Doften av pepparkaka har varit en konstant i Erik Olof Wiklunds liv de senaste åren. I fyra år har han tagit sig an uppdraget att bygga ett gigantiskt pepparkakshus till Länsmuseet i Gävle.
– Museet har en tradition att göra pepparkakshus inför jul, men i och med pandemin blev det uppehåll i två år och efter det stod de utan bagare. Vi hade gjort några samarbeten tidigare så de ringde och frågade om jag var intresserad. Då var det bara några veckor kvar till första advent så det huset hysterigjorde jag, berättar Erik Olof, som nuförtiden tar lite längre tid på sig.
– Jag började skissa på årets hus i juli och under hösten har jag testat mig fram med mallar för att se att det är möjligt att bygga.

Erik Olof Wiklund
Ålder: 36 år
Bor: Hälsingland
Familj: Singel
Gör: Konstnär. Har även skrivit de två historiska romanerna ”Häxor och kärlek” och ”Breven till Kristina”.
Gillar att: Baka, upptäcka nya konstnärliga material och metoder, undersöka och ompröva invanda mönster, både våra individuella som kollektiva sätt att leva.
Aktuell: Ställer ut årets jättepepparkakshus på Länsmuseet i Gävle, från 30 november till 13 januari.
Lim och hårsprej till pepparkakshuset
Precis som tidigare år bygger han med deg som är gjord efter hans gammelfarmor Märtas recept. Det mesta av arbetet gör han hemma, sedan kör han alla delar till Länsmuseet för montering.
– Jag bygger ihop så stora sjok jag kan hemma och bakar jättemycket extra – om något skulle gå sönder. Vissa delar tar lite stryk av transporten men det går att dölja med vadd och lite extra kristyr, skrattar Erik Olof.

Att skapa så stora konstruktioner av pepparkaka innebär att bygget inte riktigt går till som när man gör ett vanligt pepparkakshus. Bland annat limmar Erik Olof ihop delarna mot en stomme och fixerar bomullen med hårsprej. Dessutom krävs en annan slags utrustning.
– Här blir det att jag täljer delarna med morakniv. Och för att sätta ihop allt och för att kunna pudra florsocker över bygget får jag använda en skylift, säger Erik Olof och fortsätter:
– Jag gillar att baka annars också, men det här blir något helt annat. Det är otroligt kul.

Stora pepparkakshus på Länsmuseet i Gävle
Fjolårets hus var ett bygge som nästan slog i taket på museet, med en höjd på 3 meter och 60 centimeter. Inspirationen då kom från Babels torn. I år har han valt en annan väg.
– Målet är att överraska med något som känns helt nytt. I fjol blickade jag bakåt, nu har jag tittat framåt – och siktar på en futuristisk framtidsvision. Det är lite mer spaceat i år.


Även om pepparkakshusen kanske är det han fått mest uppmärksamhet för, är det långt ifrån allt han ägnar sig åt i sitt konstnärskap. I snart 15 år har Erik Olof rört sig fritt mellan olika material och konstnärliga uttryck. Intresset för att skapa kom tidigt, även om ingen annan i hans familj sysslat med konst.
– Jag har egentligen alltid målat. Den bästa dagen när jag var liten var att åka och bada med kompisar och sedan komma hem och sitta och måla, berättar Erik.

På allvar blev det efter gymnasiet när han följde med sin faster på en guidad meditation. Orden han fick höra av meditationsledaren fick honom att ta sig an måleriet. Först genom en akvarellkurs och så småningom på en förberedande konstskola i Gävle.
– Jag tror att jag som person följer min magkänsla väldigt mycket och konstspåret har verkligen tilltalat mig genom åren.
LÄS ÄVEN: Godaste pepparkakorna – stort test

Skapat julkrubba till kyrkan i Alfta
Erik Olof är uppvuxen i Alfta i Hälsingland, en trakt som är känd för sin rika hantverkstradition, något som satt prägel på den konst han gör.
– Hantverk och slöjd är en jättestor del av vad jag är intresserad av. Hälsingegårdarna som min hemort är otroligt vackert utsmyckade med snickarglädje och måleri. Jag känner att det verkligen har påverkat mig, säger han och konstaterar:
– Det var min ingång till skapandet när jag var liten, så det finns med i hjärtat.

Genom åren har den starka kopplingen till hembygden synts i flera av hans projekt. Bland annat har han fotograferat en kvinna i folkdräkt under vatten och skapat ett landskapspussel med lika många bitar som antalet invånare i Hälsingland. Men tydligast är kanske kopplingen till hembygden i julkrubban han skapat till kyrkan i Alfta.
– Det var ett sådant där projekt som spårade iväg. Jag var inne i en period där jag kände att jag inte kom vidare, jag tänkte att det kanske är det sista jag gör som konstnär. Då la jag mycket hjärta i det. Jag ville ge tillbaka något till byn jag kommer från, berättar Erik Olof.

Han berättar att han hämtade inspiration från en tradition i Krakow – att göra detaljerade krubbor med den polska staden som förlaga. Han lade 750 timmar på att tälja fram en krubba där inspirationen till byggnaderna var hämtade från närområdet i Alfta. Den två meter höga krubban fyllde han sedan med saker från traktens invånare.
– Eftersom foten var ihålig insåg jag att den gick att använda, så jag pratade med bybor och fick in allt möjligt. Som pizzamenyer, brev från högstadieelever och tre kanelbullar. Totalt är det 260 föremål i krubban som jag tänker kan fungera som en slags tidskapsel.

Erik Olof Wiklund tar in andra människor i sina konstverk
Att ta in andra människor i sina verk är något Erik Olof gjort flera gånger. Inför verket Drömträdet samtalade han med personer i Gästrikland som lever med olika typer av funktionsvariationer. Deras citat blev sedan en del av det färdiga verket.

Även till förra årets pepparkakshus var flera personer inblandade. Där frågade han människor om vad de förknippar med ordet snällhet, för man blir ju ”snäll av pepparkakor” enligt talesättet. Svaren skrev han sedan på pepparkakshjärtan som fästes vid tornet. På frågan om varför han ofta använder den här metoden kommer svaret snabbt.
– Jag tror det beror på att jag vill att fler ska känna sig delaktiga. Att vi gör det här tillsammans. Vi är alla en del av samhället och historien!

En person som verkligen är med honom i bygget av pepparkakshusen är hans farmor. Just när han påbörjat arbetet med det första huset gick hon bort och för att hålla sin farfar sällskap beslöt sig Erik Olof att bygga huset hemma hos honom.
– Då gav han mig de pengar som låg i farmors plånbok, 250 kronor. De använde jag sen för att köpa en marmorkavel som jag använder när jag bakar nu. Jag tänker att farmor är med på ett hörn, säger Erik Olof som tycker att en av höjdpunkterna med projektet är att få visa huset för allmänheten.
– Det känns väldigt kul att träffa alla besökare. Både att få direktrespons men också att få berätta om bygget och visa detaljerna. De tidigare åren har känts som att det är mycket kärlek i luften.

Även om det är fjärde året han tar sig an utmaningen hoppas han att det inte är sista gången han bakar Sveriges största pepparkakshus.
– Jag tycker det är ett otroligt roligt projekt och jag har flera idéer som jag skulle vilja förverkliga.







































