Experten: ”Den här föräldrastilen är den mest skadliga”

De flesta av oss provar oss fram när det gäller hur vi är som föräldrar, och det är nog få som går omkring och definierar sig som den ena eller den andra typen. 

Men inom psykologin arbetar man i dag med tre arketyper av föräldrastilar baserat på den amerikanska forskaren Diana Baumrinds arbete: den eftergivna, den auktoritära och den demokratiska.

Varje föräldratyp påverkar barns beteende på olika sätt och kännetecknas av särskilda egenskaper som till exempel mängden krav på barnen och graden av omsorg.

Vilken typ är du, tänker du kanske? De flesta föräldrar kommer med all sannolikhet att känna igen lite av sig själva i alla tre typerna.

– Ingen förälder är samma typ varje dag genom ett långt föräldraskap - det är alltför förenklat, säger Ulla Dyrløv. Hon är en erfaren dansk barnpsykolog och författare till flera böcker om barns trivsel och familjeliv. 

–  Vi är människor, och vi förändras beroende på vilka situationer och livskriser vi står i. Och det är särskilt när vi är pressade och stressade som vi förändrar oss i relation till våra barn, förklarar Ulla Dyrløv:

– När vårt nervsystem är i obalans riskerar vi att hamna i en olämplig föräldratyp. Det kan typiskt bli det höjda pekfingret och skällandet eftersom vi får kort stubin och blir mindre lyhörda. Men det kan också bli den mer eftergivna rollen eftersom vi får dåligt samvete – och eftersom vi försöker undvika konflikter.

Men även om vi alla kan hamna i de två mer olämpliga föräldratyperna, ska vi alltid sträva efter den demokratiska.

Barn och föräldrar

Läs även: Psykologen: "Säg inte den här meningen till ditt barn"

Var pilot för ditt barn

Det är inte bara Ulla Dyrløv som menar att den demokratiska föräldratypen bör vara vår förebild – det tycker många andra barnexperter också. Dyrløv kallar det att vara pilot för sitt barn, och hon förklarar det så här:

– Piloten är en bild av att man som förälder alltid ska vara den som sitter vid spakarna. Man har det fulla ansvaret, medan passagerarna har ett avgränsat och tydligt definierat handlingsutrymme längst bak i flygplanet. Men när det till exempel är oväder och turbulens får man besked om att sätta sig ner och ta på sig bältet. Och när piloten har kontroll igen kan man ta av sig bältet och röra sig runt i flygplanet. Piloten har lagt rutten, styr flygplanet och bevarar lugnet oavsett vad som händer på vägen. Och det är precis samma sak som barn behöver från sina föräldrar. 

Den demokratiska föräldratypen är inte ett nytt begrepp, men ändå menar Ulla Dyrløv att föräldrar i dag behöver en kärleksfull påminnelse om att de inte ska vara rädda för att ta ansvar och sätta sig i förarsätet.

80–20-regeln

Ulla Dyrløv får regelbundet frågor från osäkra föräldrar om hur ofta det är okej att misslyckas. Och här har hon en helt tydlig riktlinje: Satsa på 80–20-regeln:

– Man bör helst ligga 80 procent i den demokratiska föräldratypen. Och så finns det 20 procent där vi misslyckas. Skulle man råka skrika på sitt barn eller skälla, går man tillbaka och säger förlåt utan något ”men” efteråt. Som pilot tar man alltid ansvar för det som händer på flyget, oavsett hur passagerarna beter sig.

Men som förälder ska man heller inte springa runt och säga förlåt till sitt barn varje dag. Om du gör det är det oftast något som är fel och som du bör ta tag i. 

Barn och föräldrar

Läs även: Linda är 36 och mamma till nio barn: ”Jag känner inte att jag är färdig med att vara gravid”

Be om hjälp

Med lite reflektion får du kanske upp ögonen för att de tilltagande konflikterna beror på att du har varit extra stressad på jobbet eller av sjukdom i den närmaste familjen, eller något helt annat, och därför är dina förmågor som pilot nedsatta. Då måste du som förälder se till att skapa lugn på andra sätt. Antingen genom att få kontroll över ditt eget nervsystem eller ringa en vän. Ulla Dyrløv har själv alltid tagit hjälp av sin mamma när resurserna varit knappa:

– När vi som föräldrar under en kortare eller längre period inte kan vara det stabila ankaret för våra barn och exploderar i raseriutbrott eller tårar, ska vi be om hjälp i vår närmaste omgivning. Jag hade turen att ha min mamma, men andra kanske har en god vän, syster eller bror.

Fråga ditt barn och bli en bättre förälder

Är du osäker på hur du egentligen är som förälder just nu, rekommenderar Ulla Dyrløv att fråga den största experten på området – nämligen ditt barn. 

Ge gärna en mätbar skala och fråga hur barnet tycker att du är som mamma just nu från 1–5, där 1 är en skitmamma och 5 är en fantastisk mamma. Och om ditt barn bara ger dig en 2:a, be det utveckla. Kanske svarar barnet att du skäller för mycket, är för stressad eller tittar för mycket på din telefon. Oavsett vad barnet svarar, lyssna på ditt barn – utan att ge det ansvaret.

– När jag gör den här övningen i familjeterapi, där barnen berättar för mamma och pappa hur de är som föräldrar, upplever jag att det bidrar till att förändra sättet de är föräldrar på, säger Ulla Dyrløv.

Konflikter har alltid en orsak

En förändring i familjens konfliktnivå beror inte nödvändigtvis på dig. Om du är säker på att orsaken inte ligger hos dig själv, så titta lite extra på ditt barn. En hög konfliktnivå har alltid en orsak, och kanske befinner sig ditt barn just nu i en svår situation på förskolan eller i skolan och behöver din hjälp, förklarar Ulla Dyrløv:

– Barn visar att det finns ett problem. De är inte problemet. Så om ditt barn är väldigt krävande visar det dig bara att det har några utmaningar. Och barn som utmanar sina föräldrar gör mig alltid lugn, för då är de inte rädda för föräldrarnas reaktion, till exempel att bli utskällda eller straffade. Eller att föräldrarna bryter ihop, för då hade de inte gjort det.

Prata därför med ditt barn om hur det har det när du upplever att det blir mer omöjligt, i stället för att du hamnar i en olämplig föräldratyp. Och om samtalet inte hjälper dig vidare, ta kontakt med förskolan eller skolan och hör vad de upplever.

Barn och föräldrar

Läs även: Lovisa var rädd för att föda igen – då testade hon hypnobirthing

Sluta med skuld och dåligt samvete!

Alla föräldrar vill sina barns bästa. Det är Ulla Dyrløvs tydliga uppfattning om de föräldrar hon möter i sitt arbete som psykolog. Därför inleder hon också alltid sina terapitimmar med meningen: Död åt skuld och dåligt samvete!

För det gör sällan något gott för dina egenskaper som förälder. Tvärtom. Beröm dig själv och andra föräldrar du möter på din väg. Och prata öppet om perioderna då det är svårt – kanske gör din ärlighet att andra också vågar öppna upp om det krävande föräldraskapet, säger Ulla Dyrløv och fortsätter:

– Det är hårt arbete att uppfostra barn. Och det är inte perfekt. Ungarna har snoriga näsor, de orkar inte göra som du säger, och de utmanar dig hela tiden. Men om vi sänker förväntningarna på oss själva och särskilt håller oss borta från sociala medier och glansbilder av familjer på Instagram, kan vi hjälpa oss själva. Sluta leta efter "quick fix" i föräldraskapet, de finns inte. Man ska i stället hitta det stabila ankaret i sig själv och ta ledarskapet på allvar.

Det här är de tre föräldratyperna

1. Den eftergivna föräldrastilen

Barnet får ansvaret, och gränserna försvinner. Den eftergivna föräldratypen är mycket återhållsam med att sätta gränser och skapa tydliga ramar för barnet. 

Den här typen av föräldrar är ofta rädda för konflikter eller orkar kanske inte med dem i en stressig och pressad vardag med två yrkesarbetande föräldrar, förklarar Ulla Dyrløv, som möter många föräldrar i den här kategorin i sitt arbete som psykolog. 

Det kan verka enklare att bara säga ja och låta barnet bestämma själv när det till exempel vill lägga sig, eller när det får äta godis. Därför väljer man ofta bort en konflikt som kräver mycket.

De eftergivna föräldrarna är som regel lätta att känna igen, eftersom de är mycket snälla och kärleksfulla och ger de små mycket uppmärksamhet. Men bristande gränssättning skapar ofta ett kaotiskt familjeliv och kan i slutändan leda till stress och utmattning hos de vuxna. Dessutom kan barnen få svårt att respektera gränser och auktoriteter både i och utanför hemmet.

– Den här föräldratypen är faktiskt den mest skadliga att växa upp med. Och det är den föräldratyp jag ser allra mest i dag. Barnet kan bli ängsligt och osäkert på sig självt av att få för stort ansvar i en ålder då hjärnan inte är redo för det. Och barnets upplevelse av misslyckande när det fattar dåliga beslut kan påverka barnets självkänsla, berättar barnpsykologen Dyrløv

2. Den auktoritära föräldrastilen

Regler utan dialog och utskällning som verktyg. Den auktoritära föräldrastilen kännetecknas av sträng disciplin. Den här föräldratypen tycker att det är okej att använda skäll och ett höjt pekfinger för att få barnen att lyda. 

Det finns många regler och krav på barnet, men ingen dialog eller lyhördhet för barnets känslor. 

Den här föräldratypen möter Ulla Dyrløv fortfarande en del av i sin praktik. Barn som växer upp med auktoritära föräldrar blir ofta rädda för att misslyckas, och i slutändan kan det ge barnet låg självkänsla. I den extrema änden av den auktoritära stilen kan barnen också utsättas för fysisk bestraffning, vilket ju är förbjudet.

– Typiskt möter jag föräldrar som har varit den eftergivna typen och som nu plötsligt står med barn som testar gränserna. I frustration och maktlöshet har de gått över till den auktoritära stilen och börjat skrika och skälla ut dem. Och ännu värre, kanske blir de fysiska när konflikterna eskalerar, säger Dyrløv

3. Den demokratiska föräldrastilen

Skapar trygga ramar och tar ansvar. Den demokratiska föräldratypen skapar tydliga ramar för barnet och tar ansvar för familjens trivsel. 

Det finns tydliga regler och förväntningar på barnet, men den stora skillnaden från den auktoritativa föräldratypen är att den demokratiska föräldern lyssnar på och pratar med barnet och tar hänsyn till barnets känslor – utan att nödvändigtvis ändra reglerna väsentligt eller ge ifrån sig ansvaret. För det ligger alltid hos den vuxne, förklarar Ulla Dyrløv.

Den här föräldratypen är mycket omtänksam och lyhörd gentemot barnet, och tror att vägen till psykiskt sunda barn bland annat ligger i god kommunikation.

– Om barn ska växa upp och bli trygga vuxna behöver de att mamma och pappa tar ansvar och upplever att de vuxna har kontroll, oavsett hur mycket de testar gränser. För det gör barn. Inte för att vara elaka, utan de gör det för att känna efter om du som förälder har kontroll över dig själv, så att de tryggt kan luta sig tillbaka, säger Ulla Dyrløv.

Barn och föräldrar

Läs även: Vilde blev gravid som 17-åring: "Blev nog lite ställd"

Artikeln publicerades först hos Klikk.no, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad.