• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Jonas Gardell:Jag utgår ifrån att ingen tycker om mig

    "Gud överger dig aldrig", sa mamma Ingegärd till sin yngste son Jonas. Och på dessa ord har han aldrig tvivlat. Hemmets Journal fick en exklusiv intervju med författaren och artisten Jonas Gardell – en omstridd själasörjare i elefantmönstrade byxor.

    Bild 1289068
    I höst är Jonas Gardell aktuell med nypremiären av showen "Tillfällig gäst i ditt liv". Dessutom sänder SVT hans dramaserie "De halvt dolda"
    – Det är ingen serie man slötittar på medan man löser sudoku. Historien är hemsk och man måste vara alert.

    20 augusti 2008: Mark är bortrest, ungarna hos sina morsor och jag borde som vanligt söka psykhjälp…

    Ovanstående rader är hämtade ur Jonas Gardells dagbok på nätet. En öppen bok för den som dag för dag vill läsa om vad som rör sig i huvudet på en av Sveriges största – och mest egensinniga – författare och artister. Här kan man läsa hur han firar hemkomsten från inspelningen av TV-serien "Stjärnorna på slottet" med att skura golv och rensa avlopp, hur en finne på näsborren förstör en hel dag och hur han drömmer om att bli bästis med skådespelerskan Meryl Streep. Hudlös ironi och gapskratt. Men han berättar också om hur han besöker sin mamma Ingegärd på demenshemmet, hur han håller hennes hand och sjunger psalmer och ber Gud som haver. Ömsint och rakt i hjärtat. För sådan är han, 45-årige Lars Jonas Holger Gardell, en enmansorkester som vet när han ska slå hårt på stora trumman och när musiken kräver en spröd fiolsträng. En mästare på känslor, en själasörjare. Sedan genombrottet med föreställningen "En pall, en mikrofon och Jonas Gardell" 1990, har han erövrat en position i svenskt kulturliv som saknar motsvarighet. Ingen annan kan med sådan självklarhet hoppa mellan högt och lågt – prisbelönta dramer, showföreställningar, tung litteratur, Svensktoppsplaceringar, Frödingstipendium, allsång och nu senast – promoveringen till
    hedersdoktor i teologi vid Lunds universitet. Hur bär han sig åt?

    Stenhårt handslag

    Solbränd, smärt och jeansklädd kommer han inrusande till vår mötesplats, restaurang Fredsgatan 12 i Stockholm. Ett stenhårt handslag och en blick som skär genom märg och ben.

    – Jag rynkar inte på näsan åt vare sig högt eller lågt, ler han och slår sig ner vid ett bord. Jag är inte från ovan. Jag är en komplicerad person men jag har självironi. Vet du, jag är en sådan som älskar att beställa specialserviser som Disneys jultallrikar ur veckotidningar och jag älskar spalter som "Mitt bästa tips" i Hemmets Journal. Jag drev med spalten i en föreställning men jag är genuint intresserad av sådant. Jag är på läsarnas sida!

    Han sparkar alltid uppåt, något annat vore bedrägeri. Den som en gång varit mobbad och "fel" glömmer aldrig känslan av utanförskap. Succéboken "En komikers uppväxt" må vara uppdiktad men huvudpersonen Juhas kamp för bekräftelse har många likheter med författarens egen. Uppvuxen i frikyrklig kärnfamilj i Stockholmsförort, klassens clown och särling. En pojke som älskar att uppträda på "roliga timman" i skolan, omedveten om att klasskamraterna skrattar åt honom, inte med.

    – Jag hade rätt tuffa år i min barn- och ungdom, var mobbad och så. Jag är ett maskrosbarn. Mina föräldrar skilde sig och den krasch min familj då gjorde kunde inga skyddsnät stå emot.

    Jonas vände sorgen utåt och använde sin nyupptäckta homosexualitet som ett sätt att göra revolt mot livet i förorten. Endast 14 år gammal sökte han sig till Norra Klara kyrkogata, ett känt tillhåll för unga, manliga prostituerade. Han har tidigare berättat om hur han där råkade ut för en äldre man som låste in honom i en lägenhet. Och våldtog. En händelse som på många sätt blev avgörande i Jonas liv. Där och då lovade han sig själv att aldrig bli ett offer, att aldrig bli någon som kunde ömkas.

    – Det var på Norra Klara kyrkogata som jag lärde mig att älska människor, säger han och smakar försiktigt på hälleflundran som precis serverats. Jag kan känna en kärlek till dessa människors längtan, törst och begär. Jag kan till och med känna ömhet för de gamla gubbarna.

    Gudstanken
    Han tystnar, lägger ifrån sig besticken och säger efter en stund:
    – En anledning till att jag har överlevt allt är vetskapen om att Gud aldrig kommer att överge mig.

    Ett löfte han burit i bröstet sedan barnsben, ord som mamma Ingegärd bedyrade aldrig gick att ifrågasätta. Gud älskar alla människor. Gud gallrar inte. Genom alla Gardells böcker löper Gudstanken som en silvertråd av hopp, liksom scenshowerna präglas av en touche av predikan. Gång på gång återuppfinner han den eviga frågan – vad är meningen med våra liv?

    – Var och en av oss har frihet att söka svar och ett ansvar att göra det! Andlighet kommer inte färdigbakat, det är inget du kan köpa från frysdisken och stoppa i mikron, säger han och lutar sig fram. Att tro på Gud är en brottning som pågår hela livet. Idag är min tro mer underbyggd än när jag var barn. Jag vet mer. Jag har kommit så långt i min teologiska forskning att jag kan bevisa att Gud inte finns. Ändå tror jag! Att tro på Gud är att sjunga det omöjligas lov.

    Han kallar sig kristen och vet vad han talar om. I över fem år arbetade han med fackboken "Om Gud", ett slags upptäcktsfärd i historien om det vi kallar Gud och kristendom. Varenda faktauppgift är granskad av teologer. Dock var det inte helt utan protester som Jonas nyligen promoverades till hedersdoktor i teologi vid Lunds universitet. "Vad visste väl Jonas Gardell egentligen om De Stora Frågorna?

    – Jag fick min doktorshatt för att jag kan de här frågorna. De som kallar mig hedersdoktor är människor jag respekterar. Det betyder inte att de håller med mig i diskussioner! Det handlar om att lyssna, få infallsvinklar och gå vidare.

    På ringfingret bär han endast en smal vigselring i guld. Doktorsringen är mest otymplig och i vägen när han skriver. Doktorshatten, ja kanske hamnar den i barnens utklädningslåda. Stolt och hedrad – javisst! Men för Jonas är frågorna det viktiga – att aldrig ha svaren utan att ställa frågorna. Vad betyder det egentligen att vara kristen?

    – Hur man definierar en kristen har skilt sig från tid till tid, från kultur till kultur. Jag tror på att skylla mig själv, att det jag gör får konsekvenser. Men jag tror inte på skam! Och jag tror inte på det perfekta. Herre Gud, jag misslyckas med det mesta, men det olyckliga är inte slutet – det är kristendomens budskap.

    Bild 1289069 









    – Jag rynkar inte på näsan åt vare sig högt eller lågt, jag är inte från ovan. Och jag älskar "Mitt bästa tips"-spalten i Hemmets Journal!






    "Jag är sträng"

    Han smakar snabbt av den persikopuré som han beställt in till efterrätt. "Nej, det här är för sött!" Diskret ber han servitrisen om salt, peppar och olivolja. "Det gäller att få balans mellan salt, surt, beskt och sött."
     Sårbar och stark på samma gång – och alltid snabb på att ta konflikter. Många blir rädda för Jonas Gardell. Hans fasta blå blick som uppfordrande kräver att folk menar vad de säger på riktigt, som inte klarar av "utanpåverk och poser".

    – Jag är sträng, säger han med eftertryck. Jag tar ingen skit. Men jag vill absolut inte att folk ska vara rädda för mig! Jag skrattar stort, jag gråter lätt, blir fort arg – sedan blir jag snäll igen. Jag blir glad av diskussioner och har inga problem med konflikter. Men konflikter är ju inte slutet, som du minns. Det är nyttigt att bli ifrågasatt.

    Tre små skålar med olivolja, salt och peppar serveras på bordet, och Jonas strör, blandar och smakar av. "Det skulle vara gott med rostade hasselnötter till men jag ska inte vara besvärlig."

    Han ler och tillägger att han har levt med samma man i över 20 år och arbetat med samma folk lika länge, så något måste han väl ändå göra rätt? Onekligen. Den privata Jonas vet vi egentligen inte mycket om, trots att maken Mark Levengood så ofta figurerar i Jonas scenmonologer att vi tror oss veta exakt hur de har det där hemma. Mark, den snälla, trygga finlandssvensken som sprider lugn i Jonas energisprudlande kaos. Tror vi. Om det som har kallats Sveriges lyckligaste förhållande talar han sparsamt.

    – Kärlek? Min kärlek är skallig, från Finland och har tättsittande ögon. Mark var så ful som barn att hans mamma täckte hans ansikte med en filt när hon tog hem honom från BB.

    Han nickar som en försäkran att det inte handlar om ännu ett klassiskt "Mark-skämt". Sedan ler han, skjuter ifrån sig persikopurén och tillägger:
    – Jag är väldigt mycket Mark och Mark är väldigt mycket mig. Det är skönt att ha någon i nöd och i lust. Visst har även vi kriser och konflikter men båda vet vi att kriser inte är slutet.

    Son och dotter

    År 2002 fick Mark och Jonas sonen Amos tillsammans med ett lesbiskt par. "Vi har fått barn nu. Det finns ingenting som är omöjligt för Herren", kommenterade Jonas händelsen i en debattartikel i en kvällstidning. Gud gallrar inte. Ingen skulle få sätta sig till doms över samkönade pars rätt att skaffa barn. Tre år senare utökades familjen med dottern Olga och barnen bor varannan vecka hos sina respektive föräldrapar.

    – Varenda skilsmässobarn lever ju i delad vårdnad. Det är inget konstigt med det. Men jag och Mark har faktiskt aldrig blivit ifrågasatta som föräldrar. Aldrig!

    Barnen skyddar han som en lejonhona. Aldrig fotograferade eller kommenterade offentligt. Jonas Gardell representerar bara sig själv och kan därför bara tala för egen sak. "Barnen har inte gett mig mandat att tala om dem." Däremot talar han gärna om föräldraskap.

    – En av de stora fördelarna med att få barn är att man så självklart måste sätta barnen i första hand. Du äter inte först, det gör barnen! Frågar folk hur jag mår svarar jag nästan automatiskt – "Jo, tack ungarna mår bra." Sedan jag fick barn har jag blivit rädd för döden, det var jag inte innan.

    Liksom hans egen mor en gång, talar han ofta om för barnen att de är älskade och värdefulla.

    – Våra barn är extremt trygga och glada. Jag har berättat för dem att Gud aldrig kommer att överge dem, det är en trygghet.
  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!