålder: 75 år.
Familj: Gift med Karin ­Enberg, en dotter och tre barnbarn.
Bor: I Stockholm.
Gör: Journalist.
Aktuell: Som speakerröst till Gruvan (Viaplay) samt med comeback som vikarierande nyhetsuppläsare på TV4.

Bengt Magnusson om sin fru

Bengt och Karin har varit ett par i över femtio år. De träf­fades genom jobbet. Karin ­arbetade som sekreterare åt borgarrådet i Stadshuset och Bengt var journalist på kommunalradion.

– Jag ringde ett flertal gånger och sökte borgarrådet för en intervju eller en kommentar och varje gång landade jag först hos Karin. Vi hade sett varandra några gånger, men en gång när jag ringde föreslog hon att jag skulle komma dit på fika.

Bengt och Karin fikade på jobbet och bestämde att de skulle ses på Hagafesten nästkommande lördag.

– Vi åt kyckling och drack rödvin och sedan dess har vi varit ett par, säger Bengt.

Han berättar att han först fastnade för hennes skönhet.

Två personer står tillsammans inomhus vid ett evenemang med andra gäster i bakgrunden.
Bengt och Karin har varit ett par i över 50 år. Här är de på en bild från 2007.

– Hon var snygg och jag noterade hennes otroligt vackra ögon. Ganska snart förstod jag också hur klok och förståndig hon var. Hon var intresserad av omvärlden, precis som jag.

När han ser tillbaka på ­deras gemensamma liv känner han en stor glädje. Att det har hållit så länge tror han till stor del beror på att de har flera ­gemensamma intressen.

– Jag tror också att det är en bonus att ha samma politiska uppfattning. Det är dessutom viktigt att man i en relation ger varandra frihet i sina karriärer. Under den period då Karin arbetade som regissör reste hon en hel del och bodde borta långa perioder och ibland gjorde jag längre resor. Det gjorde att vi fick längta och intresset flammade upp. Det är fortfarande riktigt kul att vara gift med Karin – och med jämna mellanrum också väldigt pirrigt.

Livets efterrätt

Bengt och Karin fick en dotter, som idag är 43 år, och de har hunnit bli mormor och morfar till tre barnbarn. Bengt håller med om att det verkligen känns som livets ­efterrätt.

– Jag försöker vara generös med min tid. Det är så mysigt att ha dotterns familj så nära. De bor precis här, tvärs över gatan, säger Bengt och pekar med tummen bakåt.

Han berättar att han så sent som förra helgen stod i Västerås tre dagar i rad på en cup och hejade på ett av barnbarnen som spelade fotbollscup.

– Som jag frös, jag skakade ända in i märgen. Man borde döpa om den där jackan ”mammakorven” till ”fotbollskorven”, haha!

Som barn spelade Bengt själv fotboll, men han menar att det inte alls var på samma organiserade nivå som barnen spelar på idag. Någon fotbollsspelare drömde han dock aldrig om att bli. Som tonåring funderade han på att bli advokat, jurist eller kanske diplomat. Men när han kom in på journalisthögskolan fanns det ingen plan B. Han tycker att journalistyrket är fantastiskt.

Bengt Magnusson var med från början när TV4 startade sändningar 1990. Här är han längst till höger tillsammans med Lotta Mossberg och andra TV4-pion­järer.

Comeback i TV4

Bengt är idag ett av Sveriges mest välkända nyhetsankare. Efter decennier i rutan på TV4 har han blivit en trygg röst i det svenska folkhemmet – en journalist som följt tittarna genom både kriser och vardag.

För ett par år sedan avtackades han och han trodde nog inte att han skulle arbeta särskilt mycket mer. Men när han nu i vår fick frågan om att göra en comeback som inhoppande vikarie på TV4 kunde han inte säga nej.

– Att få vara tillbaka just i år, när världsläget ser ut som det gör, känns oerhört stimulerande.

Dessutom är Bengt aktuell som berättarröst i andra säsongen av Gruvan på Viaplay.

– Jag har lärt mig mycket om gruvindustrin genom det här uppdraget och det är spännande att få en inblick i en värld som tidigare var helt okänd för mig. Gruvan bjuder på lika storslagna vyer ovan jord som under, och alla medverkande har väldigt fascinerande jobb som det är spännande att få följa. Jag är så grymt imponerad av de stora maskinerna man använder – de väger över femton ton, och bara däcken kostar en miljon styck.

I Gruvan får man åka med djupt under jord och följa vardagen i några av världens mest avancerade gruvor. Från Kirunas vidsträckta underjordiska nätverk till Aitiks enorma dagbrott i Gällivare följer man människorna, tekniken och några av världens största maskiner som driver produktionen framåt.

På frågan varför han själv tror att hans röst är så karaktäristisk och ikonisk säger han att det beror på dess djup och den lätta hesheten.

– På stan reagerar inte folk direkt på mitt ansikte, men så fort någon hör mig prata ser man att de reagerar och vänder sig om. Vid något tillfälle när jag var hos doktorn ville de undersöka mina stämband. Jag vet inte av vilken anledning, men de sa i alla fall att de såg bra ut.

Två programledare vid ett nyhetsbord i en tv-studio med röda väggar och skärmar.
Bengt Magnusson där vi är vana vid att se honom, i nyhetsstudion på TV4, här tillsammans med Ulrika Nilsson.

Rapporterade om Estonia-katastrofen

När Bengt ser tillbaka på alla år i tv finns det vissa händelser och rapporteringar han aldrig glömmer, som när Estonia sjönk.

– Jag väcktes mitt i natten av att min chef ringde. Han sa att en finlandsfärja hade sjunkit och att jag behövde komma in till tv-studion på en gång. Jag förstod vidden av olyckan allt eftersom, säger Bengt.

Han berättar hur han har fått vänja sig vid att gå in i ett professionellt läge för att kunna hantera och förmedla svåra händelser.

– Man försöker ta in så mycket information som möjligt för att sedan portionera ut den bitvis, så att tittarna ska kunna greppa vad som händer. Att rapportera om Estonia var tungt och jag minns hur tårarna kom när jag väl satt hemma i soffan igen. Jag fungerar så – under sändning handlar det om att ge en bra bild av en händelse, inte att visa de stora känslorna jag känner.

Drabbades av cancer

Det har gått över tio år sedan Bengt drabbades av testikelcancer. Den upptäcktes av en ren slump 2015 när han var på sjukhuset i ett helt annat ärende.

– Jag hade fått ett skavsår i ljumsken som smärtade och när jag skulle undersöka det hos min husläkare upptäcktes cancern. Ordet cancer är i sig väldigt skrämmande, säger Bengt.

Han blev väl omhänder­tagen av sjukvården och allt gick snabbt och smidigt. Man opererade bort testikeln och Bengt träffade en bra onkolog som lugnade och tröstade ­genom att redan från början förklara att över 94 procent klarar sig.

– Det tryggade mig. Sedan gick allt som på räls för mig. Efter operationen började behandlingen på Radiumhemmet. Jag fick cellgift i tre månader – de hade hittat en bra brygd som passade just min typ. Jag fick inte särskilt många biverkningar, blev inte illamående eller så. Det enda som hände var att jag tappade håret, men det växte ju ut igen.

Bara några månader senare friskförklarades Bengt.

– Numera är testikelcancer en av de cancersjukdomar som faktiskt botas i de allra flesta fall, säger han.

Äldre man står i ett vardagsrum framför en öppen spis och en golvlampa.
Bengt Magnusson har hunnit bli 75 år men är fortfarande i bra form, även om åldern gör sig påmind ibland.

Inte längre samma ork

Bengt drömmer om att få fortsätta livet ungefär som det är just nu. Han är varken rädd för döden eller för att bli äldre, däremot känns det trist att orken inte är densamma.

– Synen, balansen och smidigheten när man rör sig ... Det som åldern för med sig är ju inte vidare kul.

På sin lediga tid läser han böcker. Han visar upp de fyllda bokhyllorna i lägenheten och menar att det är svårt att slänga. Annars går han och hustrun ofta på teater.

– Eftersom Karin har arbetat inom teatern har hon ett sådant där kort som gör att vi kan se en massa föreställningar gratis. Det är toppen, säger Bengt nöjt och stoppar in ett nytt tuggummi i munnen.

Vad gör dig lycklig?

– Min familj, vännerna och arbetet – inte minst när man får rapportera om något positivt, vilket dessvärre inte sker särskilt ofta.

Vad skrämmer dig?

– Alla dumheter i världen som det just nu finns alldeles för gott om. Jag är också rädd för att någon i min närhet ska råka ut för något hemskt.

Har du någon fobi?

– Höjder!

Har du någon last?

– Ja, nikotintuggummi. Det har gått 25 år sedan jag slutade röka, men de här tuggummina kommer jag att ha svårt att sluta med.

Tror du på en högre makt?

– Nej. Jag tror på kärleken och godheten. Det finns många kloka ord i Bibeln, men det betyder inte att jag tror på Gud.

Vad är du mest stolt över?

– Privat är jag stolt över att jag och Karin har hållit ihop så många år och att vi fick en så fantastiskt fin dotter, som också har fått underbara barn. Yrkesmässigt känner jag mig stolt över att jag faktiskt har blivit en bra programledare, både som nyhetsankare och i andra program. Jag tycker att jag har lyckats förmedla svåra händelser till mina tv-tittare på ett vettigt sätt.

Men vad är det som gör en till en bra nyhetsankare?

– Nyfikenheten och viljan att berätta en historia på ett så tilltalande sätt som möjligt. Jag tror också att man inte får ta sig själv på för stort allvar.

Recept från Hemtrevligt

Inredning

Relationsexperten svarar

Husmorsknep

Hälsa

Läsarresor

Hemma hos