Kontrapunkts Negar Zarassi: ”Sången är en passion. Jag kan inte leva utan den”

Hade produktionsteamet månntro blandat ihop telefonnumren eller var det verkligen henne man eftersökte? Det var frågan Negar Zarassi ställde sig när hon 2024 fick erbjudande om att medverka i SVT:s finkulturella frågesportprogram ”Kulturfrågan Kontrapunkt”, där högtstående akademiker och rutinerade kulturkritiker möts i stenhårda dueller på konstens, litteraturens och den klassiska musikens område. 

En tid innan hade Negar varit påtänkt som gästartist i programmet, men när ingen av de ”kulturella nötter” som de tävlande ska knäcka var kompatibel med hennes repertoar rann det hela ut i sanden. Att själv sitta på de utfrågades bänk och exponera sig för risken att svara fel inför en halv miljon tv-tittare var någonting helt annat. Tanken på det både skrämde och kittlade Negar.

– Jag är ju så långt ifrån musikvetare man kan komma. Som operasångerska är det klart att jag har en hel del kunskap på musikområdet. Att däremot minnas namnen på stycken och kompositörer och dessutom nöta in en massa bakgrundsfakta kändes som ett jätteprojekt. Men jag tänkte att jag ger det ett försök, jag ska inte vara en fegis. Så jag satte i gång att plugga som en galning inför det förberedande testet några dagar senare.

Akut till sjukhus innan inspelningen

Negar parades ihop med litteraturprofessorn Axel Englund och konst­docenten Alexandra Herlitz – två personer som hon numera räknar in i sin närmaste vänkrets. Lagets uppladdning inför programdebuten var dock allt annat än idealisk. 

Fyra dagar innan deras premiäravsnitt skulle spelas in åkte Negar akut in på sjukhus efter att ha drabbats av en allvarlig inflammation i magen. Hon lyckades beveka läkarna att ge henne permission under de två dagar då tre första programmen skulle spelas in. På morgonen preparerades hon med smärtstillande, drog av sig patientkläderna och hoppade in i taxi. Vid ankomsten till tv-huset i Göteborg glammades hon upp inför inspelningen. På kvällen var det återfärd till Sahlgrenska universitetssjukhuset där personalen stod redo med ett nytt antibiotikadropp.

Icakuriren Intervjuer

Läs även: Ebba Witt-Brattström dolde sitt estniska arv och moderns bakgrund: ”Flykten har funnits som en skam i mig”

– Det var supertufft att ligga på sjukhus. När jag befann mig där var jag jättesjuk och hade svåra smärtor. Men under timmarna i studion kände jag mig ganska frisk och glömde bort att jag hade ont. Att träffa andra människor gav mig glädje och energi. Det blev också uppenbart för mig att musik och kultur gör mig till en lyckligare människa. Men jag kände att det inte gjorde så mycket att vi inte gick vidare i tävlingen den gången. Efter den sista inspelningen var mina krafter slut.

Vinnarpokal på fönsterbrädan

Sortin ur tävlingen efter en vinst och två förluster blev en morot att revanschera sig nästkommande säsong. Och vilken revansch det blev! I höstens säsong briljerade ”Lag Englund” i program efter program och avgick med slutsegern. En av fönsterbräderna hemma i köket i Majorna pryds av den ­iögonfallande vinnarpokalen. 

Programmets genomslagskraft har gjort Negar, som tidigare huvudsakligen framträdde i Västsverige, till en efterfrågad konsertartist i hela landet. 

Hur mycket hon än älskar att resa runt och sjunga är det förstås något alldeles särskilt med att uppträda på hemmaplan i Göteborg, staden som hon varit trogen sedan sju års ålder. Negar var bara två och ett halvt år första gången hon satte fötterna på svensk mark, den gången i västerbottniska Umeå. Föräldrarna hade flytt från Iran på grund av kriget med grannlandet Irak och den totalitära ­regimen som fängslade och avrättade meningsmotståndare.

– Min pappa var en av dem som hamnade i fängelse. Han släpptes bara några veckor innan jag skulle födas. Fem, sex månader efter att vi hade kommit till Sverige lämnade pappa familjen. Plötsligt stod mamma ensam med en unge som dessutom var överenergisk och aldrig satt still. Jag var nog ganska krävande som barn.

Fann operan efter att ha sett ”De sju dödssynderna”

Av pappan, som numera bor i USA, ärvde Negar den konstnärliga ådran. Under skoltiden ägnade hon sig åt dans och tog lite trevande sånglektioner utan att ha något uttalat mål. Det stora musikaliska uppvaknandet kom inte förrän på gymnasiet då Negars svensklärare tog med sig sina elever på till Göteborgs­operan för att se Kurt Weills och ­Bertold Brechts ”De sju dödssynderna”.

– Operasångaren Sami Yousri gjorde huvudrollen. Vid ett tillfälle rev han av sig t-shirten och stod barbröstad och sjöng med sin basröst. Jag blev helt tagen. Efter föreställningen gick jag fram till Sami och sa: ”Jag vill också sjunga opera. Hur ska jag göra för att skola min röst?” Han gav mig namnet på en sångpedagog som jag tog kontakt med.

Icakuriren Kultur

Läs även: Artisten Nils-Albert tar hand om Operans historiska kostymer – här hänger giganternas scenkläder

Därefter vidtog ett enträget dagligt övande, ibland till grannarnas förtret, konstaterar Negar leende.

– Jag hade från början ingen speciell sångröst, den har kommit med tiden. Men viljan att berätta något, nå fram och kommunicera med en publik har alltid funnits där. Min talang har nog i första hand bestått i att jag är disciplinerad. Jag tror det är det som skiljer agnarna från vetet. Det är många som har en sångbegåvning, men man måste också ha uthålligheten. Det går inte alltid spikrakt framåt. 

– Själv har jag haft jättemycket problem med rösten och varit på väg att sluta flera gånger. Man kan fråga sig vad det är som ändå har fått mig att fortsätta. Jag tror att det handlar om att sången är en passion, rentav en besatthet. Jag kan inte leva utan den.

Negar understryker att hennes röst åldern till trots har genomgått en avsevärd utveckling de senaste fem åren, mycket tack vare samarbetet md sångpedagogen Lena Hellström-Färnlöf. Fast den allra största förändringen har skett på det mentala planet. I takt med att hon har släppt på kontroll­behovet och skaffat sig en högre tilltro till sångröstens motståndskraft har den också blivit mer pålitlig.

– För mig går sången mindre och mindre ut på prestation och mer och mer på att skapa en gemenskap med publiken, snarare än att den ska tycka att jag är duktig. Fortfarande känns det jättehäftigt att människor anser det vara värt att investera tid och pengar för att komma och titta på mig.

Negar Zarassi i ”Persia’s got talent”

Även om den klassiska sången är ryggraden i Negars yrkesutövning gör hon gärna utflykter till andra musikgenrer. På hennes repertoar ryms alltifrån Edith Piaf-chansoner och jazziga Barbro Hörberg-visor till regelrätta opera­arior. Den stora musikaliska spännvidden till trots hade hon aldrig kunnat se sig själv som tävlande i ett världens största talangprogram. 

2020 kom ett oväntat telefonsamtal från svensktalande Anna som presenterade sig som talangscout för ”Persia’s got talent”, Mellanösterns motsvarighet till svenska ”Talang”. På grund av den politiska situationen i Iran var det otänkbart att sända programmet därifrån. Inför premiärsäsongen hade man i stället beslutat sig för att förlägga inspelningen till Stockholm. Nu behövde man en representant för operagenren. Kunde Negar tänka sig att ställa upp i tävlingen?

Icakuriren Kultur

Läs även: Operadonnorna har hittat bästa sysselsättningen för pensionen: ”Vi kunde helt enkelt inte sluta”

– Först var jag tveksam. Jag var ju en professionell sångerska och ingen ung talang. Saken hamnade i annat läge när jag fick veta att man kunde vinna en miljon kronor och att min barndomsidol Ebi – Irans svar på Frank Sinatra eller Tommy Körberg – skulle sitta i juryn. Så jag tog med mig mamma och åkte dit och sjöng, utan att ha några förväntningar. Jag blev nog ganska överrumplad över att jag gick hela vägen till finalen och slutade på tredje plats.

Oro för släkten i Iran

Bronsplatsen i programmet, som sågs av miljontals iranier över hela världen, har gett många ringar på vattnet. När vi träffas har Negar nyligen varit i Indien och sjungit på ett bröllop mellan två exiliranier som anlitade henne efter att ha sett henne på tv. En annan värdefull bonus var att hon tack vare ”Persia’s got talent” fick kontakt med okända släktingar i USA berättar hon uppsluppet. Desto större är oron för den stora andelen släkt som finns kvar i Iran. Dem som Negar när vi ses inte har kunnat komma i kontakt med vare sig via telefon eller mejl på flera dagar eftersom myndigheterna, som en efterverkning av de massiva demonstrationerna mot styret, har blockerat internationella ­telefonsamtal och stängt ner internet.

– Senast i går funderade jag över hur mitt liv hade blivit om vi hade stannat kvar i Iran. Att som kvinna sjunga offentligt där är förbjudet. Alla de gamla kvinnliga stjärnorna har antingen emigrerat eller slutat att sjunga. När jag varit och hälsat på har jag efter ett par veckor velat göra revolution. Man känner sig kvävd där.

Engagerad i ”Kvinna, liv, frihet”

Negar har inte nöjt sig med att stillatigande bevittna förtrycket mot Irans befolkning i allmänhet och kvinnorna i synnerhet. Med musiken som plattform har hon engagerat sig i proteströrelsen ”Kvinna, liv, frihet”. Ett återkommande inslag under hennes konserter är en persisk sång tillägnad 16-åriga Nika Shakarami som misshandlades till döds av iransk polis. Baksidan av det aktiva ställningstagandet mot regimen är att Negar av säkerhetsskäl inte längre kan besöka sitt födelseland.

– Det är en sorg att inte kunna återvända. Samtidigt känner jag hoppfullhet om att demonstrationerna kommer att leda till att regimen faller. Att den ska försvinna har känts som en oupp­nåelig dröm som nu finns inom räckhåll. Jag vill inte ens tänka på det andra ­alternativet.

Negar är transparent med att hon känner en kluvenhet inför att i intervjusammanhang prata om Iran.

– Jag är ju liksom en människa, inte bara ”hon som är iranier”. Ibland kan jag känna att jag blir inskuffad i ett fack. Jag har fått kämpa för att betraktas som en sångerska i min egen rätt och inte enbart en representant för en invandrargrupp. Likväl som jag sjunger på persiska sjunger jag också på svenska, engelska, italienska och tyska.

Två barn med Erik Saedén

I fråga om dans har emellertid Negar en dragning till det latinamerikanska. Under en salsakväll på restaurangbåten Rio Rio 2006 sprang hon in i en annan salsaentusiast. Att han lystrade till samma namn som operasångaren Erik Saedén och därtill visade sig vara en avlägsen släkting till densamma gjorde henne extra nyfiken.

Inför utbildningsstarten på Kungliga musikhögskolan i Stockholm lyckades hon förmå sin nya bekantskap att hjälpa henne med flytten. Efter en vecka tillsammans i huvudstaden var de oskiljaktiga. Så har det fortsatt i två årtionden, trots att de i många avseenden är varandras motpoler.

– Jag är väldigt pratsam, utåtriktad och social. Erik är precis tvärtom. Utöver att han är en fantastisk männi­ska i största allmänhet ger han mig ett lugn och en trygghet. Hans bakgrund som landslagsspelare i amerikansk fotboll har medfört att han förstår vad det innebär att vilja satsa på någonting så helhjärtat som jag har satsat på sången. Han har alltid gjort allt som stått i hans makt för att jag ska kunna ägna mig åt det här.

När Negar två månader efter nedkomsten med äldsta sonen Samuel började repetera in en föreställning på Malmö opera gick Erik runt med barnvagnen i kulisserna och samordnade amningspauserna. Tiden då hon jonglerade jobb och småbarnstillvaro är Negar glad över att vara förbi.

– Stressen som det innebar att göra konserter, försöka upprätthålla en viss nivå och samtidigt ta hand om två små ungar vill jag aldrig utsätta mig för igen. Efteråt kände jag att nu blir det inga fler barn. Om jag varit anställd hade det kanske varit annorlunda, men jag älskar att vara frilansare och själv få styra över min karriär.

Icakuriren Intervjuer

Läs även: Peter Apelgren om sista turnén, kärleken och när det blev för mycket: ”Fick kliva av scenen och hämtas med ambulans”

Negar Zarassi vill vinna ”Kontrapunkt” igen

Numera är sönerna låg- och mellanstadiegrabbar som artigt hälsar när de kommer hem från skolan och hittar en journalist i köket, för att sedan hänsynsfullt försvinna in på sitt rum. Ingen av dem är särskilt imponerad över att deras mamma såväl har uppträtt inför kungaparet när de 2023 besökte Göteborg som vunnit ”Kulturfrågan Kontrapunkt”. Negars insats som operaspöket i Sveriges Radios senaste julkalender, ”Spökjul på Dimmeborg”, föll dem bättre i smaken. Skådespelarinsatsen gav Negar blodad tand.

– Nu när jag har varit med i radiojulkalendern skulle jag vilja vara med tv-motsvarigheten. Och så hoppas jag på att vinna ”Kontrapunkt” en gång till. Annars är drömmen att få sjunga ännu mer och i ännu större sammanhang, både i Sverige och internationellt. Tänk om jag en dag till och med skulle kunna uppträda i Iran.