Det borras, slipas och sågas – med hörselkåpor nära till hands. I snickeriverkstan intill Norra kyrkogården i Tidaholm är det full fart denna kalla och blåsiga vintereftermiddag.
En gång i veckan träffas här hobbygruppen i Tidaholms pastorat, med eldsjälen Håkan Johansson i spetsen. Håkan har varit med sedan församlingens hobbygrupp startades 1985 – som en motsvarighet till damernas syförening.
I början träffades man två timmar varannan vecka. Numera ses hobbygruppen, som idag består av sex herrar med ett stort intresse för snickeri, tre timmar varje onsdag.
Läs även: Anna Herdenstam blev sambo med sin mamma: ”Det är tryggt att ha henne nära”
– Vi hinner få ihop en hel del saker, säger Håkan med ett leende.
Bakom honom står ljusstakar, en docksäng, fågelholkar, skärbrädor, servettställ och en mängd andra trähantverk uppradade.
– Docksängar är populära, konstaterar Håkan. Ljusstakarna också. På två år har jag gjort över hundra. Jag kunde väl aldrig tro att de skulle bli så populära.
Började av en slump
Snickeriintresset har Håkan fått från sin mors far som var hantverkare. Håkan minns hur han började snickra med morfar när han var fem–sex år.
– Han gjorde vagnar och skottkärror – och två slädar som jag fick.
Att Håkan kom att snickra och slöjda i kyrkans regi föll sig av en slump då han, i början av 80-talet, blev tillfrågad om han ville slöjda med pojkarna i Kyrkans Ungdom. Därefter startades hobbygruppen för herrar med Håkan som ledare. Snickeriverkstan där vi befinner oss nu beskriver han som sitt andra hem.
– Jag längtar hit – det har jag alltid gjort. Det gör de andra också.
Ibland träffas medlemmarna i hobbygruppen någon gång extra, utöver de vanliga onsdagsträffarna.
Läs även: De syr hjärtkuddar till bröstcanceropererade: ”Vårt sätt att stötta de drabbade”
– Vi är alla pensionärer så det är inte några problem.
Att hobbygruppen förra året firade 40-årsjubileum känns stort, menar Håkan.
– Det kändes jättebra! Men jag hade aldrig en tanke på att vi skulle hålla på så här länge. Det har bara flutit på. Jag är 87 år nu.
I nästa andetag konstaterar Håkan att de byggt upp en fin gemenskap i den nuvarande gruppen. Peter Dahlin, 58, håller med.
– Det är jättekul att komma hit. Den bästa gemenskapen! Jag blev tipsad av en gammal jobbarkompis och har varit med här i två år nu.
Peter, som när han var barn snickrade med sin pappa vid familjens stuga, berättar att han gjort bland annat fågelholkar och insektshotell – och de små trekantsformade spelen.
– Vi sålde jättemycket på senaste julmarknaden, säger Håkan och höjer rösten lite för att överrösta ljudet från borr- och sågmaskiner.
– De små spelen tog slut, lägger han till när det blivit lite tystare. Skärbrädorna brukar också ta slut snabbt. Även fågelholkarna och insektshotellen är populära.
Pengarna hamnar rätt
Julmarknad i Kyrkans hus i Tidaholm är tradition, liksom fastemarknaden. Hobbygruppen säljer vanligtvis sina alster vid båda dessa marknader och alla pengar de då får in går oavkortat till Act Svenska kyrkan, Svenska kyrkans internationella bistånds- och utvecklingsverksamhet,
– Vi brinner allesammans för detta, att pengarna går till hjälpbehövande, säger Håkan. Och Act är så bra. Man vet att pengarna hamnar rätt.
Förra året slog Act Svenska kyrkans julinsamling nytt rekord, då man sammanlagt samlade in över 60 miljoner kronor. Temat var ”sprid ljus i mörkret” – och arbetet för fred, och hjälp till människor som lever i skuggan av krig och väpnade konflikter, låg i fokus.
Läs även: Samuel, 14, har obotlig hjärtsjukdom: ”Jag måste se det fina jag har i livet”
– Det känns suveränt att kunna göra nytta samtidigt som man gör något roligt, säger Henry Karlsson, 75. Det ger en dubbel mening, med det man håller på med.
Henry berättar att han tidigare jobbat med snickeri och inom omsorgen, på ett dagcenter där det fanns en träavdelning.
– Far hade snickerifabrik, så det kom naturligt. Jag tycker det är roligt att hålla på med trä. Men själv hemma i garaget är det inte lika kul. Jag pratade med Håkan och sedan åkte jag hit och kikade. Det verkade jättetrevligt – och det är det.
En fin gemenskap
Innan Henry fortsätter arbetet med att tillverka skärbrädor konstaterar han att det är skönt att ha några fasta punkter och aktiviteter att gå till, när man är pensionär.
– Vi snickrar lite, dricker kaffe och pratar. Det är väldigt trevliga människor här.
Evert Larsson, jämngammal med Håkan, har även han jobbat inom snickeribranschen.
– En kompis som är borta nu, en ungdomskamrat, ville att jag skulle följa med hit. Det bästa är gemenskapen, det sociala. Jag har varit med i fyra eller fem år nu. En har ju lite tid när en är pensionär.
Evert återgår till sina fågelholkar. Det är snart dags för fika. Håkan berättar att alla i gruppen kommer på egna snickeriidéer och pysslar med sitt, men när det behövs hjälps de åt. Det händer att de får in beställningar på till exempel ljusstakar till dop. Ibland kommer förfrågningar gällande att reparera möbler och andra prylar.
Läs även: Båda syskonen fick hjärninflammation: ”Sjukdomen stärkte vårt band”
– I höstas reparerade vi en statyett gjord i Afrika. Det uppskattades. Ägarens syster hade varit missionär där.
De har med andra ord att göra i snickeriet intill kyrkogården i Tidaholm – och ju mer jobb, desto mer pengar att skänka till hjälpbehövande.
– När vi lagar saker brukar vi få mer betalt än vad vi begär, lägger Håkan till. Det är vi tacksamma för.
Hela detta reportage är ett samarbete med Act Svenska kyrkan.
