Vännerna flyttade ihop efter pensionen: ”Gör det, gör det, gör det!”

När vi är färdiga med jobb och barn, då ska vi flytta ihop och ha roligt igen.

Lisbeth Wemmelund ler medan hon berättar om den plan, som låg och väntade på att förverkligas under de år det tog vänparen runt bordet att få barn och göra karriär. 

Det är 55 år sedan, och nu sitter de, gråhåriga, och dricker förmiddagskaffe med utsikt över Kalø Vig på sin gemensamma fastighet mellan Rønde och Hornslet på Djursland i Danmark.

– Vi träffas alltid klockan 10.30 och avsätter en halvtimme för det, berättar Christian Højlund. 

Med sina 79 år är han den äldsta av de fyra vännerna, som bor parvis här på den fyrlängade gården. Christian och hans hustru Annette, som är fyra år yngre, har varit gifta i 55 år, medan Sven och Lisbeth, som båda är 73, gifte sig 1973. 

Annette och Christian var med på bröllopet, så de fyra människorna här vid bordet har en historia tillsammans som går långt tillbaka. 

– Christian och jag kände varandra från gymnasiet, och vi flyttade tillsammans till Århus för att studera. Vi sjöng i studentkören, där vi träffade Lisbeth och Sven, berättar Annette, och Lisbeth inflikar.

– Och så hade vi så roligt tillsammans och var ofta hos Annette och Christian, eftersom de hade så gott om plats, medan Sven och jag bodde i en liten lägenhet. 

Både hon och Sven utbildade sig till läkare och har haft egen mottagning i Højbjerg, söder om Århus, i många år. 

Christian var i många år präst i Silkeborg, och Annette gymnasielärare. Även om de inte alla blev kvar i Århus, har staden varit deras gemensamma samlingspunkt, och när de bestämde sig för att förverkliga drömmen om att bo tillsammans, skulle det vara nära staden där de en gång träffades. 

– Vi har gjort tvärtom mot andra i vår ålder, som skalar ner. Vi har skalat upp, säger Christian. 

Planerat för alla tänkbara scenarier

Sven, Lisbeth, Annette och Christian har bott tillsammans sedan 2015, och det var faktiskt inte meningen att de skulle flytta ihop så snabbt. Men eftersom stället var till salu slog de till tidigare än planerat, som Christian uttrycker det. 

Stället är en renoverad gård med fyra längor, varav den ena är bostad för Annette och Christian, den andra för Sven och Lisbeth, som bor i fastighetens ursprungliga huvudhus och har en hyresgäst boende på övervåningen. 

I en annan länga finns ett gästhus, som används flitigt när parens sammanlagt sex vuxna barn och 19 barnbarn är på besök, och så finns där den stora, gemensamma kreativa lokalen där de bland annat målar, väver och syr. 

– Vår äldste son blev helt nervös när han hörde om stället här, för han trodde att han skulle komma och ta hand om alltihop, berättar Sven med ett leende och tillägger: 

– Men vi har ordnat det. 

Med det menar han och hela kvartetten att de har tagit höjd för alla – även värsta tänkbara – scenarier. 

– Sven och jag har prövat både samköp och bogemenskap tidigare, och vår erfarenhet är att om man föreställer sig allt som kan hända och får det nedskrivet, så skapar det inga problem. Folk säger att ”det ska vi nog lösa”, men det kan man inte räkna med, konstaterar Lisbeth. 

– Vi såg fram emot det här, men under en period handlade allt om vad som skulle hända om vi blev ovänner eller om en av oss dog, berättar Annette.

Christian berättar muntert att de har planterat ett buskage i trädgården som kan leverera begravningsbuketter, för utöver deras egen död så är de fyra i en ålder där människor omkring dem går bort. 

Nedskrivna avtal 

Ekonomi och död hör till de ämnen som kan skilja även de bästa vänner åt, så därför är alla avtal nedskrivna och har gåtts igenom med en advokat. 

Sven och Lisbeth hade mer pengar än sina vänner, så de har betalat två tredjedelar av stället, och därför har de gjort en ordning där de investerar proportionellt i de fasta utgifterna.

– I början, när vi precis hade flyttat hit ut, hade vi mycket formaliserade möten, men det har vi inte längre, säger Annette. 

Även om det kanske låter som om praktiska saker har stor betydelse, så är de fyra vännernas poäng att grundligt genomarbetade avtal har gjort dem fria, så att de i dag har en avslappnad relation: 

– Vi har valt tryggheten med varandra, och man kan inte vara överens hela tiden. Det kommer att finnas någon som blir besviken ibland, säger Lisbeth. 

– Vi har en gemensam grund, och så har vi var och en våra egna liv. Vår utgångspunkt är att vi hjälps åt, och att det gäller i nöd och lust. Det händer något när vi sitter fyra i stället för två vid middagsbordet, och det gör vi ofta, för vi äter tillsammans, när alla är hemma, och turas om att laga mat åt varandra. Vi är bra på att lägga korten på bordet och säga det som det är, för annars fungerar det inte att bo tillsammans, säger Christian. 

Han och Lisbeth har båda gått en psykoterapeututbildning innan de flyttade hit, och de håller kurser och har klienter i en lokal i en av längorna. 

Det är också de som sköter den välvuxna köksträdgården, medan Sven är mycket förtjust i att spela piano och studera fågellivet, och Annette broderar och samlar på frimärken. 

Det var ett gemensamt krav på bostaden att den skulle ligga nära vattnet, och varje morgon cyklar alla, utom Annette, ner och badar, även om Sven med ett leende erkänner att han hade en paus under vintern. 

–  Det var lite för kallt för mig, säger han. 

Han och Lisbeth reser en hel del med sina barnbarn, och med varandra, medan Annette och Christian ”lägger pengarna på kulturlivet i Århus”, som Annette uttrycker det. 

De trivs med att kunna ägna sig åt sina intressen tillsammans och var för sig, och kan inte komma på något dåligt att säga om att flytta till ett gemensamt boende som deras. 

Som Christian uppmuntrande säger: 

– Det är ett bra argument att vara tillsammans med fler, för det gynnar både äktenskap och vänskap, så jag vill säga att det kräver mod och ekonomisk beredskap, men mest av allt vill jag säga: Gör det. Gör det. Gör det!

Artikeln publicerades först hos alt.dk, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad.