Alex är polartekniker på Nordpolen: ”Det är lika fascinerande varje gång”

När Alex Lüdge träffar nya människor och de börjar prata yrke blir det nästan alltid lite extra uppmärksamhet kring hans.

– Polartekniker är ju inte precis ett av de vanligaste jobben, så de flesta blir väldigt nyfikna. Och nyfikenheten blir inte mindre när jag berättar att min arbetsplats är Nordpolen, säger han med ett stort leende.

Under snart 20 år har Alex jobbat med polarforskning – först som matros på isbrytaren Oden och sedan 2020 som tekniker på Polarforskningssekretariatet. En gång varje år ger han och hans kollegor sig i väg på en sju till åtta veckor lång polarexpedition med Oden. Senast var i augusti och september i fjol – då de åkte från Svalbard till Nordpolen.

– Det är lika spännande och fascinerande varje gång, ett fantastiskt roligt äventyr. Jag blir alltid exalterad av naturen – det är mycket inspirerande och motiverande. Sedan är jag stolt över att bidra till att hjälpa forskningen, att göra något för miljön och förståelsen för vad som har hänt och vad som händer.

Isbrytaren Oden

Merparten av svenskarna har ingen aning om att Sverige faktiskt är ett av de mest framstående polarforskningsländerna.

– Det beror dels på att vi har Polarforskningssekretariatet, dels, och inte minst, på Oden. Vi klarar att ta oss till platser som många andra forskningsisbrytare inte gör, för de har inte den kapacitet som Oden besitter. Den är unik i sitt slag och efterfrågad i hela världen.

Den svensktillverkade båten blev färdigbyggd 1989 och ägs av Sjöfartsverket. Den är 110 meter lång, 32 meter bred och väger cirka 13 000 ton.

– Det är en av världens kraftfullaste isbrytare. På vintrarna används den hemma i Sverige, framför allt i Bottenviken, och på somrarna hyrs ut till Polarforsknings­sekretariatet. Den kan husera ett stort team av människor. Senast var vi 75 personer från nio olika länder. Förutom besättningen var det forskare, tekniker, helikopterpiloter, helikoptermekaniker, läkare, sjuksköterskor, en meteorolog och ett gäng studenter.

Svenska Öden & Äventyr Artiklar

Läs även: Han hoppade av Andréexpeditionen – räddade sitt liv i sista minuten

Polarexpeditionens uppdrag

Uppdragen under expeditionerna varierar mellan de olika resorna. Senast var det tre olika. Det ena var ett samarbete mellan Sverige och ­Kanada.

– Kanada ville skanna och kartlägga havsbotten och för det använde vi oss av Odens stora så kallade multibeamlod – ett flerstråligt ekolod för 3D-kartering av havsbotten, berättar Alex.

Han fortsätter:

– Det andra uppdraget handlade om att mäta en rutt där en fiberkabel mellan ­Japan och Europa ska läggas i framtiden. Den blir det första i sitt slag och är ett enormt projekt där svenska Polar Connect är inblandande för att mäta och se var kabeln kan läggas. Och för första gången hade vi också en forskarskola ombord – vilket var uppdrag nummer tre och jättekul.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Ekonomiproffset Anders Andersson blev naturfotograf: ”Det är viktigt att göra något som berikar livet”

Uppgifter som polartekniker

När kaptenen med övrig besättning i juli färdades från Helsingborg, där båten ligger på sommaren, längs norska kusten ända till Longyearbyen på den norska ön Svalbard tog Alex, övriga Polarforskningssekretariatet och resten av teamet flyget dit.

– Sedan tog det bara en vecka att åka från Svalbard till Nordpolen, vilket är mindre än hälften av tiden mot för bara tio år sedan. Det här är en ju en väldigt skrämmande utveckling, som visar att hur mycket mer öppna vatten det har blivit. Något som inte är så roligt om man ser det klimatmässigt.

Som tekniker har Alex och hans fyra kollegor med samma tjänst flera olika uppgifter. Den största är att ansvara för och se till att utrustningen ombord fungerar hela tiden. Det kan vara allt från att forskarna behöver hjälp med något i laboratoriet till att vattenpumpen har stannat.

– Man får vara lite som den gamla tv-hjälten MacGyver, som med fantasi klarade det mesta. Det gäller att vara en flexibel problemlösare.

– Vi tar också vatten- och bottenprover eller borrar upp iskärnor för isprover. Till bottenproverna har vi hjälp av stora vinschar som kan borra ända ned till 6 000 meters djup.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Flygplatsprästen Ingrid har både vigt och tröstat: ”Jag längtar efter att få göra gott för andra”

Isbjörnsvakt

Vanligt förekommande är att han följer med helikoptern ut till någon position på isen, där borrningen ska ske. Och det är på de så kallade isstationerna Alex har den arbetsuppgift som sticker ut allra mest – nämligen att stå isbjörnsvakt åt forskarna när de arbetar. Något ytterst få människor kan skryta med på sitt cv. Ett jobb som knappast finns med i Arbetsförmedlingens platsbank.

– Haha, nej, det är ju minst sagt udda. Eftersom isbjörnar är otroligt aggressiva behöver vi personskydd i form av en vakt som måste ha god sikt och aldrig släpper bevakningen för ens en sekund. Det rör sig ju om ett djur som jag tror är det enda i världen, tillsammans med krokodilen, som ser oss människor som ett byte. Bortsett från en och annan säl finns ju inte så mycket att äta på de här breddgraderna och isbjörnar är sluga jägare.

Teamet brukar alltid ta ett varv med helikoptern innan de landar för att försäkra sig om att inga vitpälsade nallar befinner sig i närheten. Men det har genom åren hänt ett antal gånger att de plötsligt dykt upp ändå.

– Isbjörnarna har varit ett par hundra meter borta och då gäller det att agera fort, för de kan vara mycket snabba. Flera gånger har vi fått skrämma bort dem med skrämskottpistoler, men det har aldrig ­varit någon fara. Skulle de komma för nära måste forskarna släppa allt de har och ta sig tillbaka till Oden. Där måste vi också vara noga med att hissa fallrepet så att någon björn inte kommer på objudet besök.

13 meter höga vågor

Alex har inte varit med om någon skarp situation med isbjörnar. Det var han däremot vid ett tillfälle med en leopardsäl på Antarktis – dit Polarforskningssekretariatet tidigare också åkte med Oden.

– På Antarktis finns ju mest pingviner, sälar och andra ofarliga djur. Därför var vi obeväpnade där. Plötsligt hoppade en stor leopardsäl – som kan väga ända uppåt 500 kilo och har mycket kraftfulla tänder – upp på isen bara en och en halv meter från mig. Jag fick panik och sprang iväg, men ramlade och då var det otäckt. Som tur var rullade den tillbaka ner i vattnet.

Hemmets Journal Intervjuer

Läs även: Ann-Britts dröm gick i uppfyllelse – tillbaka på flygflottiljen efter 35 år

Dramatik upplevde Alex även när Oden tog sig över Drakes sund, som skiljer Eldslandet i Sydamerikas sydspets från Antarktiska halvön och samtidigt förenar Atlanten med Stilla havet. Det är inte för intet som det kallas för världens stormigaste hav.

– Under lågtrycken kan det bli vågor som är upp till 12–13 meter höga och då är det farligt att passera. Det är bara att invänta bättre och lugnare ­väder. Det värsta ovädret jag upplevt var när vi råkade hamna i en fruktansvärd ­orkan. Men då hittade vi ett stort isberg som var runt 70 meter högt och la oss på ­läsidan tills stormen var över.

En annan oförglömlig upplevelse var när Oden 2019 seglade in i fjordar i norra Grönland som det första fartyget någonsin. Som belöning fick de en speciell flagga och ett medlemskap i The Explorers Club.

– Samma flagga har flera legendarer fått – bland annat första mannen på månen Neil Armstrong och den norske upptäcktsresanden Thor Heyerdahl. Det känns förstås väldigt roligt och speciellt.

Bor bra ombord

Polarexpeditionerna pågår alltså oftast i mellan sju och åtta veckor. Anledningen till att de åker till Nordpolen just i augusti är för att det är lättast att ta sig dit då, när en del is har smält under sommaren och det fortfarande är ljust en stor del av dygnet.

– Boendet på båten är jättebra. Vi har egna hytter med ­toalett och dusch. Det finns gym att träna på efter arbetsdagen, en biosalong och tv-apparater att se filmer eller serier på. Det måste vara på dvd-skiva eller nedladdat i förväg, för det finns inget internet i polartrakterna. Däremot finns det en satellittelefon om man vill nå omvärlden och jag brukar ringa hem en gång i veckan.

Icakuriren Intervjuer

Läs även: Amanda Berggren köpte timmerbil och kör eget i skogen: ”Det var mycket hat från män”

Mycket tid ifrån familjen

Hem är sedan 2024 Hudiksvall, där Alex bor med sin sambo Marja-Liisa och deras gemensamma dotter Vilma, som är 14 år. I Säffle, där Alex bodde i 38 år tidigare, är hans två äldsta barn Johanna och Mattias kvar. Där är han också morfar två gånger om till Alva och Alice.

Genom att arbeta till sjöss har Alex gått i samma fotspår som både sin farfar och pappa, samt även hans systers make. Sambon Marja-Liisas arbete är också på vattnet. Hon jobbar på båten Birka Gotland och är iväg tio dygn i sträck.

– Vår dotter Vilma är van vid att någon av oss ofta är i väg, men sällan samtidigt. Jag åker även till Helsingborg ­ungefär 16 dagar i månaden för att arbeta med Oden. Det blir en del saknad och kan vara lite jobbigt ibland, men när vi är hemma kan vi vara hundra procent närvarande under en längre tid. Därför fungerar det ändå väldigt bra.

Alex har alltid haft ett stort intresse för motorer och utbildade sig till bilmekaniker på gymnasiet.

– Mitt första riktiga jobb var ändå inte som bilmekaniker, utan till sjöss, och sedan dess har jag lockats mycket av det livet. Efter att ha arbetat fem år på isbrytaren Ale i ­Vänern kände jag att jag hade hittat helt rätt. Och det är inget som jag ångrar idag.