Andlighet

Johan föll fyra meter – olyckan förändrade hans syn på livet: ”Jag har släppt alla mina gamla principer”

Det var firmafest i Blå hallen i Stockholms stadshus. Johan Kohlin skulle ta sig till bussen efter en lyckad kväll. På vägen ut fick han en impuls att åka kana på ett trappräcke. Den hala marmorn såg lockande ut. Han åkte en bit. Sedan föll han fyra meter och allt blev svart.

Leende man i rosa och vit rutigt skjorta framför ljus bakgrund.
Meditation och målning har varit viktiga verktyg i Johans återhämtning.
Annons

Vid ett litet soffbord sitter Johan Kohlin och hans före detta flickvän Anna Andersson. På mina fötter ligger den otroligt lena och nyfikna taxen Glenn-Gunnar. Samtalet kommer snabbt in på natten som förändrade Johans liv.

Det var en kall kväll den 18 november 2023. Johan gick med några kollegor till firmafesten som höll till i Blå hallen i Stockholms stadshus.

– Vimsig som vanligt kom jag i vinterkängor och kostym. Jag hade glömt skorna, säger Johan med ett leende.

Han kommer inte ihåg mycket från festen, men det har kommit tillbaka minnesbilder allt eftersom när han tittat på foton från tillfället.

– Jag minns tydligt de röda mattorna på stadshusets innergård.

Ett leende par håller en liten långhårig hund utomhus vid ett räcke med grön bakgrund.
Johan med ex- flickvännen Anna och taxen Glenn-Gunnar.

Johan och hans sällskap gick in och satte sig vid ett bord. Komikern Björn Gustafsson underhöll på scen.

Han var snabb och levererade skämt efter skämt. Det var en rolig kväll med kollegorna från jobbet. God mat och dryck. Skratt och gemenskap. Det började bli sent och Johan ville ta sig tillbaka till hotellet med bussen. Han sa hejdå och tog sig mot utgången.

– Jag gick ner från övervåningen och fick en impuls. Det hala räcket längs med trappan såg lockande ut, säger Johan.

Johan Kohlin

Ålder: 53 år
Bor: Jönköping
Familj: Är ensamstående med dotter som bor hos honom en dag i veckan.
Gör: För tillfället sjukskriven.
Bakgrund: Utbildad lärare och första tjänsten efter utbildningen var som IT-pedagog. Han har även arbetat som adjunkt vid högskolan i Jönköping och som webbutvecklare på olika företag. I dag är han anställd av Consid AB som IT-konsult.
Motto i livet: Var ödmjuk och tacksam
Detta är andlighet för mig: ”För mig började det med insikten att jag är mer än den som tänker. Och att det är mer än det här. Vad och hur är oklart men att det inte låter sig beskrivas av oss människor. Livet har blivit mycket mer spännande och intressant sedan jag antog inställningen att vi aldrig kommer kunna säga med säkerhet hur saker är“.

Föll från trappan i Blå hallen

Johan filmade med mobilen samtidigt som han åkte neråt. På filmen syns ljusglimtar och sedan blir det svart. Han föll fyra meter och landade på det hårda marmorgolvet medan festen fortsatte i Blå hallen, som om inget hade hänt.

Johan minns inte vad som hände sen. Men i efterhand har det kommit fram att en eventchef hittade honom liggande, lite gömd, på det hårda golvet. Han åkte in till Karolinska för intensivvård och för att bli röntgad. Kroppen var svårt skadad av fallet. Två brutna revben, punkterad lungsäck och hål i diafragman, vilket är väldigt ovanligt. Magsäcken hade förflyttat sig till en plats bakom lungorna.

– Jag tror att jag måste ha tagit mig runt i luften och landat på fötterna och att det blev en kompression. Så att magsäcken trycktes igenom diafragman och lade sig bakom lungorna.

Två personer sitter vid ett runt bord och går igenom papper tillsammans.
Anna var en stor hjälp under Johans tuffa återhämtning.

Hålet i diafragman opererades och lagades med nät. Hjärnan var påverkad och han fick flera hjärnblödningar. Nervtrådar hade slitits av i hjärnan när den skakades om vid fallet och han konstaterades ha DAI (diffus axonskada, en allvarlig form av traumatisk hjärnskada) grad 2. I två veckor låg Johan i medicinsk koma.

– De gjorde många uppväckningsförsök. Men jag fick sövas igen då min hjärna inte var redo för påfrestningen att återgå till medvetenhet.

Sedan kom den stora dagen då han vaknade ur den medicinska koman. Johan visar en bild på telefonen från sjukhussängen den första december.

– Jag såg ut som om jag hade legat i vatten i flera veckor. Som ett uppsvällt lik. Det är obehagligt att se, säger han och rynkar ögonbrynen.

Hjälp att landa på fötterna

Vid Johans sida sitter Anna Andersson. De träffades tre månader före olyckan. Anna får fylla i de hål som finns i berättelsen om olyckan. Som fallit bort i glömska på grund av den traumatiska upplevelsen. Hon har sitt perspektiv på sjukhusvistelsen.

– Det var så svårt att inte veta, säger hon. Skulle Johan kunna gå igen? Skulle han känna igen mig, sina barn och familj? Det var fruktansvärt, så plågsamt. Vem kommer han vara när han vaknar upp? Läkarna kunde inte svara på någonting.

Anna pratade mycket med Johan. Från första veckan på sjukhuset har hon ett väldigt starkt minne.

– En dag kom jag in och sa hej. Han låg där med all medicinsk utrustning och så såg jag att han log. Jag tog Johans hand och frågade om han kunde krama den. Och då klappade han min hand, säger Anna och visar med sina händer.

En person målar på en stor duk i en ateljé med blå och gröna färger.
Målandet och att meditera hjälper Johan att vara i nuet.

Längre fram när Johan kunde prata igen var han inte helt medveten om var han befann sig. Men minnet och orienteringen i tid och rum kom tillbaka allt eftersom.

När Johan låg i patientsängen och tittade i olika dagböcker från både Karolinska och IVA kom en stark insikt till honom.

– Nära och kära och personal hade skrivit dagbok åt mig och lagt in bilder. Det var då jag förstod hur nära det var att jag inte hade klarat mig. Jag insåg att jag måste ha fått hjälp att ta mig runt i luften så att jag landade med fötterna före. Åtminstone är det min teori med tanke på skadorna.

Omgiven av änglar

Läkarna uttryckte förundran över Johans snabba förbättring.

– Jag fick höra från all personal att jag gjorde stora framsteg. Många människor bad och gjorde healing för min skull. Och det känner jag stor tacksamhet för. Jag tror det var därför det gick framåt så fort.

Johan och Anna pratar öppet om hur världen ser ut. Att det finns något mer än det våra fysiska kroppar och ögon kan uppfatta.

– Jag har aldrig varit troende innan och det var så skönt att jag kunde närma mig andlighet utan att vara låst vid religion. Finns Gud så finns alla versioner vi människor har definierat. Och då har ju alla fel. Eller alla rätt, säger Johan.

Man i rutigt skjorta målar vid staffli bredvid penslar och en målarburk.
Johan ville fånga känslan av fallet i tavlan. Detaljer var mindre viktiga, utan färger och ljus fick styra.

Anna håller med om att det är viktigt med en öppenhet inför världen.

– Det finns inte någon som sitter inne med ett svar. Vi har inget facit. Det finns lika många svar som det finns människor. Lika många sanningar som det finns människor, säger hon.

Att få hjälp genom att energi överförs är något de tror på av erfarenhet.

– Många människor tänkte på Johan och bad för honom. Han upplevde ljus och kärlek. Och det har hjälpt, säger Anna.

Andligheten hjälper Johan även i dag i hans vardag.

– Det ger mig en trygghet i att jag känner mig omhändertagen. Att jag är omgiven av änglar. Hur det fungerar vet jag inte och vill inte försöka mig på att förklara heller. Men jag känner mig stärkt och grundad av att uttrycka min tacksamhet varje dag.

Lugnar med meditation

Johan var glad och pratade mycket efter olyckan. Han kände tacksamhet snabbt.

– Konstigt nog var det ingen ilska eller ledsamhet i början. Jag var väldigt glad när jag hade förstått hur nära jag varit att dö. Alla terapeuter var förvånade över att återhämtningen gick så fort och bra. Att det var otroliga framsteg.

Efter olyckan öppnade Johan upp sig för meditation. Han blev tipsad om en app och kände lugn och att han kunde släppa taget när han mediterade.

– När jag lyckades första gången då kände jag någon slags andlighet. Jag kunde hålla tankarna borta. Det började bubbla i mina tår, som sockerdricka, kroppens eget bubbel.

Men det har också kommit tyngre tankar, som dödsångest. När hjärntröttheten sätter in, kommer katastroftankarna.

– Det är en bieffekt och jag hoppas att det läker bort. Jag har verktyg för att kunna hantera det. Att kunna lugna mig med meditation när de svarta tankarna kommer. Det hjälper mig verkligen.

Försonades med sin bror efter olyckan

Även målandet ger Johan lugn.

– Det är läkande och lustfyllt. Inte dränerande. Jag har gjort en tavla som illustrerar när jag föll i trappan. Hur sidengardiner och ljuset från lampor svepte iväg. När jag målade den kunde jag vara fri. Jag var inte styrd av detaljer utan mer av en känsla. Det var skönt.

Vissa värderingar har ändrats efter olyckan. Tidigare var Johans liv ganska stressigt.

– Före olyckan tyckte jag det kändes viktigt med en stor lägenhet i centrala Jönköping. Men efteråt var det helt obetydligt med sådana saker.

Att få dela, diskutera och utveckla sin tro med någon annan är viktigt för Johan.

– Min bror och jag har funnit varandra igen efter olyckan. För 25 år sedan blev han munk inom Hare Krishna-rörelsen och då blev vi bara ovänner. Jag var principfast. Nu har han mycket att lära mig, då han har läst de vediska skrifterna. Vi kan samtala om många saker, även om de skrivna orden inte har samma betydelse för mig som för honom.

Johan tror att mycket ligger i att kunna sluta fred med det som är. Att kunna trösta sig själv när hjärntröttheten blir svår. Och att kunna vara transparent med sina utmaningar är en styrka.

– Jag tror nyckeln är vilket förhållningssätt du väljer att ha till det som händer dig. Och vissa dagar bryter jag ihop. Men det är inte ofta. Sen tar jag mig upp igen med hjälp av mina verktyg och stöttning från vänner och familj.

Johan betonar att det viktigaste av allt är att ha respekt för alla olikheter som finns.

– I och med olyckan har jag släppt alla mina gamla principer om att tro att jag vet. För mig är väl andlighet att erkänna att jag inte vet. Att allt är möjligt.

Recept från Hemtrevligt

Inredning

Relationsexperten svarar

Husmorsknep

Hälsa

Läsarresor

Hemma hos