Men var det inte arsenik i riset?
Livsmedelsverkets undersökning i höstas av arsenikinnehållet i ris visade att halten framförallt var hög i fullkornsris. Halterna innebär ingen akut risk, men kan på lång sikt ge ökad risk för cancer i lungor eller urinblåsa. Att äta ris några gånger i veckan är dock ingen risk för hälsan. Ett tips är att koka riset i mycket vatten som sedan hälls bort, då kan arsenikinnehållet minska med mer än hälften.
Källa: Livsmedelsverket
Se hela testet här
Ris är vardagsmat i många länder världen över, men också en stapelvara i de flesta svenska hem. Vi valde att testa “parboiled matris”, alltså förkokt, långkornigt, ganska neutralt ris. Detta ris ska ätas genomkokt, utan kärna, med fast risform, nära neutral smak och utan hopklibbning.
Vi blindprovade alla parboiled-ris vi hittade i Stockholmstrakten. Somliga var klibbiga, vissa smakade uttalat personligt. Färgen varierade också.
Riskokning har många variabler. Kastrullens storlek och tillpassning på kokplattan, lockets tättslutning och risets utjämningstid före servering ger skillnader. Dessutom har paketens recept olika mängder risgryn och vatten; ibland godtycklig salttillsats och vaga koktider.
Konsistens och utseende avgörs alltså delvis av kokningen. Doft och smak däremot beror på ursprunget. Bäst stod sig Uncle Ben’s ris i konkurrensen, sämst gillade smakpanelen Garant.
För bra kornseparation – och hygien – bör riset kallsköljas i sil före kokning. Efter hett uppkok sjuds riset på lägsta värme under tätt lock. Konsistensen kan varieras med vattenmängd. Mindre vatten ger fastare ris.
Ljummet ris är lätt tillgänglig tillväxtnäring för bakterier. Så kyl rester snabbt, helst i flera kalla vattenbad.
Håller sen sådär fem dagar i kyl och kan läggas i soppor eller sallader, eller stekas i smör och ägg som måltidsbas. Kan frysas, men känns blötare efteråt.
