Annagretha Olsson och Margaretha Edsjö väver tidningsmattor tillsammans i Annagrethas vävstuga. Det går åt stora mängder rullade pappersark.
Väva mattor av tidningar? Det kan väl aldrig hålla? Vilken galen idé! Men oj så vackert!
Reaktionerna på Margaretha Edsjös och Annagretha Olssons lite ovanliga produktion har varit många. Vanligast är vantrogna kommentarer. Hur skulle vanligt papper från en dagstidning kunna hålla år ut och år in och hur skulle man kunna såpskura en matta gjord av papper?
– Titta på den här, den har legat i min sons hall i Stockholm i sex år, säger Margaretha och viftar med en ljus dörrmatta. Den är skurad flera gånger, säger hon, och låter fingrarna löpa över de hårda pappersrullarna.
En del av hemligheten är att väva riktigt hårt. Mattorna vävs med ripsteknik och de båda väninnorna varierar varpen för att få olikfärgade ränder. Mattorna, som vävs av både dagstidningspapper och reklamblad finns både i ljusa varianter och mer färgsprakande. Till en matta på 80 centimeter går det åt 70 tidningsblad. Vart och ett hårt rullat och limmat innan det stoppas in i varpen.
– Reklamblad kan vara kul eftersom det blir mycket färg, säger Margaretha, som också har en annan favorit: Dagens Industri är fin med sin aprikosa färg eftersom den inte gulnar, säger hon.
Avstressande
Både Margaretha och Annagretha har hållit på med handarbete så länge de kan minnas. Redan som 15-åring tjatade Margaretha till sig sin första vävstol av sin pappa. I den vävde hon tyget till en hembygdsdräkt och ylletyg med rosenbårder.
– Det är otroligt avstressande med handarbete – det är ett av mina bästa sätt att ladda batterierna. Först måste man tänka och utveckla en idé, sedan jobbar man med händerna, säger Margaretha, som också väver stora konstvävnader.
– Det är lite märkligt eftersom jag inte alls kan teckna men det krävs kanske en annan blick för att få ut en bild på en väv, säger hon.
De rullade arken läggs på plats i varpen, sedan slår man på vanligt sätt. Genom varpen kan man läsa delar av tidningen.
Annagretha började väva på uppmaning av sin svärmor – en uppmaning som hon är oändligt tacksam för idag.
– Jag var jätteblyg på den tiden, så det var nödvändigt att någon puffade på mig. Sedan blev det till ett brinnande intresse, självförtroendet stärktes när jag såg hur olika saker växte fram, säger Annagretha, som känner sig rent lycklig efter varje projekt. Men hon stannar inte kvar i känslan någon längre tid:
– Jag brukar ge mig själv en klapp på axeln när jag gått i land med något, men oftast är jag redan inne på nästa projekt i tankarna då, säger hon.
30 års vänskap
Väninnorna, som idag bor en kort bit ifrån varandra i grannbyarna Tomthult och Karsbol i Sunne kommun intill sjön Björken, har känt varandra i över 30 år och båda har hunnit fylla 60 år. Vänskapen grundlades via jobbet när båda jobbade på dagcenter i Sunne.
– Det är fantastiskt att få bo så här, att bara kunna gå rakt ut i skogen, säger Margaretha, som var den som flyttade ut från tätorten först. I nio år fick hon vänta på väninnan, som så småningom flyttade med maken till hans föräldrahem.
Idag blir det många gemensamma promenader kring sjön Björken. Dessutom blir det många träffar i Annagrethas timrade stuga som hon inrett till vävstuga. Här kan de sitta i timslånga samtal medan vävstolarna dunkar men det kan också gå timmar av gemytlig tyst gemenskap när var och en är i sina egna tankar.
– Vi har en väldigt avslappnad och kravlös gemenskap, säger Annagretha.
Men hur kom de då på tanken att börja väva mattor av tidningar?
– Vi gillar ju att testa nya saker hela tiden, så vi har ju lite spaning på vad som händer runt omkring oss. Jag läste i tidningen Värmlandsbygden om en hemslöjdkonsulent som hade lämnat över en tidningsmatta när tidningskungen Gustaf Ander – som ägde Värmlandstidningen – fyllde 80 år. Men det fanns inga bra bilder och inga uppgifter om hur hon gjort, så jag blev ju nyfiken, säger Annagretha
Sagt och gjort. De båda började experimentera. Först vek de varje tidningsblad ett stort antal gånger för att få en lagom tjock “remsa” att slå in i väven. Själva tidningsvikandet tog riktigt lång tid och det var då Margarethas mamma Hjördis kom in i bilden. Hjördis, som idag är 94 år producerar stora lådor med material. Det var också hon som kom på att det går mycket snabbare att rulla tidningsarken än att vika dem. Med hjälp av en pinne tillverkar hon travar av finfina rullar och limmar sedan varje rulle i kanten.
Suger upp vatten
Idag är vävstugan full av mattor, dukar, tallriksunderlägg och karottunderlägg. För när de väl kommit igång fanns det många användningsområden för just tidningspapper. Själva använder de gärna mattorna i badrummet eller under diskbänken.
– De är helt fantastiska på att suga upp vatten, sedan torkar de snabbt igen, säger Annagretha, som också fått förse sin make med ett antal mattor.
– Han använder dem i garaget och i bakluckan på bilen där de suger upp vatten och håller undan smuts. Han tycker att de är perfekta att ställa leriga stövlar på, säger hon.
En viktig detalj när det gäller tidningsmattor är kantbandet, som måste sys fast ordentligt i båda kortändarna. Man kan också välja att bandkanta hela mattan runt om.
– Man får inte fuska med kanten även om det är tungt att sy i så tjockt tidningspapper. Jag brukar använda mig av en gammal Singer från 40-talet som är urstark, säger Margaretha.
Riktigt kända har väl inte deras tidningsmattor hunnit bli ännu, men de har deltagit i flera utställningar och de säljer också på julmarknader. Mattorna brukar också vara en uppskattad present. En del av deras produktion säljs också i butiken Norna i Gamla stan i Stockholm.
– Det är en kul present att ge någon en matta vävd av hans eller hennes favorittidning till exempel, säger Annagretha, som dock poängterar att det måste vara dagstidningspapper eller reklam av den obehandlade sorten. Glatta papper fungerar mycket sämre och har heller inte den goda uppsugningsförmågan.
– Det här är vår hobby, men det vore verkligen roligt om fler fick upp ögonen för det vi gör, säger Margaretha och Annagretha som lämnar en absolut garanti:
– Mattorna håller i åratal, prova så får ni se!
