Jag får träffa Frida Malmquist en varm sommardag i hennes trädgård. Först hälsar jag på katten Sally och sedan sätter vi oss i vardagsrummet med altandörren öppen. Frida är solkysst och har mjuka, avslappnade kläder. Hon hyr ett hus i Habo med naturen nära.
Frida hade en lugn och trygg uppväxt. Hon minns att hon ibland kunde undra, nästan lite nyfiket, hur sorg och smärta kändes. Frida hade sett andra sörja och hantera kriser, men kunde inte själv relatera till det. Vilket såklart var skönt.
– Men så, vid 27 års ålder, kom käftsmäll efter käftsmäll. Det var en tid med flera kriser, och min mamma fick beskedet cancer, endast 52 år gammal.
En tuff period
Frida tänker tillbaka på tiden då hon och hennes dåvarande sambo Fredrik blev föräldrar för andra gången. De fick Tim, lillebror till Noel, 2 år. Han kom två månader för tidigt och familjen tillbringade flera veckor på sjukhus.
– Vi kände mycket oro över hans utveckling och mående. Det slutade väl och vi kom hem med en frisk bebis men det var en tuff tid.
Precis när de kom hem med Tim fick de reda på att Fridas mamma åkt in till sjukhuset för smärtor.
– När hon röntgades fick hon reda på att det var cancer i gallblåsan. Jag kommer så väl ihåg när pappa ringde och jag tog emot samtalet och förstod direkt att det var allvarligt.
Läs även: Pierre Hesselbrandts känslosamma husrensning: ”Nu kan jag känna glädje igen”
Ingen tid att läka
Prognosen var väldigt dålig från början. Det är en svår cancerform att bota, men Frida höll fast vid hoppet hela vägen.
– Jag hörde bara att det går att leva utan gallblåsan. Cancern var även inväxt i levern, men jag tänkte att det går att ta bort en bit av levern också och överleva.
Men det var aldrig aktuellt att operera henne.
– Mamma åkte in ganska snabbt på behandling men hon blev bara sämre och sämre.
Det var en tuff tid för hela familjen. Mitt i kaoset av sjukdom och trötthet var de med om en bilolycka. Det var april månad och lite halt på vägarna. En kort stund av ouppmärksamhet ledde till en ordentlig singelolycka där bilen voltade flera varv av vägen.
– Jag hann tänka att jag inte kan dö före mamma. Men ändå kände jag att det kanske skulle bli så, säger Frida.
De hade tur och hela familjen klarade sig utan svåra skador. Men när de kom hem från sjukhuset kände Frida ett stort behov av sina föräldrars stöd.
– Det var så mycket fokus på mammas sjukdom. Jag hade bara behövt mamma och pappa i den stunden. Kanske få hjälp med barnen för att få läka och prata med någon.
Då fanns inte det utrymmet för det, det blev något hon fick ta tag i senare.
En grå höstdag i oktober 2008 dog Fridas mamma.
– Jag fick beskedet sent på kvällen, jag minns att jag stod i sovrummet och tittade ut genom fönstret. Det var en typisk höstkväll med regn i luften. En massa blöta löv låg på gatan utanför.
Utvecklades under krisen
Sorgearbetet var väldigt overkligt.
– Såklart var jag bara i ett töcken i den här sorgen. Det var väldigt svårt den första tiden att förstå att hon aldrig mer skulle vara med oss. Jag skulle aldrig mer få känna hennes kramar, höra hennes röst och prata med henne.
Fridas mamma var alltid den som höll ihop allting i familjen.
– Jag kände alltid att mamma fixar det. Men när hon försvann tog jag nog över den rollen. På något sätt hittade mitt eget driv. Jag brukar tänka att det utvecklades ur den krisen.
Men Fridas kropp skrek att något var fel och att något behövde ändras.
– Jag hade ofta ont i kroppen och var trött. Sköldkörteln hade jag också problem med.
Så hon började träna lite försiktigt. Det var träning inspirerad av yoga som gjorde att hon började må bättre fysiskt.
– På den vägen kom jag in på att själv utbilda mig i att hålla klasser på ett gym. Jag hade ett stort intresse för hälsa och välmående med mig. Så det låg nära till hands.
Relationen tog slut
Den här kraften som Frida upptäckte hos sig själv gjorde att hon så småningom startade eget företag med massage och yoga.
Frida kände att det saknades något i relationen med barnens pappa Fredrik. De tappade bort varandra.
– Det blev tydligt att vi gick åt olika håll. Vi brydde oss om varandra men vi var ändå inte så intresserade av varandras liv.
Hon kunde komma hem från en kurs eller utbildning i personlig utveckling och känna sig lycklig och inspirerad.
– När jag öppnade dörren rann all energi av mig direkt. För det fanns inte någon som tog emot det. Och det var åt båda håll. Nu kan jag se att jag förstod ju inte heller honom.
De började prata om hur de ville leva för de kände att de hade förlorat närheten.
– Vi kunde prata om det och vara öppna med varandra om vad vi behövde för att vi skulle få det bättre. Men båda kom fram till att vi behövde separera.
Så för några år sedan gick Frida och barnens pappa isär.
Läs även: Malin Berghagen: ”Allt vi upplevt ger oss en form av visdom”
Stark trygghet och kärlek till sig själv
I dag är Frida i en annan relation.
– Det fick långsamt utvecklas från vänskap till kärlek. Musiken var det som förenade oss på ett djupt själsligt och innerligt sätt.
Frida och hennes partner bor i olika städer och har därmed en del tid på olika håll, något som kan vara utmanande men också fantastiskt.
– Det är fint att få längta. När vi väl får vara tillsammans så är vi fullt närvarande med varandra.
Hon har funnit vad hon behöver i en kärleksrelation.
– En sund kärleksrelation för mig är att känna att jag älskar mig själv när jag är med min partner. Att han tar fram mina vackra sidor men att han också kan hantera och möta mitt mörker med kärlek.
Att vilja varandra väl är av stor vikt för Frida.
– Varje dag är det viktigt att både i ord och handling visa omtanke för varandra. Att vi möter varandras olikheter med nyfikenhet och respekt. Kommunikation är kanske det viktigaste i en relation, att våga öppna upp, dela och ventilera.
Nu känner Frida en stark trygghet och kärlek till sig själv. Hon kan även se det i sin partner.
– Jag är tacksam att få uppleva allt det i min relation i dag. Det är ju där det måste börja tänker jag, att älska sig själv. Då slutar vi ställa krav på andra och släpper jagandet efter bekräftelse. Kärleken måste vara villkorslös, då är den som renast och vackrast.
Frida har reflekterat över hur hennes mamma hade det i sitt liv. Att hon kämpade på men att hon inte var lycklig.
– Mamma levde inte riktigt det liv hon ville. Jag har en stark tro till att sådant sätter sig i kroppen, det kan göra oss sjuka. Så jag tror att det kanske hände henne. Och därför känner jag att hon hade älskat allt jag gör nu.
Guidas av osynlig kraft
Frida är en människa som behöver dela upplevelser. För henne är det viktigt att sätta ord på det hon är med om.
– Det är jätteskönt att få sitta med andra och prata. Jag har alltid varit nyfiken på människor och det finns inget bättre än att mötas och ta del av någon annans historia. Vi behöver ju varandra.
Samtidigt är hon inte rädd för att möta sina egna känslor.
– Jag har hanterat mycket på egen hand genom att vara välkomnande i mina känslor. Det är ingenting som skrämmer mig. Jag har skrikit, gråtit och är inte rädd för att bryta ihop.
Frida förstår att det är mycket som hon behöver få uttrycka genom kroppen.
– Jag har haft stunder när jag har varit själv med mina starka känslor. Det är nästan så att jag har undrat vad som sitter här inne, i den här kroppen. Att det kan komma så mycket, säger hon med ett skratt.
Men hon vet att det inte finns några genvägar.
– Det går inte att trycka undan känslor av sorg, smärta, ilska eller vad det nu kan vara för något. De kommer upp en vacker dag ändå. Jag kan likaväl vara i skiten nu och se vad som händer.
Frida känner en säkerhet i sig själv. Hon vet att hon klarar av både lätta och svåra saker.
– Det kan vara att jag får något bra till mig men det kan också vara en käftsmäll. Mitt i en kris är det jobbigt såklart. Då vill jag att det ska vara lugnt och skönt. Men jag är sådan som person att jag tänker att det löser sig.
Den här tilliten hon betonar är något som hon alltid har känt.
– Jag har en tro på mig själv och jag känner mig ofta stark. Det är ett ständigt utvecklande och jag tycker det är väldigt spännande att leva.
Men hon upplever även att tryggheten är kopplad till något annat.
– Jag känner ofta att jag är hållen, guidad och stöttad av något annat som vi inte kan se.
Det stora intresset för musik är något som följt Frida genom alla år. Genom musiken fick hon tillgång till något större. Frida ler när hon tänker på sig själv som barn.
– Jag drog upp rullgardinen och tittade upp mot himlen. Det var som att jag hade kontakt med någon där uppe. Sedan satt jag och sjöng sånger till naturen. Så som jag minns det sjöng jag hela tiden när jag var liten.
Kontakten fanns naturligt när hon var liten. Men sedan tappade hon bort den under en lång tid.
– Hela tonårstiden och som ung vuxen var jag långt ifrån en tro på något. Jag började få glimtar av det när jag var i 25-årsåldern. Sen har det stärkts allra mest de senaste åren.
Läs även: Musikbada: Rena själen med ljudets kraft
Ta vara på tiden
Fridas mamma är ofta närvarande i allt Frida gör. Hon vet att hennes mamma hade älskat allt det hon har skapat.
– Jag kommer ofta tillbaka till min mamma. Det kan vara att jag har spelat någonstans och det har varit väldigt innerligt. Då känner jag en stark koppling till mamma. Hon var alltid så stolt när jag sjöng. Jag önskar ju inget högre än att hon skulle leva såklart.
– Att hon blev sjuk tror jag gjorde att jag kom in på att utveckla mig inom hälsa. Jag kanske inte hade tagit de vägarna annars, det är svårt att säga. Men jag känner ofta en stor känsla av tacksamhet till mamma.
Fridas mamma var mycket kreativ. Det var en del av henne, då var hon sig själv.
– Men hon höll tillbaka väldigt mycket. Hon hade kunnat göra mycket annat men hon gjorde inte det, hon hann inte dit.
Det viktigaste i Fridas liv är att lita på sin magkänsla. Frida vill vara en förebild för sina barn att de ska söka inåt i sig själva och efter sin lycka. Hon vill visa dem att livet är värdefullt.
– Det är mitt liv och jag har ganska begränsad tid som vi alla har som lever på den här jorden. Så jag måste förvalta det och leva fullt ut. Jag pratar högt med mamma ibland och det känns fint. Och jag känner det som att jag lever mitt liv för henne också.
