Svenska tvättstugan är unik – men efter 100 år är den på väg bort

I en tvättstuga i ett funkishus i Stockholm träffar vi etnologen och författaren Kristina Lund som har skrivit boken ”Tvättstugan. En svensk historia”.

– Det finns en fascinerande social laddning i mötet mellan det individuella och det kollektiva. Våra privata vanor och åsikter om hygien bryts mot grannarnas och konflikten hänger i luften när grannens ludd i torktumlarfiltret lämnas kvar till den som kommer efter, säger Kristina Lund.

Effektivt att tvätta i tvättstugan

Själv kan hon inte tänka sig att skaffa tvättmaskin och tvätta i lägenheten.

– Det jag gillar mest är att det är så effektivt att tvätta i tvättstugan. På några timmar tvättar och torkar jag hela veckans tvätt. Lakanen torkar jag i torkskåpet efter mangling.

Tvättstugan i Kristinas 30-talshus är enkel men funktionell. Här finns två moderna industrimaskiner, torkskåp, torkrum och torktumlare samt en liten, oumbärlig mangel som sett bättre dagar.

– Självklart manglar jag alla lakan, det är en helt ­annan känsla att sova i nymanglade lakan, lite hotell­känsla. Tyget blir slätt, blankt, smutsavvisande och tar mindre plats.

Första tvättstugan 1925

Den allra första tvättstugan i Sverige som kom 1925 i en tid då funkiseran började ta form i området Röda Bergen i Vasastan i Stockholm. Ljus, luft och grönska präglade bebyggelsen där Sveriges första tvättstuga såg dagens ljus.

HSB var föregångaren och i denna första tvättstuga fanns tvättmaskin, mangel och centrifug, som ännu inte var elektrifierade, och de var sannolikt ett himmelrike för den tidens husmödrar som nu slapp koka tvätt på spisen i köket eller handtvätta och gnugga med pimpsten efter blötläggning i lut.

Kristina Lund berättar att den gemensamma tvättstugan i flerfamiljshus är ett svenskt fenomen som inte finns på samma sätt i andra länder.

– Det beror nog framväxten av folkhemmets vision om ett rättvist och jämställt samhälle där alla skulle ha rätt till en god bostad, där alla skulle kunna tvätta sig själva och sina kläder, är bakgrunden till att tvättstugan skapades.

Hon tycker att ämnet är en dröm för en etnolog.

– Det intressanta ligger i synen på smuts, hygien och renhet. Att tvätta sina kläder tillhör vardagen, något som alla gör på ett eller annat sätt. Alla har en relation till tvättstugan. Man älskar eller hatar den.

Anonyma lappar i tvättstugor

Krockarna illustreras inte sällan av anonyma lappar som ilskna grannar utväxlar när tvättmarodören slår till med att strunta i att rengöra filtret till torktumlaren. Eller lämna kvar tvätt i torkskåpet trots att tvättiden har gått ut. Eller värst av allt: stjäla grannens tvättid.

Efter den enkla tvättstugans intåg 1925 skulle det dröja till 1950-talet tills den blev standard och då med elektriska och moderna maskiner i nybyggda flerfamiljshus. Tvärtemot vad man kunde tro var alla inte odelat positiva.

– Det fanns husmödrar som var skeptiska till elmaskiner och trodde att de förstörde kläderna. Fastighetsägarna och hyresvärdar fick ha informationskampanjer för att övertyga dem, berättar Kristina Lund.

För dem som inte hade tillgång till tvättstugor fanns tvättomater som Kooperativa Förbundet (KF) på 1950-talet etablerade i butikslokaler med moderna tvättmaskiner, centrifuger och torktumlare som matades med polletter som köptes av tvättvärdinnan. Här satt husmödrarna på rad och stickade eller tog en kopp kaffe från en medhavd termos.

Lokalen var varm och doftade av tvättmedel och här var den sociala samvaron en del av nöjet. Den mest kända tvättomaten var byggd i studio i ett tv-program från 1970 med en Jan Malmsjö i toppform på tvättomaten där han charmade sina kvinnliga medtvättare i en legendarisk sketch.

Tvättomaterna försvann i takt med att flerfamiljshusen fick egna tvättstugor men en finns fortfarande kvar i centrala Stockholm. Kunderna där utgörs ofta av turister eller desperata närboende som missat sin tvättid i tvättstugan.

Tvättstugan var en otrygg plats

Bostadshusens tvättstugor byggdes ofta i källaren, men de var många gånger otrygga och våldtäkter och misshandel kunde inträffa i undanskymda tvättstugor där insynen var obefintlig.

– På senare år har bostadsbolagen jobbat mycket med att bygga in trygghet och öka trivseln. Tvättstugorna ligger idag ofta i gatuplan med fönster ut mot gatan eller entrén. Ibland finns separat tvättstuga i en egen byggnad på gården, berättar Kristina Lund.

Men tillgång till tvättstuga är inte längre en självklarhet. Lagen säger visserligen att det ska finnas tvättmöjlighet i eller nära fastigheten, men inget stipuleras om att tvättmöjligheten ska finnas just i en tvättstuga.

Byggbolag och fastighets­ägare väljer i dag bort tvättstugan i nybyggda hus och förbereder plats för tvätt­maskin och tumlare.
Ibland är tvättmaskin och torktumlare redan installerade i badrummet och ingår i hyran eller avgiften till bostadsrättsföreningen.

– Samhället blir allt mer individualiserat och kollektiva lösningar uppskattas inte av alla längre. Många tycker att det är bekvämt att ha egen tvättmaskin och inte behöva planera, boka och dela utrymme med grannarna.

Dela på resurser

Kristina påpekar att hur vi än väljer är det inte ett hållbart alternativ att tvätta hemma i den egna maskinen i stället för i tvättstugan. Från att kanske tvätta en gång i veckan i en stor maskin i tvättstugan kan 50 hyresgäster idag i stället använda sin tvättmaskin och torktumlare varje dag. Både vatten- och energiförbrukning ökar.

– Med tvättstugans intåg fanns tankar om gemenskap och att dela på resurserna, precis det vi behöver nu men inte är så bra på, säger Kristina Lund.